Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fysik - Indelning - Litt. - Fysikalisk - Fysikalisk kemi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
345
Fysikalisk—Fysikalisk kemi
346
med säkerhet kända transuranerna upptäcktes av
de amerikanska forskarna E. McMillan, G. T.
Seaborg m. fl. Ett rikhaltigt experimentellt
material till kärnforskningens tjänst ha
atom-sprängningsförsöken lämnat. En ny
epok inleddes på detta område genom J. D.
Cock-crofts och E. T. S. Waltons upptäckt (1932),
att det var möjligt att som projektiler använda
på konstgjord väg accelererade partiklar.
Tekniken för partiklarnas acceleration har
utvecklats av Rutherford, M. L. Oliphant, E. O.
Lawrence, M. S. Livingston o. a. R. J. van de
Graaff konstruerade en elektrostatisk
högspän-ningsgenerator för att åstadkomma erforderlig
spänning. Multipel acceleration med
förhållandevis låga spänningar möjliggjordes genom
konstruktion av cyklotroner och synkrotoner. — I
samband med kännedomen om atomkärnorna står
isotopforskningen, vilken under de
senaste åren gjort stora framsteg. Betydelsefulla
resultat äro framför allt H. C. Ureys upptäckt
av den tunga väteisotopen (1932) samt
kännedomen om de konstgjort radioaktiva isotoperna.
Stora framsteg ha gjorts i fråga om separation
av isotoper. — Till för kärnfysiken viktiga
resultat har även utforskandet av den kosmiska
strålningen el. ultrastrålningen
fört. Viktiga hjälpmedel för studiet av denna
och många kärnfysikaliska problem ha i
synnerhet wilsonkammaren och Geiger-Müllers räknerör
visat sig vara. Wilsonkammaren, som uppfanns
av C. T. R. Wilson, har förutom av
upptäckaren utvecklats av P. M. S. Blackett o. a. Bland
forskare, som bidragit till utvecklingen av
kännedomen om den kosmiska strålningen, märkas
Millikan, Anderson, W. Kohlhörster, J. Clay, E.
Regener, Compton o. a. I den kosmiska
strålningen lyckades Anderson 1936 påvisa ännu en
elementarpartikel, m e s o n e n, och denna
partikel har sedan dess varit föremål för ett intensivt
forskningsarbete. På konstgjord väg framställda
mesoner påvisades i fotografiska plåtar av C.
M. G. Lattes 1948. En partikel med egenskaper
motsvarande mesonens hade redan 1935 på
grundval av teoretiska överläggningar förutsagts av
H. Yukawa. — För teorien betydelsefull är den
omgestaltning av den statistiska mekaniken, som
utvecklandet av en kvantumstatistik
medfört. På den av Planck lagda grunden har
en kvantumstatistik utformats av Einstein och
J. C. Bose, senare utvidgad av bl. a. Fermi
och Dirac. Fermistatistiken har visat sig vara
tillämplig på kärnfysikaliska problem. — Medan
tills för kort tid sedan kvantummekaniken endast
i ett speciellt fall, näml. betr, radioaktiviteten
under utsändande av a-strålar, kunnat tillämpas
på kärnproblem (G. Gamow, E. U. Condon och
R. W. Gurney), lades genom upptäckten av
neutronen grunden till en allmän
kvantummekanik för atomkärnorna. Denna teori har
utvecklats av Heisenberg, Fermi, Bohr o. a. En kritisk
granskning av kvantummekanikens grundvalar,
som utförts särsk. av Bohr och Heisenberg, har
gett en fördjupad uppfattning av dess fysikaliska
betydelse. Oförenligheten mellan den klassiska
och den nya teorien sökte Bohr tyda genom att
införa begreppet komplementaritet och Heisenberg
med användande av osäkerhetsrelationer. —
Utforskningen av atomernas och molekylernas
spektra har ytterligare fullkomnats. Inom
atomspektra har ett studium av den av atomkärnans
egenskaper beroende hyperfinstrukturen hos
spektrallinjerna påbörjats. Den utvidgade
kännedomen om molekylernas bandspektra har bragt
nytt ljus över vår uppfattning av molekylernas
byggnad. Interferensfenomen med röntgen- och
elektronstrålar har Debye utnyttjat för
bestämning av avståndet mellan atomerna i molekyler.
I studiet av dipolmoment har denne funnit ett
värdefullt hjälpmedel för inträngande i
molekylfysiken. — De låga temperaturernas f. har
ytterligare berikats, framför allt genom tillkomsten
av en ny kylmetod, baserad på adiabatisk
av-magnetisering av ett paramagnetiskt salt. Med
denna metod, som föreslagits av Debye och W.
F. Giauque och utvecklats av W. J. de Haas och
Kramers, har de Haas lyckats nå en temp., som
beräknats endast med o°ot>44 K överstiga den
absoluta nollpunkten. För framtida forskningar
lovande synes den härigenom vunna möjligheten
att erhålla extremt höga vakua vara.
Indelning. F. indelas efter sina metoder och
arbetssätt i teoretisk f. och
experimen-t a 1-f. Till sitt innehåll indelas fysiken sedan
gammalt i mekanik med läran om kroppars
jämvikt (statik) och rörelse (dynamik),
akustik (läran om ljudet), kal o rik el. t e
r-mik (läran om värmet), optik (läran om
ljuset) samt läran om elektricitet och magnetism.
Under senare tid kan man säga, att f. delvis
sprängt dessa former och utvecklat sig mera
fritt.
Litt.: Handböcker: H. Geiger & K. Scheel
”Handbuch der Physik” (24 bd, jämte register,
1926—29); W. Wien & F. Harms, ”Handbuch
der Experimentalphysik” (1926 ff.). —
Läroböcker: M. Knudsen, ”Lærebog i fysik”
(1923); J. H. J. Müller & C. S. M. Pouillet,
”Lehrbuch der Physik” (n:e uppl., 5 bd, 1925—
34); O. D. Chwolson, ”Lehrbuch der Physik”
(3:e uppl. 1926 ff.); A. Sommerfeld, ”Atombau
und Spektrallinien” (5:e uppl. 1931); A. Haas,
”Atomtheorie” (3:e uppl. 1936); W. H.
West-phal, ”Physik” (7/8:e uppl. 1939); R. W. Pohl,
”Einführung in die Physik” (1, 5/6:e uppl. 1942;
2. 6/7:e uppl. 1941; 3, 2/3:6 uppl. s. å.); F.
Kohl-rausch, ”Lehrbuch der praktischen Physik” (i8:e
uppl. 1943); E. Grimsehl, ”Lehrbuch der Physik”
(1, I4:e uppl. 1944; 2—3, n:e uppl. 1943—44);
F. W. Sears, ”Principles of physics” (3 bd,
1946). — Historia: A. Kistner, ”Geschichte
der Physik” (i ”Sammlung Göschen”, 293—294,
2:a uppl. 1919); F. Auerbach,
”Entwicklungs-geschichte der modernen Physik” (1923); E.
Hoppe, ”Geschichte der Physik” (1926).
Fysikalisk, det, som hänför sig till fysiken.
Fysikalisk kemi, den del av kemin, som
behandlar gränsområdet mellan kemi och fysik och
avhandlar förhållandet mellan ämnenas kemiska
sammansättning och deras fysikaliska
egenska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
