Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Christensen, 1. Gyda - Christensen, 2. Halfdan - Christensen, Hjalmar - Christensen, Ingolf - Christensen, Jens Christian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
781
Christensen
782
(f. 1872). Hon var 1893—1920 anställd vid
Kristiania teater (från 1899 Nationalteatret),
vissa perioder också som instruktris för opera,
operett och balett, och 1920—28 vid Central
-teatret samt 1928—45 vid Det nye teater, även
som instruktris. Hon har med framgång
uppträtt såväl i det moderna skådespelet som i
komedien och uppbar tidigare med grace och esprit
också operettens stora roller, bl. a. Eurydike i
”Orfeus i underjorden” och Glada änkan. Bland
hennes talroller märkas Nora i ”Ett dockhem”,
Liza i ”Pygmalion” och Hona i ”Riddaren av
i går”. C. var 1905—22 g. m. C.2), sedan 1946
m. C. J. Hambro.
2) Hal f dan C., den föreg:s make,
skådespelare, regissör och teaterledare (1873—1950).
Han debuterade 1896 i Bergen, stannade där till
1899 och blev då
anställd vid
Nationalteatret i Oslo, från
1906 såsom
sceninstruktör (var chef
1911—33). Bland C:s
roller märkas Hamlet,
Franz Moor i
”Rövarbandet”, Peer Gynt,
Osvald i
”Gengångare”, Rosmer i
”Ros-mersholm”, Helmer i
”Ett dockhem”,
Lövborg i ”Hedda Gabler”,
Falk i ”Kärlekens
komedi”, Stensgård i ”De
ungas förbund”, Sang i ”över förmåga”,
Darn-ley i ”Maria Stuart”, Ambrosius, Maurice i
”Brott och brott” och herrn i ”Oväder”. C. var
en originell skådespelare av starkt temperament,
med fantasi och humor och med toner även för
lyrisk värme. Hans iscensättningar av bl. a.
Shakespeare, Ibsen och Strindberg utmärktes av
klarhet, stil och god smak. C. framträdde även
som dramatisk förf, och med en självbiografisk
roman, ”Skj ærsilden. Fra kontoret til teatret”
(1941; sv. övers. 1945).
Christensen, H j a 1 m a r, norsk författare
(1869—1925). C. började sitt författarskap
redan 1889 med romanen ”En frisindet”, varpå följt
ett stort antal romaner (bl. a. ”Fogedgaarden”,
1911, ”Den gamle bygd og den nye”, 1913—14,
”Dæmring”, 1918), skådespel (”Din egen herre”,
1913, ”Professor Marga”, 1920, m. fl.), kritiska
och litteraturhistoriska arbeten (”Nicolai
Werge-land”, 1899, ”Vort litterære liv”, 1902, ”Det
19 :e aarhundredes kulturkamp i Norge”, 1905,
m. fl.). Som medarbetare i tidningar intog han
en konservativ ståndpunkt.
Christensen, Ingolf Elster, norsk ämbetsman
och politiker (1872—1943). Efter militär och
juridisk utbildning var C. flera år verksam som
advokat. 1907 blev han byråchef i
försvarsdepartementet och s. å. expeditionschef. 1910—30
var han fylkesman i Sogn och Fjordane samt
från sistn. år i Oslo och Akershus. 1922—27
var han led. av stortinget, mars—juli 1926
justitieminister och juli 1926—jan. 1928
försvars
minister i Lyckes regering. Han var ordf, i
det 15/4 1940, efter den tyska ockupationen, av
Högsta domstolen i samverkan med
näringsor-ganisationerna tillsatta administrationsrådet, som
en kort tid var provisoriskt centralt organ för
den civila förvaltningen i det härtagna Norge.
Som sådan spelade han en ledande roll vid de
underhandlingar, som fördes juni—sept. 1940 med
den tyska ockupationsmakten om upprättandet av
ett norskt riksråd i Oslo samt om norske
konungens och regeringens avsättning el.
suspension.
Christensen, Jens Christian, dansk
politiker (1856—1930). Han blev 1877
folkskollärare och var 1886—1901 lärare i Stadil vid
Ringkjöbing. Han invaldes 1890 som anhängare
av Chr. Berg i folketinget och tillhörde det
sedan oavbrutet till
1924. Vid Bergs död
1891 var C. hans
självskrivne
efterträdare som
partigruppens ledare. Efter
uppkomsten av
vänster-reformpartiet och
sedan C. 1897 valts till
dess ordf., satte han
in allt på att
sammanhålla det och att
underminera högerns
ställning. Som ordf, i
finansutskottet (från
1895) utövade han allt
större inflytande på styrelsens detaljer. C.
utvecklade under dessa år en säker och behärskad
taktik, som söker sin like i dansk
parlamentarisk historia. 1901 ingick han som
kultusminis-ter i ministären Deuntzer, genomförde 1903 de
kyrkliga lagarna och lagen om högre allmänna
läroverk samt var, politiskt sett, regeringens
bärande kraft. Hans uppenbara svängning i
försvar ssaken medförde, när han jan. 1905 övertog
konseljpresidents- och försvarsministerposterna,
inom vänstern en splittring, som närmade C. till
de gamla moderata och till den frikonservativa
högern. I samverkan med dessa genomförde
han tullag, skattereformen, rättsreformen och den
kommunala vallagen. Upptäckten (sept. 1908) av
förre justitieministern Albertis bedrägerier blev
en katastrof för C. och hans ministär. Han hade
trätt i bräschen för Alberti mot de häftiga
angreppen 1907—08, och nu krävde en stark allmän
opinion C:s avgång, som också inträffade okt.
s. å. Han återtog sin gamla plats i partiet, blev
ordf, i finansutskottet och febr. 1909 i
försvarsutskottet, där han satte krokben för ministären
Neergaards försvar sförslag. I aug. 1909 ingick
han som försvarsminister i ministären
Holstein-Ledreborg och lyckades sept. s. å. genomföra
försvarskompromissen. Han avgick därefter, och
i dec. s. å. ställde folketinget honom inför
riksrätt för vad han gjort och underlåtit i fråga
om Alberti. Rätten frikände visserligen C. 17
juni 1910 men klandrade i motiveringen hans
tillvägagående. Inom partiet förblev C:s
ställ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
