Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dikning - Dikoa - Dikogami - Dikotomi - Dikotyledoner - Dikroism - Dikroitisk - Dikroskop - Dikt el. Dikt an - Dikta - Diktafon - Diktamen - Dikt an - Diktat - Diktator - Diktatur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
727
Dikoa—Diktatur
728
er, vilka täckas med ris, innan diket igenfylles.
Vattnet ledes härvid fram i mellanrummen
mellan stängerna. Sten- och r i s d i k e n verka
på samma sätt som stångdiken, i det att vattnet
rinner fram i mellanrummen i det använda
materialet. — Täckdikningen har, sedan den efter
införandet av tegelrör fått större omfattning, i
högsta grad bidragit till höjande av
jordbruksproduktionen. I syfte att stödja verksamheten
lämnas av statsmedel såväl lån som bidrag till
täckdiknings f ö retag.
Lagen 1879 ”om dikning och annan avledning
av vatten”, den s. k. dikningslagen, har
numera upphävts och ersatts av 7 kap. i
vattenlagen 1918, delvis ändrat 1920. Dettas
huvudtankar äro: vill någon för torrläggning dika
sin mark, må ägare till angränsande jord ej
hindra vattnets avlopp el. att dike göres å hans
mark, där så finnes nödigt, men han bör njuta
ersättning för skada och intrång därigenom. Vid
torrläggningen må vattnet ledas till annans dike
mot ersättning åt denne för ökade kostnader.
Dike skall göras så, att ändamålet utan oskälig
kostnad vinnes och med minsta olägenhet för
annan samt helst läggas i råskillnaden. Vill den,
å vars mark annan skall dika, hellre själv
utföra arbetet, äger han rätt därtill, om det kan
ske utan olägenhet för dikningsföretaget.
Åstun-dar granne deltaga i planlagt dike, äge han
deltaga, om så finnes ändamålsenligt. Den mark,
som förbättras genom sådan gemensam dikning,
kallas dikningssamfällighet.
Diko’a, stad i britt. Kamerun, i dess
nordligaste del, nära gränsen mot Nigeria; omkr. 5,500
inv. Var 1894—1900 huvudstad i riket Bornu.
Dikogami (av grek, di’cha, i två delar, och
ga’mos, giftermål), utveckling på olika tider av
ståndare och pistiller i en tvåkönad blomma.
Dikotomi (av grek. di’cha, i två delar, och
te’mnein, skära), tvåklyvning, särsk. av begrepp.
Jfr Förgrening.
Dikotyledoner [-då’-], se Gömfröiga växter.
Dikroi’sm, egenskapen hos vissa kristaller att
absorbera genomfallande ljus olika i två (el. flera
= pleokroism) olika riktningar. Vid
genomlysning med vitt ljus från skilda håll synes
kristallen skifta färg.
Dikroitisk, tvåfärgad. — Dikroitisk s 1
ö-j a, en vid bromsilvergelatinplåtar stundom
förekommande slöj bildning, som uppkommer, om
framkallaren innehåller ett bromsilverlösande
ämne. Med detta fel behäftade negativ synas i
genomsikt rödaktiga, i reflekterat ljus gröna.
Dikroskop [-ä’p], instrument för iakttagande
av kristallers pleokroism (dikroism). Har
praktisk betydelse vid bestämning av slipade
ädelstenar.
Dikt el. Dikt an (ty. dicht an), tätt intill. Då
rodret lägges åt sidan så mycket som möjligt,
säges det läggas ”dikt” el. ”dikt ombord”. —
Dikt bidevind, se Bidevind.
Dikta, i tekn. betydelse, täta; inom
verkstadstekniken medelst särsk. formade mejslar stuka
kanterna av järnplåtar i nitförband, så att fogen
blir tät för vatten, ånga, luft o. dyl.
Diktafon [-å’n], ett slags fonograf, anordnad
för upptagning av dikterad text och textens
senare återgivande i mikrofon till renskrivaren.
Diktamen, mlat. (i bet. skrivsätt, stil, av
dic-täre, förestava), förestavning; föreskrift; något
som skrivits efter förestavning. Kungligt d.
till protokollet, av sv. konungen i
statsråd till protokollet avgivet yttrande.
Dikt an, se Dikt.
Diktat, stycke, förestavat till nedskrivning;
numera även: diktatorisk befallning, påtvunget
fördrag.
Diktator (lat. dictätor), ämbetsman med
oinskränkt myndighet. I forntidens Rom tillsattes
under republikens första århundraden vid vissa
tillfällen, särsk. hotande krigsfara, svårare inre
oroligheter o. dyl., en d., som för viss
uppgift och för kortare tid, högst sex månader,
i sin person samlade regeringsmyndigheten. En
gammal benämning på d. är magister populi,
”förman för folket”, d. v. s. fotfolket. Efter 366
f. Kr. tillsattes en d. stundom för vissa
förvaltningsärenden, ss. hållande av folkförsamling,
inslående av clavus m. m. Efter 202 f. Kr. kom
diktaturen ur bruk. I äldre tider beslöt senaten,
när en d. skulle utnämnas; utnämningen företogs
av endera konsuln. Senare förekommo stundom
oregelmässigheter, särsk. genom att
folkförsamlingen fick inflytande vid utseendet av d.; denne
kom även med tiden att bli underkastad vädjan
till folket, provokation och tribunernas veto. —
Diktaturen upplivades i helt annan form mot
slutet av republiken i det att Sulla år 82 f. Kr.
lät utnämna sig till d. på obestämd tid, Caesar 49
och följ, år, båda efter särskilda folkbeslut.
I modern tid betecknar d. den av
författningen obundne, reelle innehavaren av den högsta
absoluta makten i en stat med diktatorisk regim;
även friare om person, som beklätts med el.
till-vällat sig absolut makt och myndighet inom ett
visst verksamhetsområde, person med tillfällig
el. övergående envåldsmakt.
Diktatür (lat. dictatüra), en diktators ämbete;
en diktators makt och myndighet. — D. i
modern mening är en icke-demokratisk statsform,
där makthavaren är en stramt organiserad
partigrupp med en ledare i spetsen. Denne innehar
mer el. mindre fullkomlig diktatorsmakt. D. har
oftast genomförts under skenbart bevarande av
lagliga former på så sätt, att
folkrepresentationen bringats att anta en s. k. fullmaktslag enl.
vilken representationen överlåter sina lagstiftande
och beskattande befogenheter på regeringen.
Denna utgöres av det härskande partiets ledning
med ”ledaren” som verklig regeringschef. D.
kan på sådant sätt införas inom ramen av förut
bestående författningar i såväl monarkier som
republiker. De mest uppmärksammade d. av
detta slag ha varit det fascistiska Italien och det
nationalsocialistiska Tyskland, men även i flera
andra länder härska el. ha härskat mer el. mindre
liknande förhållanden. En d. av i viss mån annat
slag är den, som (sedan 1919) finnes i
Sovjetunionen. Den till synes demokratiska
konstitutio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
