Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dahlheim, Carl Balthasar von - Dahlia - Dahll, Tellef - Dahlman, Carl Edvard - Dahlman, Gunnar - Dahlman, Sven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
279
Dahlia—Dahlman
280
Halvkaktusdahlia (t. v.) och pompondahlia.
tog 1703—09 i alla Karl XII:s fälttåg och följde
konungen till Bender. Han blev 1711 svensk
adelsman (hette förut von Thalheim). Han deltog 1715
i Stralsunds försvar och utnämndes s. å. till
överste. Han deltog i norska fälttåget och
verkställde där den av Swedenborg uppgjorda planen
att föra sju fartyg från Strömstad över land
till Idefjorden. 1719 försvarade han med
underlägsna stridskrafter Baggensstäket mot ryssarna,
tills R. Fuchs kom med undsättning. Han erhöll
avsked 1722 och blev 1748 den förste riddaren av
svärdsorden.
Dahlia, släkte bland de korgblommiga
växterna (Compositae), vilket står
brunskä-rorna nära. Ett tiotal arter, förnämligast på
Mexicos högslätt, där några sedan länge odlats
för de uppsvällda ätliga birötternas skull. I
slutet av 1700-talet fördes D. över till Europa,
där den dock icke fick någon betydelse som
matväxt, men en art, den vanliga dahlian el.
georginen (D. variabilis), vann hastigt
spridning som prydnadsväxt och odlas numera i
tusentals olika varieteter. Hos de odlade formerna
växlar blommornas färg i alla skiftningar utom
blått, och vanl. ha även diskblommorna blivit
tunglika (”fyllda” el. ”dubbla” dahlior, i motsats
till de ursprungliga ”enkla”). På 1880-talet
upp-stodo former med längre och smalare tungor,
”kaktusdahlior”, och särsk. de dubbla av denna
typ ha blivit mycket omtyckta och till stor del
undanträngt de förut odlade varieteterna.
Släktet är uppkallat efter Linnés lärjunge Andreas
Dahl.
Dahll, T e 11 e f, norsk geolog (1825—93),
bergmästare 1872. 1858—66 var han Th.
Kjer-ulfs medhjälpare vid ledningen av Norges
geologiska undersöknings arbeten i s. Norge. 1866
—79 ledde D. den geologiska undersökningen av
n. Norge, varvid han 1866 påvisade förekomsten
av guldförande sand i Finnmarken och 1867 av
stenkolsförande juraavlagringar på Andön.
Dahlman, Carl Edvard, kartograf (1828
—1900). Han anställdes 1863 vid det 1859
upprättade Ekonomiska kartverket, där han 1867
förordnades att biträda vid övervakandet och
kontrollen av arbetena. 1896 tog han avsked som
kartograf. D. utgav bl. a. ”Ankologisk och
fysisk karta öfver Sverige, med geografi” (1857),
”Karta öfver Carlstads län” (1862), ”Karta öfver
Mälaren och dess omgifningar” (1868), ”Ny och
fullständig jernvägs-, post-, telegraf- och
res-karta öfver Sverige” (s. å), ”Karta öfver
Stockholm” (1870), ”Kultur- och res-karta öfver
Sverige” (1876) samt ”Karta öfver Vesternorrlands
län” (1889) m. m.
Dahlman, Johan Adolf Gunnar,
ämbetsman (f. 1895 22/e), jur. kand, i Lund 1917,
assessor i Skånska hovrätten 1925, hovrättsråd 1931,
extra led. i Justitiedep. s. å., byråchef där 1933.
exp.-chef s. å., statssekr. där 1935, justitieråd
1939—49, ordf, i Arbetsdomstolen 1949.
Dahlman, Sven Verner, tidningsman,
diplomat (f. 1905 2/i), fil. kand. 1927; efter
statsvetenskapliga studier i Helsingfors och Genève
politisk red. i Uppsala nya tidn. 1933,
pressattaché i Helsingfors 1936, 1 :e legationssekr. där
1939—40, i Washington 1940—45, legationsråd
där 1945, chef för Utrikesdep:s pressbyrå 1946,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
