Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ekholm, Erik - Ekholm, Gunnar - Ekholm, Hugo - Ekholm, Nils Gustaf - Ekholmen - Ekipage - Ekipagedepartement, ekipagesektion - Ekipera - Ekivok - Ekkehart - Eklampsi - Eklatant - Eklatera - Eklekticism - Eklektiker - Eklips - Ekliptika - Eklog - Eklogit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
393
Ekholm—Eklogit
394
var 1757—84 notarie vid Stockholms
bokauk-tionskammare. Han ådrog sig sin samtids
uppmärksamhet genom polemiska arbeten i
filologiska och teologiska frågor och som utgivare
av flera tidskrifter av blandat innehåll (Den
Svenska Fatburen, Granskaren m. fl.). 174&—58
deltog han med mycken hetta i den då pågående
striden om svenska språkets skrivsätt.
Ekholm, Erik Eskil Gunnar, arkeolog
(f. 1884 13/s). Han blev 1915 fil. dr och doc.
i nordisk och jämförande fornkunskap vid
Uppsala univ., bibliotekarie vid Uppsala
univ.-bibl. 1947; prof:s titel 1939. E. har ingående
sysslat med stenålderskulturen (framför allt i
Uppland) samt de svenska hällristningarna från
bronsåldern. Bland hans arbeten märkes ”Studier
i Upplands bebyggelsehistoria. I. Stenåldern”
(1915), ”11. Bronsåldern” (1921). Under senare
år har E. främst ägnat sig åt djupplöjande
undersökningar av den romerska importen till
Nordeuropa under järnåldern och härvid nått
grundläggande resultat, som han framlagt i en serie
tidskriftsuppsatser.
Ekholm, Hugo, författare, se Ekhammar,
Hugo.
Ekholm, Nils Gustaf, meteorolog (1848—
1923), det svenska stormvarningsväsendets
skapare, fil. dr 1889, t. f. amanuens vid
Meteorologiska centralanstalten i
Stockholm 1890, där
han 1914—18 var
föreståndare och
professor. E. var chef
för den svenska
geo-fysiska expeditionen
till Kap Thordsen på
Spetsbergen 1882—83.
E. var medlem av 1896
års Andrée-expedition.
Viktiga inlägg gjorde
E. i frågorna om
luftfuktighetens bestämmande samt om
mätandet av molnens höjd
och hastighet. För stormvarningarna utarbetade
han nya prognosmetoder, grundade på det
synoptiska studiet av lufttryckets ändringar under ett
halvt dygn (isallobarer); 1918 organiserade han
en detaljerad väderlekstjänst till jordbrukets
fromma.
Ekholmen, gods i s. Uppland vid Mälaren,
2 mil s. ö. om Enköping, Veckholms sn; 646 har,
därav 305 har åker. Tax.-värde 458,000 kr.
Slottet av sten i tre våningar uppfördes 1736—48 och
restaurerades 1857 av F. W. Scholander. E. har
sedan slutet av 1300-talet tillhört ätterna Sparre,
Bielke, Trolle, De la Gardie (sistn. ätt till 1736).
Nuv. ägare dir. K. Karlsson.
Ekipage [-pä’/] (fr- équipagé), förnämligt
åkdon (vanl. med dragare), fordon; häst med
ryttare; äldre: skeppsutrustning, manskap.
Ekipagedepartement, senare
ekipagesektion, benämning på en avd. vid örlogsvarv.
Ekipéra (fr. équiper’), utrusta, förse med. —
Subst.: E k i p é r i n g.
Ekivok [-vå’k] (av lat. aequivocus, flertydig),
tvetydig, slipprig.
Ekkehart, munkar i klostret S:t Gallen. E. I
(d. 973) skrev den lat. hexameterdikten
”Wal-tharius”, den poetiska behandlingen av sagan om
Walter av Akvitanien. — E. IV (d. 990), lärare
åt hertiginnan Hadwig. Scheffels ”Ekkehard”
romantiserar E. I och E. IV i en person.
Eklampsi (av grek. eklaPmpein, framglänsa),
förlossningskramp, en sjukdom, som
förekommer endast i sammanhang med
havandeskap och i de flesta fall upphör med
förlossningen ; utbryter sällan först efter
förlossningen (barnsängseklampsi). Den yttrar
sig i våldsamma krampryckningar (konvulsioner)
i hela muskelsystemet, åtföljda av medvetslöshet.
Sjukdomens orsak är ej klarlagd. Den kan
möjl. bero på ämnen, som från ägget
övergå i moderns blod och, om de icke
tillräckligt hastigt el. fullständigt avsöndras därifrån,
framkalla skador i moderns organism, särsk. i
njurar och lever. Dess första symtom är
vanligtvis äggvita i urinen, sedermera uppträda
vatten-svullnad, ökat blodtryck, synrubbningar m. m. I
detta första stadium kallas sjukdomen e k 1 a m
p-s i s m. E. medförde förr en dödlighet av 25
—30%; numera kan ett tidigt
omhändertagande av patienten, innan krampanfallen
utbrutit, alltså i eklampsismstadiet, i de flesta fall
förebygga åtminstone de svårare formerna av
sjukdomen. — Ang. infantil e. se Spasmofili.
E. uppträder ibland hos husdjuren i nära
anslutning till förlossningen. Sålunda ses e. ibland
hos sugga strax före el. under förlossningen, hos
ko strax efter och hos tik några dagar efter
förlossningen. E. hos husdjuren beror i de flesta
fall på en rubbning i omsättningen av kalk- och
magnesiumsalter. Insprutningar av dessa salter
ge vanl. gott resultat.
Eklata’nt (fr. éetatant), slående,
iögonenfallande. ’
Eklatéra (fr. éetater), offentliggöra (en
förlovning) .
Eklektici’sm (av grek. ekle’gein, utvälja), det
förfaringssätt inom vetenskap (särskilt filosofien)
och konst, som kännetecknas därav, att man i sin
egen åsikt el. uppfattning sammanför
beståndsdelar ur föregående åsikter el. uppfattningar.
Ekle’ktiker (jfr Eklekticism), person, vars
åskådning och vetenskapliga el. konstnärliga
alstring sakna djupare originalitet och som blott rör
sig med ett urval av andras idéer och motiv. —
Adj.: E k 1 e’k t i s k.
Ekli’ps, se Förmörkelse.
Ekli’ptika, den skenbara solbanan på himlen.
E. gör med ekvatorn en vinkel av 230 27’, som
kallas e:s oblikvitet och som är underkastad
periodiska förändringar. Skärningspunkterna
mellan e. och ekvatorn benämnas d a g j ä
m-ningspunkter (se Dagjämning). Se bild
nästa sida.
Eklog [-lå’g] (grek, eklogè, utvald dikt),
herdedikt, idyll.
Eklogit, kristalliniskt kornig bergart,
bestående av röd granat och grön augit (s. k. ompha-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
