Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gammalluteraner - Gammalstorp - Gammalsvenskby - Gammarus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
695 Gammalstorp—Gammarus 696
luteraner i Tyskland, vilka avvisat unionen med
de reformerta och bildat från landskyrkorna
utbrutna frikyr kogrupper. Den första
utbrytningen ägde rum i Schlesien, där några
professorer i Breslau med teologen J. G. Scheibel i
spetsen 1830 mot Fredrik Vilhelm HI:s
unions-försök satte in ett motstånd, som under svåra
förföljelser från regeringens sida ledde till
bildandet av en evangelisk-lutersk frikyrka i
Preussen, vilken 1845 vann lagligt erkännande.
Medl.-antalet uppgick 1925 till 54,000. Även i Baden,
Hessen, Hannover m. fl. tyska stater medförde
unionens genomförande uppkomsten av
frikyrko-bildningar.
Gammalstorp, socken i v. Blekinge län,
Listers härad, på Listerhalvön, intill länsgränsen;
56,06 km2, 1,813 inv. (1951). Omfattar
Ryssbergets ö. sluttningar; därintill ett vattensjukt
slättområde med den nu torrlagda Vesan. 2,230 har
åker. Från Sandbäck på statsbanan Kristianstad
—Karlskrona utgår en linje till Olof ström.
Egendomar: Gammalstorp (med bränneri och
stärkelsefabrik), Ryedals säteri, Hålabäck (med
bränneri) och Jockarp. Flera stärkelsefabriker.
Kyrkan av gråsten härstammar från 1790—93.
Bildar med Ysane ett pastorat i Lunds stift,
Listers och Bräkne kontrakt; utgör tills, m. Ysane
storkommunen Gammalstorp; 81,so km2, 2,956 inv.
(i95i).
Gammalsvenskby, ry. Kolo’nija
Starosjve’tiska ja, mellan 1782 och 1943 svenskspråkig ort i
Ukraina, vid nedre Dnjepr, 70 km ovanför
Cher-son. — Vs 1782 anlände de från Dagö (se d. o.)
avflyttade svenskarna till det åt dem anvisade
området vid Dnjepr (c:a 12,000 har). Deras
antal hade under vägen smält samman avsevärt.
Omkr. 1785 levde 135 (30 familjer), 1804 188
personer i G. 1794 blevo även 30 svenska
krigsfångar förda till G. och uppgingo i kolonien,
vars invånare 1800 fingo utländska kolonisters
rätt. De tyskar, som 1804 slogo sig ned där och
grundade byarna Mühlhausendorf och
Schlangen-dorf jämte den katolska Klosterdorf samt fingo
sig upplåtet efter hand 3A av G:s område, så att
blott 3,250 har återstodo, hade man stundom
svårt att dra jämnt med. De 3 protestantiska
byarna hade från 1860 en gemensam tysk präst och
alla 4 till 1917 gemensam styrelse. Byns
angelägenheter avgjordes på bystämma; till
kommunens byråd valde varje by 8—10 man. Folket i G.
livnärde sig av åkerbruk, boskapsskötsel och
något fiske samt före 1 :a världskriget
vinodling och efter 1930 bomulls- och solrosfröodling.
— 1929 hade G. drygt 900 inv. På 1880-talet
utvandrade omkr. 100 till Sibirien och Canada.
I början av 1880-talet besöktes G. av svenska
resande, och 1882—85 uppfördes en egen svensk
kyrka för medel, insamlade i Sverige, Finland
och U.S.A. — G. var ett samhälle med typisk
blandkultur. På ryskt sätt växlade jordlotterna
innehavare med jämna mellanrum fram till 1908,
då enskifte infördes efter svenskt mönster. 1922
—23 ny fördelades jorden med 3 har ”på själen”;
efteråt födda fingo ingenting enligt senare
beslut. Från rysk koloniseringstradition hade byn
sitt karakteristiska yttre med breda, trädkantade
gator, utefter vilka gårdarna lågo i oavbrutna
rader. Från Dagö härstammade många smådrag
i det dagliga livet och i hemmets utrustning.
Språket avviker endast i ett fåtal drag från
dagösvenskan, vilka drag samtliga innebära ett
närmande till riksspråket. Synnerligen rika
samlingar om språket och bylivet finnas i
Lands-målsarkivet i Uppsala. Under och efter
revolutionen 1917 utplundrades byn gång efter
annan. I Sverige insamlades medel till en
skolbyggnad, som blev färdig 1914; 1919 insamlade
Uppsala domkapitel 80,000 kr till en fond för
G., och då hungersnöd rådde, sände Svenska
Röda korset 1921—22 tre
undsättningsexpedi-tioner med livsmedel och kläder till G., som
1922 omsider fått egen kyrklig förvaltning på
10 år samt svensk präst, sedan Kristoffer Floas
prästvigts i Uppsala. Två nya svenska byar
grundades ute på stäppen 1922,
Nysvensk-b y (ett 20-tal byggnader) och Svenskåker
(aldrig färdigbyggd). Gårdarnas antal i gamla
byn var då 135. Efter nya missväxtår 1926—27
och inför hotet om kollektivisering, genomförd
efter 1928, samt efter det kyrkliga avtalets
uppsägning 1928 önskade gammalsvenskbyborna
utvandra, vilket Ukrainas sovjetregering medgav
10/3 och Moskvas till sist 20/e 1929. Hoas och
kyrkvärden J. Buskas befunno sig då i Sverige
för att underhandla om bybornas mottagande i
Sverige. Kvarlämnande ett 20-tal personer,
avreste de övriga byborna (omkr. 880 personer)
från G., sedan deras egendom realiserats,
transporterades genom Svenska Röda korsets försorg
båtledes till Constanfa och vidare med järnväg,
landstego Vs i Trelleborg och inkvarterades i
Jönköping för att efter hand spridas i landet.
Riksdagen anslog 320,000 kr till omkostnaderna.
En nationalinsamling inbragte 944,801 kr. För
den sålunda bildade fonden, förvaltad av
Svenskbystiftelsen, upplöst 1937 efter
fullgjort uppdrag, ha inköpts 89 gårdar. Omkr.
550 bybor, folkökningen oräknad, blevo bosatta
på Gotland, ung. 120 på fastlandet. 280
personer ha åter lämnat landet: 36 familjer ha
återvänt till Ukraina, 18 familjer ha rest till
fränder i Canada. De till G. återflyttade hade
tidvis dräglig el. god levnadsstandard, tidvis så
dålig, att flera önskade än en gång resa till
Sverige. Några blevo satta i fängelse härför.
Redan flera år före 2:a världskrigets utbrott
blevo flera tiotal personer deporterade. Tyska
ockupationen överlevdes utan större förstörelse.
Vid tyskarnas reträtt medfördes byborna jämte
folket i de tyska byarna i Sydryssland. 26/io
1943 utrymdes byn; sedan har den möjl. blivit
förstörd. Befolkningen fick t. v. boplatser i
Posen. Under tyska nederlaget hamnade ett 50-tal
av dessa svenskar på amerikanskt el. brittiskt
område och kunde därifrån komma till Sverige,
där deras anhöriga bidrogo till deras
utplace-ring. De övriga ha, i den mån de icke dukat
under, förts till Ryssland, dock icke till hembyn.
— Litt.: G. Malm, ”Svenskbyborna” (1939).
Ga’mmarus, se Märldjur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
