Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flygbomb - Flygcertifikat - Flygdepåfartyg - Flygdivision - Flygekorrar, Flygande ekorrar - Flygel - Flygeladjutant - Flygeldledning - Flygelglas - Flygelhorn - Flygeskader - Flygeskort - Flygfiskar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
663
Flygcertifikat—Flygfiskar
664
vid detonationen. För förstöring av ett modernt
betonghus av stadstyp kräves en 250—500 kg
minbomb. En 2,000 kg minbomb kan ödelägga
ett helt kvarter. Sprängbomber mot
levande mål och lätt sårbara anläggningar, t. ex.
maskiner, även mot flygplan i luften, vikt 2—250
kg, sprängladdning c:a 20 °/o. Verkan erhålles
framför allt genom splitter (skrot) från
bombväggen. Oljebomber mot levande mål och
fordon samt för brandverkan, vikt 3—500 kg.
De ha ett relativt tunt hölje och äro fyllda med
gelatinerad bensin el. olja. Brandbomber
mot brännbara mål, t. ex. byggnader, vikt vanl.
0,5—10 kg. Brandämnet utgöres vanl. av fosfor,
termit el. nafta. Brandbomber av upp till 500
kg vikt, fyllda med brännbar vätska, t. ex.
petroleum, förekomma. Specialbomber, ss.
atombomber, gasbomber, lysbomber, sjunkbomber,
visselbomber och pejIbomber.
Flygcertifikat, se Luftfartscertifikat.
Flygdepåfartyg, se Flygplanfartyg.
Flygdivision, benämning på ett flygförband
inom svenska flygvapnet.
Flygekorrar, Flygande ekorrar,
Pe-tauristinae, en grupp inom gnagarfam. e k o r
r-d j u r, Sciuridae, igenkännas huvudsaki. på det
breda hudveck, som sträcker sig längs kroppens
sidor och innesluter bägge benparen. Detta
hudveck tjänstgör i utspänt tillstånd som fallskärm
och sätter djuret i stånd att från träden
företaga hopp av betydande längd, seglande snett
nedåt. Alla f. äro nattdjur, varpå bl. a. de stora
ögonen tyda, men erinra f. ö. i utseende och
levnadssätt om de egentliga ekorrarna. Den
största formen, taguanen, Pteromys
petau-rista, från Ostindien och Ceylon, når storleken
av en katt och kan göra språng på ända till
60 m. Den vanliga ”flygande ekorren”,
Sciurop-terus russicus (volans), bebor n. Östeuropa och
hela Sibirien. Den finns täml. sällsynt i
Finland. Den är mindre än vanliga ekorren och
uppehåller sig helst i björkskog. Den täta,
silkes-lena pälsen är undertill vit, ovan om sommaren
blekbrun, om vintern silvergrå. Ännu mindre är
den nordamerikanska assapanen,
Glauco-mys volans.
Flygel. 1) (Krigsvj) Ett förbands yttersta v.
el. h. underavd. F :s i vidsträcktaste bemärkelse
Flygekorren Glaucomys volans.
Flygfisk,
utsträckande utanför fiendens motstående f.
leder till överfly glin g.
2) (Byggnk) En ofta lägre sidobyggnad till
större hus; varje dörrhalva till en dubbeldörr;
dörrhalva till altarskåp.
3) (Mus.) Se Piano.
Flygeladjutant, i vissa utländska arméer förr
brukad benämning på regerande furstars
personliga adjutanter.
Flygeldledning, eldledning från flygplan
(artilleri flygning), användes vid stora stridsavstånd
samt då målet på gr. av rök- och dimbildning
el. inskränkt sikt är svårt att iaktta från batteri
el. skjutande fartyg. Från flygplan lämnas
uppgifter betr. bl. a. måls läge (kurs och fart) samt
dessa faktorers förändringar, ävensom nedslagens
läge i förh. till målet. Flygningen utföres i
regel av spaningsflygplan.
Flygelglas, dricksglas på hög fot med två
vingliknande, varandra motställda utsprång.
Vene-tianska f. äro berömda för konstrik utformning.
Flygelhorn, mus., se Bygelhorn.
Flygeskader, högsta operativa enheten inom
svenska flygvapnet (se Flygförband).
Flygeskort innebär, att flygförband, i regel
jaktflygplan, följer och skyddar en styrka,
bestående av t. ex. bombflygplan el. fartyg. F.
kan vara bunden el. fri, varvid vid bunden eskort
flygförbandet måste uppehålla sig i omedelbar
anslutning till det eskorterade förbandet. Vid
fri f. är uppgiften att dra uppmärksamheten från
det skyddade föremålet.
Flygfiskar, arter av släktet Exocoetus,
vilket liksom näbbgäddan tillhör fam.
Scombere-socidae bland benfiskarna och omfattar omkr.
50 arter, huvudsaki. tillhörande de varma
haven. En art. E. volitans, s v a 1 f i s k e n, finnes
dock i Medelhavet och når en längd av V2 m.
Släktet Exocoetus utmärkes av långa bröstfenor,
sned stjärtfena, vars undre flik är betydligt
större än den övre, stora ögon och mycket stor
simblåsa. Hithörande arter uppehålla sig i stora
stim i havsytan och livnära sig av
planktonorganismer och småfisk. För att undgå fiender taga
de sats med den kraftiga stjärtfenan och skjuta
upp över vattenytan, varpå de falla ned efter att
i en vid båge ha tillryggalagt vanl. 20—30 m
och höjt sig 1—2 m över vattnet. 1
gynnsammaste fall kunna de dock göra språng på intill
200 m längd och 5 m höjd. Då de höja sig
över vattnet, spännas bröstfenorna ut och
tjänst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
