Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fosgen, koloxiklorid - Fosie - Foss - Foss, Erling - Foss, Harald - Fossa - Fossa (zoologi) - Fossil - Fossila skogar - Fossila spår - Fossilisation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
863
F osie—F ossilisation
834
av i :a världskrigets mest effektiva giftgaser. F.
nyttjas mycket i den organiska
färgämnesindustri-en för framställning av klorerade föreningar.
Fosie, till 1931 sn och municipalsamhälle i
Malmöhus län, Oxie härad, s. ö. om Malmö,
numera inkorporerade med denna stad.
Foss, socken i Göteborgs och Bohus län, Tunge
härad, vid Gullmarsf jordens innersta vikar; 92,54
km2, 4,103 inv. (1951). Omfattar i n. ö. en del
av länets högsta bergstrakter (Slätteberget, 183
m) och genomflytes i djupa dalgångar av
Öre-kilsälven och Munkedalsälven, som förenade bilda
Kvistrumsälven. Västra delen är lägre; här
öppna sig mellan bergen smärre dalslätter,
länets förnämsta herrgårdsbygd. På Tungenäset i
s. v. branta bergkullar och bergpartier. 2,173 har
åker. Vid fall i Munkedalsälven ligger
samhället Munkedal och i dess närhet Kviström med
häradets tingsställe. Smedberg är knutpunkt för
statsbanelinjerna Göteborg—Strömstad och
Munkedal—Lysekil. Egendomar: Torreby (med
Väss-by), Munkedal, Smedberg, Saltkällan och
Hens-backa (tillhörande Statens skogsvårdsstyrelse).
Bland fornlämningarna märkas Hensbacka
stenålderboplats, Kvistrums skans samt
hällristningar vid Lökeberg. Kyrkan är delvis från äldre
medeltiden. Bildar med Håby ett pastorat i
Göteborgs stift, Vikornas s. kontrakt; tillhör
storkommunen Munkedal.
Foss, Erling, dansk ingenjör (f. 1897). F.
blev cand. vid Polytekn. læreanstalt 1921, var
1921—31 verksam i England och Frankrike, från
1927 ordf, i ab. Sadolin & Holmblad, startade
1931 ett eget exportföretag och blev 1933 dir.
för A/S Dansk elektro instrument fabrik. Han
blev under den tyska ockupationen en av de
första medl. av Danmarks frihedsråd, och då
han i febr. 1944 måste lämna Danmark, blev
han rådets representant i Sverige jämte red.
Ebbe Munck.
Foss, Harald Frederik, dansk målare (1843
—1922). Han var elev av V. Kyhn samt dennes
närmaste efterföljare som den danska naturens
tolk. F:s hedlandskap från Jylland vunno livligt
erkännande.
Fo’ssa, lat., grav, grop. — F. juguläria,
halsgropen.
Fo’ssa, zool., se Cryptoprocta.
Fossil (av lat. fo’ssilis, uppgrävd). 1) (Ad;.)
Fossila sägas djur och växter vara, som levat
under gångna skeden av jordens historia;
motsats: recent, nu levande. 2) (Szibst.) I
jord-el. berglager befintliga lämningar av organismer
från tidigare jordperioder.
Fossila skogar, ansamlingar av fossila
trädstammar, som antingen vuxit på det ställe, där de
nu finnas, el. svämmats samman dit. I
förstnämnda fall träffas stubbarna ofta stående
upprätta i lagerserien, ss. flerstädes i till
karbon-systemet hörande avlagringar. Ej sällan ha
trädstammarna blivit förkislade, vanl. genom
inflytande av vatten från varma källor. Av dylika
”förstenade skogar” må nämnas den vid
Mokat-tam, ö. om Kairo, där under oligocentiden
träd
stammar av olika geologisk ålder hopsvämmats
och förkislats, samt ”Kalcedonskogen” i ö.
Arizonas öken, där många kvadratmil äro täckta
av förkislade, sönderbrutna och kringströdda
stammar av barrträd från början av
triasperio-den.
Fossila spår. På stranden av hav och sjöar
samt på bottnen av grunt vatten lämna
organismer, som leva där, i fuktigt slam el. sand
spår efter sig, vilka bevaras i de bergarter, som
bildas, då nya lager av slam och sand lagras
över de äldre; genom obetydliga petrografiska
olikheter i de på varandra följande skikten av
sediment kunna dessa spår lätt iakttagas på
skiktytorna. Dylika spår åstadkommas även av
livlösa ting, som i strandbrädden el. på grunt
vatten släpas längs bottnen. Fotspår iakttagas
stundom i bergarter, där inga lämningar finnas
av djur, som kunna ha åstadkommit spåren, så
t. ex. i den brokiga sandstenen spåren av
Chiro-therium (se bild vid d. o.). Av släpspår torde
bland de märkligare vara Eophyton-spåren, som
först uppmärksammades i Sveriges kambriska
avlagringar (Lugnås).
Fossilisatiön, de processer, varigenom en
organism ombildas till ett fossil. Av
djurkroppen är det i allm. blott de fasta, till stor del av
oorganiska ämnen uppbyggda delarna, skal el.
skelett, som bevaras, medan de mjuka delarna
genom förruttnelseprocesserna förstöras och blott
sällan bevaras. Så har man t. ex. i Sibirien
funnit lik av mammut, noshörning m. fl.,
infrusna i is från ett tidigare skede’av kvartärperioden
och så väl konserverade, att man kunnat
underkasta mjukdelarna anatomiska och histologiska
undersökningar. Stundom har huden så torkat
in, att hela djurets yttre form är bibehållen som
en mumie (t. ex. åtskilliga dinosaurier i
Nordamerikas krita). Även kunna stundom hela
kadaver bevaras med den yttre formen helt
bibehållen i jordvax och likvax; en analog
bevarings-form är, när organismer inneslutas i fossilt
harts, t. ex. i bärnsten (se bild vid d. o.), där de
allra finaste strukturdetaljer både av insekter och
växtdelar kunna mycket noggrant studeras. En
verklig förstening av de mjuka delarna av en
djurkropp, d. v. s. en impregnering av dem med
upplösta mineralämnen, är ytterst sällsynt men
förekommer däremot relativt ofta hos växtlämningar.
Oftast undergå skal- och skelettdelar ganska
snart efter inbäddningen en förvandling
därigenom, att, sedan genom förmultning allt organiskt
stoff försvunnit, mineralämnen avsätta sig i dem
från de vattenmassor, som cirkulera i
jordlagren.* Vanl. är det kalciumkarbonat, som avsättes,
men de fossila delarna kunna ock bevaras i
ki-selsyra, svavelkis, limonit el. andra
mineralämnen.
Icke sällan blir en skal- el. skelettdel, som
redan inbäddats i ett bergartslager och
undergått en fossilisationsprocess, helt el. delvis
upplöst genom de i jorden cirkulerande
vattenmassorna. Härvid kunna uppstå tomrum el.
hålig-heter i bergarten, där på ena sidan bildas ett
avtryck, som oftast noga återger det upplösta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
