Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Essen-Möller, 1. Elis - Essen-Möller, 2. Erik - Essens - Essentiell - Essequibo - Esser, Hermann - Essex (grevskap) - Essex (titel) - Essex, 1. Robert Devereux, 2:e earl of - Essex, 2. Robert Devereux, 3:e earl of - Essexiter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
875
Essens—Essexiter
876
gynekologi 1899, e. o.
prof, i samma ämnen
1901, prof. 1909—35,
allt vid Lunds univ.
E. har den största
förtjänsten av
inrättandet (1918) vid
Lunds lasarett av den
första fullständiga
moderna kvinnokliniken i
Sverige. Bland E:s
många arbeten
märkas sådana om
uterus-myomens etiologi
(gradualavh.), druv-
börd, eklampsi och kejsarsnitt. I
socialmedicinska frågor, ej minst i steriliseringsfrågan,
har han gjort betydelsefulla inlägg i tal och
skrift (”Sterilisationsfrågan. Några
socialmedicinska och etiska synpunkter”, 1922, och
”Sexual-frågan ur läkarens synpunkt”, 1944). Bland E:s
övriga skrifter märkes ”Drottning Christina”
0937)-
2) Erik E., den föreg:s son, psykiater (f.
1901 4/a), med. dr och doc. i medicinsk
ärftlig-hetslära vid univ. i Lund 1935, i psykiatri 1939,
prof, i psykiatri vid Karolinska inst. 1943, vid
univ. i Lund 1944. E. har publicerat ett flertal
arbeten i psykiatri och ärftlighetsforskning,
”Kompendium i statistik för medicinare” (1929,
2:a uppl. 1941), ”Untersuchungen über die
Fruchtbarkeit gewisser Gruppen von
Geisteskran-ken” (1935), ”Psychiatrische Untersuchungen an
einer Serie von Zwillingen” (1941).
Essens [esa’us] (fr. essence), extrakt av ett
ämne, innehållande dess väsentligaste
beståndsdelar, oftast en olja; koncentrerad parfym.
Essentie’ll (mlat. essentiälis), väsentlig;
nödvändig. Motsats: a c c i d e n t e’l 1.
Essequibo [sp. äsäki’o)å, eng. esikæfbåu],
flod i Britt. Guayana, från Acaraibergen strax
n. om ekvatorn till Atlanten. Omkr. 750 km
lång. E. avvattnar mer än halva landet.
Esser, Hermann, tysk politiker (f. 1900),
en av Hitlers första anhängare, 1925—29
nazistpartiets rikspropagandaledare, flera år medl. av
bayerska lantdagen, 1933—35 bayersk
ekonomiminister och från nov. 1933 2:e v. president i
tyska riksdagen. E. blev 1935 ordf, i
rikskom-mittén för turisttrafiken, 1936 ledare för det nya
tyska turisttrafikförbundet och 1939 statssekr. i
propagandaministeriet som chef för dess
turist-trafiksektion.
Essex [e’siks], grevskap i England, vid
Nordsjön, mellan Stour och Thames; 3,957 km2,
1,918,000 inv. Omkr. 4/s av arealen äro
uppodlade. Särsk. trakterna närmast London äro
oerhört tätt bebyggda och starkt
industrialiserade. Huvudstad är Chelmsford. — Det
angelsaxiska kungariket E., som omfattade även
grevsk. Hertford och Middlesex samt hade
London som huvudstad, grundades på 500-talet och
förenades på 820-talet med Wessex.
Essex [e’siks], Earl of E., titel, buren av
flera i Englands historia bekanta ätter, först
utdelad 1140. Kort före sin avrättning (1540)
utnämndes Thomas Cromwell till earl of E.;
titeln bars 1543—57 av Henrik VHI:s svåger
William Parr. 1572 förlänades den till Walter
Devereux (om dennes son och sonson se nedan).
1661 utnämndes Arthur Capel till earl av E.;
titeln bäres fortfarande inom hans släkt.
1) Robert Devereux, 2:e earl of E.,
hovman (1566—1601), styvson till Elisabets
gunstling Leicester. Han infördes redan 1577 vid
hovet och vann genom skönhet och begåvning snart
drottningens ynnest. Han deltog i sin styvfaders
misslyckade fälttåg i Nederländerna och blev
efter dennes död den främste gunstlingen vid
hovet, där han dock i Raleigh och Sir Robert Cecil
hade svåra motståndare. 1591—92 förde han
utan större framgång befäl över en hjälpkår
till hugenotterna och inkallades 1593 i rådet, där
han förfäktade en djärvare utrikespolitik. 1596
genomdrev E. ett anfall mot spanska hamnar,
varvid han erövrade Cådiz och vann stort byte.
Vänskapen mellan
drottningen och E.
blev tidtals ganska
kylig. 1597 företog E.
en misslyckad
expedition till Azorerna,
möttes vid
hemkomsten av Elisabets
förebråelser men gjordes
s. å. till riksmarskalk.
Irritationen dem
emellan blev ännu större
1598. Deras osämja
bilades emellertid
någorlunda, och E.
sändes 1599 som
general
guvernör med en här till Irland för att kuva
upproret där. Hans fälttåg misslyckades, han
handlade egenmäktigt och for mot drottningens
förbud hem för att rättfärdiga sig. 1600 ställdes
han inför rätta, dömdes till avsättning från alla
sina ämbeten och satt en tid i arrest i sitt hem.
E. sökte nu med all makt återfå sitt inflytande
vid hovet och konspirerade med Southampton,
Mountjoy m. fl. E:s försök att till sin förmån
anstifta ett folkupplopp i London (8 febr. 1601)
misslyckades jämmerligen. Efter en kort
rättegång dömdes E. till döden som förrädare.
Drottningen undertecknade efter mycken tvekan
dödsdomen, och E. avrättades 25 febr. 1601. Han
var tapper och impulsiv men fåfäng samt en
klen statsman och fältherre. — Litt.: G. B.
Har-rison, ”The life and death of Robert Devereux,
Earl of E.” (1937).
2) Robert Devereux, 3:e earl of E., den
föreg:s son, härförare (1591—1646). Han kom
i stor gunst hos Jakob I och senare hos Karl
I men ställde sig 1642 på ”långa parlamentets”
sida och blev anförare för dess här. E.,
personligen tapper men som fältherre oerfaren,
förlorade 1644 en stor del av sin armé genom
kapitulationen vid Lostwithiel. Till följd av
oenighet med parlamentet nedlade han 1645 sitt befäl.
Essexiter kallas sådana kalifältspatförande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
