Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Egyptologi - Eh bien - Ehle, Herman Nilsson- - Ehlers, Edvard - Ehnmark, 1. Elof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
337
Eh bien—Ehnmark
338
gång vid kristendomens
seger. Studiet av de i
Nil-dalen gjorda eolitiska och
paleolitiska fynden, som ej
ha påvisbart sammanhang
med den yngre
stenålders-kulturen, tillkommer andra
vetenskaper. Åt
klassikerna överlåter egyptologien
studiet av, den
väsensfräm-mande hellenistiska kultur,
som alltsedan Alexander den
stores tid började utbreda
sig i Egypten. Med den
efter kristendomens
införande i Egypten allenarådande
bysantinska kulturen i dess
helhet tager e. icke någon
befattning; endast det
dåtida nationella språket, kop-
tiskan, tillhör för komparativa ändamål dess
intressesfär.
Den egyptologiska vetenskapen grundlädes 1822,
efter förberedande arbeten av J. D. Å k e r b 1 a d,
Th. Y o u n g m. fl., av Jean F r an q o i s
Champollion genom den av honom utförda
dechiffreringen av hieroglyf skriften. Under de
tio år Champollion hade kvar att leva lyckades
han genom rastlöst arbete befästa och utbygga
den unga vetenskap han grundlagt. Den redan
1832 avlidne Champollions verksamhet upptogs
efter en tid av tysken Richard L e p s i u s.
Genom sina av intuitivt skarpsinne och samtidigt
strängt vetenskaplig metod präglade arbeten lade
denne grunden till flera av de egyptologiska
forskningsgrenarna. Av banbrytande betydelse
blev hans stora expedition till Egypten 1842—45,
under vilken en oerhört rik skörd av text- och
bildmaterial inhöstades. En yngre samtida till
Lep-sius var tysken Heinrich B r u g sc h, som
även inlade stora förtjänster om ers utveckling.
I Frankrike arbetade de av Lepsius starkt
påverkade E. de Rougé och Fr. Chabas, i
England C. W. G o o d w i n, G. B i r c h och P.
Le Page Renou f.
Inom den moderna e. har den vid
Berlinuniver-sitetet verksamme Adolf Erman intagit en
ledande ställning. Inom alla grenar av e. har han
gjort betydande, i många fall epokgörande
insatser. På det språkliga området har han
bildat skola. Banbrytande grammatiska
undersökningar ha utförts, förutom av Erman,
av K. S e t h e och G. M a s p e r o. Sethe
och F. L. Griffith inta den främsta platsen
bland de moderna egyptologerna som textutg.
W. Spiegelberg har valt den demotiska
skriften och Egyptens senare kultur till sitt
särskilda område och har lämnat talrika värdefulla
bidrag; H. J u n k e r har med stort språkligt
utbyte studerat språket i hieroglyferna från den
grekisk-romerska tiden. J. H. Breasted och A.
Mor et ha gjort sin viktigaste insats inom
religionshistorien; den förres brett lagda skildring av
den egyptiska historien förtjänar också att nämnas.
Masperos studier ha sträckt sig över hela e:s
Tillfängatagna negrer. Gravrelief i kalksten, omkr. 1350 f. Kr. Museo Civico,
Bologna.
område; hans betydelsefullaste arbeten ligga på e:s
religionshistoriska, arkeologiska,
politisk-historis-ka och konsthistoriska områden. Under många
år var han ledare av utgrävningarna i Egypten
och chef för det egyptiska muséet i Kairo. I
detta sammanhang bör de skandinaviska ländernas
insats icke förbigås. Norrmannen J. L i e b 1 e i n
har givit bidrag till Egyptens kronologi, historia
och religionshistoria och torde ha varit den förste
i Skandinavien, som drev e. på vetenskaplig basis.
Dansken V. S c h m i d t ägnade sig åt gravarnas
arkeologi; ett vackert minne av hans arbete är
den egyptiska samlingen i Ny Carlsbergs
glypto-tek; i H. O. Lange har dansk vetenskap en
representant för den nya, kritiska riktningen inom e.
Även Sverige har i K. F. P i e h 1 och P. Lugn
haft framstående representanter för e.
Eh bien [e bjä’], fr., nå?, nåväl, gott!
Ehle, Herman Nilsson-, se Nilsson-Ehle.
Ehlers, Edvard Lauritz, dansk läkare (1863
—!937)> ledare av Frederiks hospitals och
Rigs-hospitalets dermatologiska klinik 1906—u samt
överläkare vid Kommunehospitalets 4:e avd. 1911
—33. Han inlade stora förtjänster om syfilis’
och spetälskans utforskande och bekämpande.
Ehnmark. 1) Elof Einar Jacob E.,
litteraturhistoriker, skolman, radioman (f. 1899 3/s), fil.
dr i Uppsala 1930. E. var 1929—41 lärare vid
Uppsala enskilda lärov. och privatgymn., blev
1941 lektor vid
högre allm. lärov. i Luleå
och var 1944—50
rektor vid
folkskolesemi-nariet därstädes. Sistn.
år blev E., som sedan
1942 varit
programchef för Radiotjänsts
studio i Luleå,
riks-programchef. E. har
verkat som litterär
medarbetare i
tidningar. Han har utg.
”Studier i svensk
realism, 1700-talstraditio-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
