Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gluck, Christoph Willibald - Gluk- - Glumiflorae - Glumslöv - Gluntarna - Glutamin - Glutaminsyra - Gluten, växtlim - Glutenfoder - Glutin - Glutol - Gluttsnäppa - Glyceria - Glycerin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
65
Gluk––Glycerin
66
med ett förord, där G. närmare preciserade sina
åsikter om dramatisk stil. Han fordrade, att
musiken skulle tjäna dikten, belysa handlingen och
troget följa affekterna. Den antika kören skulle
återinsättas i operan såsom den ledande folkmakt,
som bestämde över handlingens gång. Sedan G. i
Wien framför sina nya verk, längtade han efter
erkännande även i Paris och lyckades till sist få
”Iphigénie en Aulide” uppförd på Stora operan,
1774. ”Orfeus” gavs omarbetad för fransk scen
s. å. Med båda vann G. en glänsande framgång.
1777 gavs även ”Armide” och slutligen 1779
”Iphigénie en Tauride”. Båda mottogos väl, men
liksom förut i Wien uppblossade en häftig strid
för och emot. Vännerna av italiensk musik
inkallade kompositören Piccini, och de båda lägren
skrevo skarpa stridsskrifter mot varandra. Efter
1779 ansåg man i allm. G. som segrare. Jämte
över 100 operor, sångspel och baletter skrev G. en
rad fängslande symfonier, triosonater, oden
(Klopstock) och enstaka körverk. — G:s operor
ha utgivits av Mlle Pelletan och i ”Denkmäler
der Tonkunst in Oesterreich”. — Litt.: Neue
G.-Gesellschaft utger en G.-årsbok; A. B. Marx, ”G.
und die Oper” (2 bd, 1862); C. H. Bitter, ”Die
Reform der Oper durch G. . . .” (1884) ; J.
Tier-sot, ”G.” (1909); H. J. Moser, ”G.” (1940); R.
Gerber, ”G.” (1942).
Gluk-. Kemiska uppslagsord på G1 u k-, t. ex.
G 1 u k o s, återfinnas på Glyk-.
Glumiflörae, ordn. bland monokotyledonerna,
omfattande familjerna gräs och halvgräs.
Glumslöv, socken i Malmöhus län, Rönnebergs
härad, vid Öresund, mellan Hälsingborg och
Landskrona; 10,42 km2, 1,010 inv. (1951). I n.
jämn, bördig slätt, höjer sig i s. i avsatser från
kusten till G:s backar i ö. 958 har åker; skog
saknas. Handelsorten G 1 um s 1 ö v s kyrkby
har 230 inv. Västerut vid Sundet ligger fiskläget
Ålabodarna (210 inv.) med 30 yrkes- och
10 binäringsfiskare; hamnen har 305 m kaj vid
1,5—2,5 m djup. Tullstation. Egendom: Örenäs.
Av tegelbruken tillhör det största Glumslövs
tegelbruks ab. N. om Ålabodarna finnas
skanslämningar; flera gravhögar. Kyrkans äldsta delar av
sandsten torde förskriva sig från 1100-talets slut.
Ingår i Kvistofta och G:s pastorat i Lunds stift,
Rönnebergs kontrakt; tillhör storkommunen
Härslöv.
Glimtarna, en samling duetter för baryton och
bas av G. Wennerberg.
Glutamin, en med asparagin homolog
aminosyra, CO2H . CH(NH2) . C2H4. CONH2.
Förekommer i groende frön och i kasein.
Glutaminsyra, CO2H. CH(NH2). C2H4. CO2H,
en tvåbasisk aminosyra. Förekommer rikligt i
gluten, sockermelass och keratin ur horn.
Gluten, v ä x 11 i m, ett i vete förekommande
koagulerande äggviteämne. Återstår efter
knåd-ning och slamning av vetemjöl i vatten, varvid
stärkelsen bortslammas. G. är av stor betydelse
vid bakning av vetemjöl, då den möjliggör
degens jäsning.
Glutenfoder, avfallsprodukt vid beredning av
stärkelse m. fl. produkter av majs. För att un-
NF IX — 3
Glyceria maxima.
derlätta stärkelsens avskiljande uppmjukar man
majskornen med utspädd natronlut, som upplöser
de äggviteartade ämnena, aleuronkorn eller glutin
(jfr Aleuronkorn). Ur den krossade massan
avslammas stärkelsekornen, och ur slamvätskan
utfällas sedan de lösta äggviteämnena, gluten,
varav beredas glutenfoder och
gluten-m j ö 1, det förra med, det senare utan
inblandning av skaldelar m. m. Begärliga, lättsmälta
kraftfodermedel.
Glutin, dets. som lim.
Glutol [-5’1], ett preparat, som uppstår genom
inverkan av formaldehyd på lim (glutin). Vid
beröring med vävnaderna, t. ex. i sår, sönderdelas
g. småningom under frigörande av formaldehyd,
som verkar antiseptiskt.
Gluttsnäppa, se Snäppsläktet.
Glyce’ria, grässläkte, utmärkt genom smala,
flerblommiga småax
(i vippa) och
trind-ryggade, flernerviga
yttre blomfjäll utan
borst. I Sverige
finnas 4 arter.
Mannagräset (G.
flui-tans) är ända till 1 m
högt, med gles, smal
vippa och de nedre
bladen slaka, ofta
flytande på vattnet.
Frukterna nyttjades
förr i s. Sverige och
användas ännu här
och där i Tyskland
till mannagryn.
Jätte g r ö e (G.
maxima, G. altissima),
ursprungligt i s.
Sverige, bildar täta
bestånd i åar, grunda
vikar o. dyl. samt har grovt, ända till 2,5 m
högt strå, upprätta, breda blad och yvig vippa.
Glycerin, C3Hs(OH)s, är en
huvudbeståndsdel i allt fett och förekommer därför i stor
utsträckning i naturen. Det upptäcktes av Scheele
och är en trebasisk alkohol. G. erhålles genom
fetters behandling med lut, med enzymet lipas el.
med överhettad vattenånga. Det kan även
framställas genom jäsning medelst jästsvampar av en
med natriumsulfit försatt sockerlösning. Då,
särsk. i krigstider, de g.-mängder, som erhållas
från fettindustrien, icke räcka till för att täcka
sprängämnesindustriens behov av g., tillverkas det
numera även syntetiskt. Man utgår från
propy-len, ett omättat kolväte, som bildas bl. a. vid
raffinering och krackning av bergolja. G. är en
färglös, i vatten lättlöslig, tjockflytande olja av
sötaktig smak. Dess spec. v. är 1,27 och kpt 2900.
G. har sin största tekniska användning inom
sprängämnesindustrien för framställning av
nitro-g. och dynamit. Här har den dock på sista tiden
börjat utträngas av glykol för framställning av
frostsäker dynamit. En annan stor förbrukare av
g. är cellofanindustrien. Viskosfolie, som
användes till förpackning av livsmedel och
njutnings
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
