Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fransk teater - Franskt guld - Fransk-tyska kriget 1870—71 - Fransk violinklav - Franson, Fredrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
115 Franskt guld—Franson 116
med privilegieförordningarnas revision av 1864
fri.
Litt: L. Petit de Julleville, ”Le théåtre en
France” (1889); F. Brunetière, ”Les époques
du théåtre franqais” (1892; flera senare uppl.);
K. Mantzius, ”Skuespilkunstens historie” (6 bd,
1897—1916).
Franskt guld, en blekgul legering av guld
och silver, mest den senare metallen, jämte något
koppar.
Fransk-tyska kriget 1870—71. Om krigets
förhistoria och krigsutbrottet se Bismarck,
Frankrike och Tyskland, historia. De franska
krigsförberedelserna voro ytliga och bristfälliga,
tyskarnas däremot omsorgsfulla. Frankrikes
krigsförklaring överlämnades i Berlin 19 juli
1870. Franska krigsstyrelsen lyckades blott
hopbringa 300,000 man, varav största delen vid juli
månads utgång stod samlad mellan Metz och
Saarbrücken. Mac Mahon med 1 :a kåren stod
vid och n. om Strasbourg, 5:e kåren vid Bitche
(ty. Bitsch’), 6:e vid Chålons, 7:e kåren i övre
Elsass. Mobiliseringsorder för Nordtyska
förbundets armé utfärdades natten 15—16 juli och
följdes av mobilisering i de sydtyska staterna.
Tre arméer bildades: 1 :a armén (v. Steinmetz)
ryckte från n. ö. mot Saarbrücken, 3:e armén
(kronprinsen av Preussen) samlades i linjen
Karlsruhe—Landau, 2:a armén (prins Fredrik
Karl) i närheten av Mainz. Sammanlagda
styrkan var omkr. 440,000 man; högsta befälet
fördes av konung Vilhelm av Preussen med H. von
Moltke som generalstabschef. En framstöt av
franska 2:a armékåren till Saarbrücken (2 aug.)
följdes snart av reträtt till Spicheren, där
fransmännen blevo slagna (6 aug.). Tyska 3-.e armén
gick 4 aug. över gränsen och slog vid
Wissem-bourg (ty. Weisenburg) en division (Douay) av
franska 1 :a kåren. Tyskarna fortsatte till Wærth
(ty. Wörth), där Mac Mahon (6 aug.) led ett
kännbart nederlag och skyndsamt retirerade till
Chålons. Största delen av Rhenarmén (så
kallades franska fältarmén) drog sig småningom
tillbaka till Metz och ställdes 12 aug. under
marskalk Bazaines befäl. Huvuddelen av tyska
armén nådde 15 aug. Moselle, och fransmännen
måste anträda sitt ödesdigert försenade återtåg
till det inre av landet. De från Metz
återtågande hejdades 16 aug. vid Vionville, och efter
det blodiga slaget vid Vionville—Mars-la-Tour,
vari större delen av Bazaines amé deltog, intog
den ställning med ryggen mot Metz. Genom
slaget vid Gravelotte—Saint-Privat (18 aug.),
det största under hela kriget, kastades
fransmännen tillbaka till Metz, där de inneslötos av
tyska 2:a armén och 1 :a armén. Tyska 3:e
armén och en nybildad 4:e armé (kronprinsen av
Sachsen) framryckte mot en vid Chålons av
Mac Mahon nybildad armé, som 21 aug. började
återtåg mot Paris. Regeringen där yrkade, att
Mac Mahon i stället skulle förena sig med
Bazaine, och 23 aug. satte han sig därför i
marsch mot n. ö. Hans armé upphanns snart av
tyskarna, som trängde den åt n., varvid general
de Failly 30 aug. blev överrumplad och slagen
vid Beaumont. Tyskarna anföllo nu vid Sedan
1 sept. från alla sidor, och slaget vid Sedan
slöt med att fransmännen 2 sept. måste sträcka
vapen; även kejsar Napoleon måste ge sig fången.
Den vid kejsardömets fall 4 sept. bildade
national försvarsregeringen beslöt fortsätta kampen,
ehuru Paris i mitten av sept. inneslöts av tyska
3:e armén och 4æ el. Maasarmén. I Paris
bildade general Trochu en armé, och i landsorten
lyckades L. Gambetta som krigsminister hos
regeringsdelegationen i Tours utrusta ej mindre
än omkr. 600,000 man. Loirearmén bildades
under general d’Aurelle de Paladines s. om Orléans
och lyckades genom slaget vid Coulmiers 9 nov.
driva fienden något tillbaka samt intog en befäst
ställning n. om Orléans.
Metz hade, sedan Bazaine 31 aug.—1 sept.
förgäves sökt bryta inneslutningslinj en, 27 okt.
kapitulerat, och prins Fredrik Karl kunde därför
med 2:a armén skynda till Loire, där han 20—24
nov. tog ställning. En av Gambetta med
Loire-arméns högra flygel anordnad anfallsrörelse
misslyckades (vid Beaune-la-Rolande 28 nov.),
och även vänstra flygeln (under Chanzy) blev
slagen (2 dec.), varpå prins Fredrik Karl
genombröt fransmännens utsträckta ställning (3—4
dec.) och intog Orléans. Chanzys trupper blevo
efter hård strid vid Le Mans (10—12 jan. 1871)
skingrade. I n. Frankrike hade en nordarmé
bildats under general Faidherbe. Den anfölls
efter Metz’ fall av tyska 1 :a armén (v. Manteuffel;
sedan v. Goeben), och efter en rad hårda strider
(bl. a. vid Amiens 27 nov., Bapaume 3 jan. 1871
och S:t-Quentin 19 jan.) var även dess kraft
uttömd. Från Paris hade två resultatlösa utfall
gjorts, och som alla matförråd voro förtärda,
gav sig Paris 28 jan. Nu slöts s. d. vapenvila,
vilken dock ej gällde östra krigsskådeplatsen.
Där hade general von Werder intagit Strasbourg
(28 sept. 1870) och börjat belägra Belfort.
Loirearméns högra flygel, sedan kallad
östarmén, under Bourbaki, sändes av Gambetta till
Belforts undsättning men kastades tillbaka av
von Werder vid Lisaine (Montbéliard) 15—17
jan., varefter den vid Verrières (ö. om
Pontar-lier) trängdes in på schweiziskt område och
avväpnades. Belfort uppgavs nu på order från
Paris, varpå även här stillestånd inträdde (18
febr.). — Fredspreliminärer ingingos 26 febr.
1871 i Versailles, definitiv fred slöts 10 maj
s. å. i Frankfurt am Main. — Litt.: Tyska
ge-neralstabsverket ”Der deutsch-französische Krieg
1870—71” (1872—81); franska
generalstabsver-ket ”La guerre de 1870—71” (1901—13); H. v.
Moltke, ”Geschichte des deutsch-französischen
Krieges von 1870—71” (i ”Gesammelte
Schrif-ten”, 3, 1891, sv. övers. 1892); H. Jungstedt,
”Kriget mellan Frankrike och Tyskland 1870—
71” (1898—1900).
Fransk violinklav, g-klav på första linjen.
Franson, Fredrik, svensk-amerikansk
väckelsepredikant och missionsman (1852—1908). F.
utvandrade 1869 till Nebraska, U.S.A., där han
blev medlem av en svensk baptistförsamling. Han
kom sedan under D. L. Moodys inflytande och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
