Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav VI Adolf - Gustav Eriksson (svensk prins)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
521
Gustav
522
som i utlandet; så blev han t. ex. fil. hedersdr
i Lund 1918, vid Princeton, Yale och Clark Univ.
i U.S.A. 1926, i Cambridge 1929, i Dorpat 1932,
jur. hedersdr vid Harvard Univ. 1938, tekn.
hedersdr vid Tekniska högsk. i Stockholm 1944
samt invald i Institut de France 1952. På sin
50-årsdag 1932 blev G. hyllad av en mängd
in- och utländska arkeologer med en
festskrift, ”Corolla archaeologica”, vilken ingår i
Svenska institutets i Rom skrifter. — Under en
mångfald officiella resor till olika delar av
världen har G. oavlåtligt bidragit till att sprida ökad
kunskap om Sverige, dess folk och resurser. Hans
resa jorden runt 1926—27, då han bl. a. i
Washington var närvarande vid avtäckningen av
John Ericsson-monumentet, hans deltagande i
Nya-Sverige-jubileet i U.S.A. 1938 samt hans
resa till Rumänien hösten 1937 ha blivit särsk.
uppmärksammade. Vid sin doktorskreatioh i
Cambridge 1929 höll han ett uppmärksammat
anförande om ”Sweden and Swedish mentality” (sv.
övers. ”Sverige och svenskarna”, i Svenska
tu-ristfören:s årsskr., 1930), och även vid åtskilliga
andra tillfällen har han visat prov på en eminent
oratorisk och stilistisk begåvning. — I sin
ungdom var G. en framstående idrottsman och
hemförde åtskilliga pris, särsk. i skidhoppning och
tennis. Han gynnade också den militära idrotten
genom bildandet av Officerarnas hockeyklubb
1904 och genom instiftandet av Kronprinsens
pokal som pris i fälttävlan 1908; i tävlingarna om
denna deltog han också själv under åtskilliga år
med framgång. Under senare år har han
huvudsaki. intresserat sig för golf, tennis och
fram–för allt sportfiske. När Riksidrottsförbundet 1903
bildades, blev G. dess förste ordf, och kvarstod
som sådan till 1933, då han efterträddes av sin
äldste son. Som ordf, i Centralfören. för
idrottens främjande efterträdde han 1907 sin fader
men lämnade även denna post 1933. Själv
absolutist har G. jämväl visat stort intresse för
nykterhetsrörelsen. — G. förmäldes 1) 15 juni 1905
med prinsessan Margaret av Storbritannien och
Irland (1882—1920), 2) 3 nov. 1923 med lady
Louise Mountbatten (f. 1889 W7). I sitt första
äktenskap har han barnen Gustaf Adolf (1906
—47), Sigvard (f. 1907), Ingrid, drottning av
Danmark (f. 1910), Bertil (f. 1912) och Carl
Johan (f. 1916). Av dessa ha Sigvard och Carl
Johan vid ingående av äktenskap med
icke-furst-liga personer avsagt sig arvsrätten till den
svenska tronen och antagit familjenamnet Bernadotte.
Sverige, prinsar.
1) G. Eriksson (1568—1607), son till Erik
XIV och Karin Månsdotter. G. hyllades vid sin
mors kröning 5 juli 1568 som tronarvinge,
delade efter Eriks fall s. å. tidtals dennes fängelse,
tills han 1573 jämte sin mor måste lämna fadern.
Han sändes 1575 till Polen och uppfostrades där
någon tid hos en polsk hovtjänare, Rilski. Han
förde senare under svåra umbäranden ett
kringirrande liv, sattes under antaget namn i
jesuiternas skola i Braunsberg och besökte även akad.
i Vilna. Johan HI:s sändebud Anders Lorichs
invecklades i en plan att föra G. som svensk
tronpretendent till Moskva och blev, delvis med
anledning därav, avrättad i Stockholm 1584. I
samband därmed blev det känt i Sverige, att G.,
som trötts vara död, vistades, ”achted och
framsatt”, vid polska hovet, och i svenska rådet
förordades då hans röjande ur vägen. G. torde vid
Sigismunds kröning i Kraköw (dec. 1587) ha
välvilligt bemötts av denne. Hösten s. å.
vistades G. i Prag, där han vänligt mottogs av
kejsar Rudolf, vilken liksom G. var ivrig
alkemist. Där sökte även landsflyktiga polacker
använda hans namn i striden mot Sigismund och
det svenska partiet i Polen. 1596 fick han i
Reval sammanträffa med sin mor. 1600 for han
under outredda omständigheter till Ryssland, där
han med furstlig ståt mottogs av tsar Boris
Go-dunov, som ville förmäla honom med sin dotter
Xenia och i ryskt intresse använda hans svenska
tronkrav. G., som aldrig velat spela någon
politisk roll, avvisade tsarens anbud. Han
förvisades då från Moskva och ställdes under
bevakning, fick under den falske Dmitrij utstå ny
förvisning 1605 och sändes efter dennes fall av tsar
Vasilij Sjujskij till den lilla staden Kasjin (nära
Moskva), där han dog. — G. skildras som redbar
och kunskapsrik (särskilt i medicin) men
ytterligt vek och svärmisk. — Litt.: A. G. Ahlqvist,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
