Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eutin - Euting, Julius - Eutrof - Eutropius, 1. Flavius - Eutropius, 2. (en eunuck) - Euwe, Max - Euxanton - Euxenit - Ev- - Ev., event. - eV - Eva - Evakuera - Ewald, Heinrich - Ewald, 1. Herman Frederik - Ewald, 2. Carl - Ewald, 3. Jesper - Ewald, Johannes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63
Eutin—Ewald
64
Eutin [åi-], stad i Preussen, vid Eutiner See
mellan Lübeck och Kiel; 9,000 inv. Gammalt
slott med ståtlig trädgård. E. kom 1155 till
biskopen av Oldenburg (sedan 1163 Lübeck);
införlivades 1804 med hertigdömet Oldenburg.
Euting [åi’-], Julius, tysk orientalist (1839
—1913), direktör för univ.-bibl. i Strassburg
1900—09, professors titel 1880. Sammanbragte
under resor i Mindre Asien, Grekland, Arabien
och på Sinaihalvön en betydande samling
reproduktioner av alla åtkomliga fornsemitiska
inskrifter. E. offentliggjorde feniciska, kartagiska,
nabateiska och sinaitiska inskrifter samt utgav
mandéemas heliga verk ”Qolasta” (1867) och
skrifttavlor över semitiska alfabet.
Eutrof [-å’f], säges en växt vara, som
föredrar mark, rik på mineralämnen; oligotrofa
växter däremot föredraga en på mineralämnen
fattig mark.
Eutro’pius. 1) Flavius E., romersk
historieskrivare på 300-talet e. Kr. Utarbetade på
uppdrag av kej sar Valens ett sammandrag av
Roms historia (”Breviarium ab urbe condita”)
t. o. m. Jovianus’ död (364 e. Kr.), i 10 böcker,
av vilka de, som behandla kejsartiden, äro bäst
(utg. av F. Rühl 1887). — 2) En eunuck,
tidigare slav, med inflytande hos Theodosius den
store och Arcadius; blev 399 e. Kr. störtad och
sedan avlivad.
Euwe [ö’va], Max, holländsk schackspelare
(f. 1901), världsmästare 1935—37. E., som är
en framstående schackteoretiker, har utg. bl. a.
standardverken ”De beginselen van alle
schaak-spel” (1939) och ”Het eindspel” (1940).
Euxanton [-å’n], se Indiskt gult.
Euxenit, i naturen förekommande brunsvart
niobat och titanat av sällsynta jordartsmetaller
och uran. E. är svagt radioaktiv. Förekommer
flerstädes i s. Norges granitpegmatiter samt vid
Slättåkra i Småland.
Ev-, se även E u-.
Ev., e v e n t., förk. för eventuellt.
eV, förk. för elektronvolt.
Eva, enl. bibeln människosläktets stammoder,
skapad av mannens revben. Hon framställes
såsom själv förledd av ormen och i sin tur
förledande mannen till olydnad mot Gud, varför hon
och mannen utdrivas ur paradiset.
Evakuera (fr. évacuer), tömma, göra tom;
utrymma ett landområde (vid krig el. krigsfara);
frigöra sjukhus i krigsorten genom att forsla
sjuka och sårade till annan ort; pumpa ut
(särskilt luft med luftpump).
Ewald [è’valt], Heinrich Georg August
von, tysk orientalist, bibelforskare (1803—75),
prof, i Göttingen och Tübingen. Ers arbeten
över hebreiska språkets grammatik, bibelns
exe-getik och det israelitiska folkets historia ha
varit epokgörande för forskningen på dessa
områden. — Litt.: T. W. Davies, ”H. E.,
orientalist and theologian” (1903).
Ewald [è’val]. 1) Herman Frederik E.,
dansk författare (1821—1908). Han blev populär
framför allt genom sina många historiska
romaner, bland vilka ”Svenskerne på Kronborg” (1871),
”Nils Brahe” (1880) och ”Valdemarståget” (1885)
finnas på sv.
2) Carl E., den föregrs son, författare (1856
—1908), en av den naturalistiska skolans
produktivaste förf. Numera ihågkommas nästan blott
hans ”Eventyr” (1882—1907), där han inför
darwinismen i H. C. Andersens fabelvärld.
3) Jesper Carl E., den föreg:s son,
författare (f. 1893). E., som översatt omkr. 150
engelska, amerikanska och franska böcker, har
skrivit biografier (”Jack London”, 1917), historiker
över industriföretag, böcker om tobak och barn,
Paris och Köpenhamn (”Köbenhavnerier”, 1923,
”Köbenhavn i dag”, 1935) samt noveller och
romaner, vanl. med motiv från den danska
huvudstaden.
Ewald [è’val], Johannes, dansk författare
(1743—81). Han blev student i Köpenhamn 1758,
rymde 1759 för att ge sig i utländsk krigstjänst
och därigenom hastigt
vinna rang och rykte,
så att han skulle
kunna gifta sig med en
flicka, som han blivit
kär i. E. deltog, dock
blott som trumslagare,
i sjuåriga kriget,
återkom 1760 till
Köpenhamn och tog 1762
teol. ämbetsexamen.
Excentrisk, ärelysten
och begiven på
starka drycker, övergav
han snart, sedan hans
älskade gift sig med
en annan, tanken på att bli präst och
försökte sig som skald. 1769 utgav han ”Adam
og Eva”, en till formen fransk-klassisk
omarbetning av ”Adamiaden”, där dock inflytande från
Klopstock skönj es, vilket är ännu starkare i
”Rolf Krage” (1770), den första danska
tragedien med fornnordiskt ämne, skriven på prosa.
”Rungstedts lyksaligheder” (1773), ett ode över
lyckan att vara skald, med stämningsfull
naturskildring, den sentimentala, på blankvers skrivna
tragedien ”Balders död” (tr. 1775), den
ofullbordade självbiografien ”J. E:s levned og meninger”,
på personlig, skiftningsrik prosa, och högstämda
dikter (bl. a. ”Ode til sjælen”, vittnesbörd om
hans religiösa kris 1777), skapades under den
följande tiden. I Köpenhamn möttes E. av stort
erkännande; hänförelse väckte hans sista verk,
sångspelet ”Fiskerne” (1779). Av de inlagda sångerna
märkas ”Liden Gunvor”, som anslog folkvisans
ton, och ”Kong Christian stod ved höj en mast”. —
E. är den främste representanten för
förromantiken i Danmark; han tar initiativ och anslår
tongångar, som Oehlenschläger och dennes
samtida fullföljde och utvecklade. ”Samlede
skrifter” utgåvos av V. Kuhr m. fl. (6 bd, 1914—
24). Monogr. av H. Brix (1913), E. Frandsen
(1939), L. Bobé (1943), K. Flor (s. å.), S.
Thom-sen (s. å.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
