Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gyllenstierna, 2. Kristina - Gyllenstierna, 3. Nils (af Lundholm) - Gyllenstierna, 4. Johan (af Lundholm) - Gyllenstierna, 5. Göran (af Lundholm) - Gyllenstierna, 6. Erik (af Ulaborg) - Gyllenstierna, 7. Göran (af Björksund och Helgö) - Gyllenstierna, 8. Johan (af Björksund och Helgö)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
547
Gyllenstierna
548
sig i stämplingar med Gustavs fiender, bl. a.
Sören Norby, som erbjöd henne äktenskap, men
synes 1525 ha försonat sig med konungen. Hon
ingick 1527 äktenskap med riksrådet Johan
Tu-resson Tre rosor och ingrep icke vidare i
riks-politiken.
3) Nils G. (af Lundholm), sonsons son
till G. 1), frih., rikskansler och riksdrots (1526—
1601). Efter Erik XIV:s tronbestigning,
upphöjdes han till riksråd och rikets kansler. Konungen
sände honom i slutet av 1560 til England och 1562
i en beskickning till kejsar Ferdinand och flera
tyska furstar. Hösten 1565 återkom G. till Sverige,
sändes vintern 1566 till Ryssland och avslöt där
1567 med tsaren ett fördrag, vari bl. a. Katarina
Jagellonicas utlämnande lovades. Under
hertigarnas uppror stod G. i det längsta kvar på Erik
XIV:s sida. Vid Johan IH:s kröning 1569 blev
han frih. Han var med vid fredskongressen i
Stet-tin 1570. Johan III anförtrodde honom ”översta
befallningen över allt Småland” samt utnämnde
honom 1590 till riksdrots. I rådsmötena deltog
han även flitigt. Konung Johan begagnade även
hans kända diplomatiska skicklighet i sina
tvister med hertig Karl. Som drots öppnade han
Uppsala möte. I de inre striderna under
1590-talet sökte han undvika att taga bestämd
ståndpunkt men sympatiserade närmast med
Sigismund, ehuru han undvek en brytning med
hertig Karl.
4) Johan G. (af Lundholm), den föreg:s
son, frih., amiral (1569—1617). Han är mest
känd genom sitt giftermål med Per Brahe d. ä:s
dotter Sigrid, som mot sin vilja förlovats med
Erik Turesson Bielke. Hennes fränka prinsessan
Anna ställde om, att hon 1595 i hast på
Stegeborg förmäldes med G., vilken hon älskade
(”onsdagsbröllopet på Stegeborg”). Brudparets
och Erik Bielkes släktingar blevo högst
upp-bragta. Slutligen ingicks på Söderköpings
riksdag 1595 förlikning. G. var en ivrig anhängare
av konung Sigismund och anförde under 1598
års fälttåg dennes svenska adelsfana. Han bosatte
sig sedan i Danzig, varifrån han 1599 med
några skepp företog ett resultatlöst sjötåg till
Älvsborg.
5) Göran G. (af Lundholm), den föreg:s
bror, frih., sjömilitär (1575—1618), slöt sig först
till Sigismund men övergick snart till Karl IX,
blev 1601 hovjunkare och 1602 riksråd, 1604
underamiral, 1610 översteamiral och 1612
riksamiral.
6) Erik G. (af Ulaborg), frih.,
ämbetsman (1602—57), blev 1630 kammarherre hos
Gustav II Adolf och bevistade som sådan slaget
vid Breitenfeld 1631; 1634 sändebud till
Ryssland. 1636 kammarråd och 1637 landshövding i
Viborg. Lantmarskalk vid riksdagarna 1641 och
1642, blev G. 1642 generalguvernör över
Inger-manland och Kexholms län, 1645 riksråd och
rikskammarråd, 1647 åter sändebud till
Ryssland, 1652 hovrättsråd i Svea hovrätt, 1654
president i Åbo hovrätt och 1655 led. av
Reduktionskollegium.
7) Göran G. (af Björksund och
Helgö), sonson till G. 5), frih., från 1674
greve, ämbetsman (1632—86), blev 1655
kammarherre hos Karl X Gustav, 1657 landshövding i
Kronobergs, 1664 i Uppsala län, 1666 riksråd,
1667 hovrättsråd i Svea hovrätt och kommissarie
i Reduktionskollegium, 1668 president i
Reduktionskollegium, 1674 generalguvernör över
drottning Kristinas underhållsländer, 1678
överståthållare i Stockholm, 1682 president i Göta
hovrätt men kom aldrig att utöva ämbetet. G. var
ett av de riksråd, som Karl XI behöll som kungl.
råd, men hans inflytande synes dock ha
minskats efter brodern Johans död. Själv en ivrig
förespråkare för reduktionen, drabbades G.,
liksom flera andra av Karl XI :s män, hårt av
denna.
8) Johan G. (af Björksund och
Helgö), den föreg:s bror, greve, statsman
(1635—80). Efter flerårig vistelse vid Uppsala
univ. gjorde G. en studieresa genom flera av
Europas länder, blev 1658 kammarherre hos
Karl X Gustav, utnämndes 1660 till kansliråd
och började vid riksdagen på hösten s. å. sin
politiska bana. Då liksom på följ, riksdag, 1664,
förfäktade han den lägre adelns rättigheter och
gick till strids mot de grevliga och friherrliga
släkterna, vilkas företrädesrättigheter han, ehuru
själv högättad, ville inskränka eller tillintetgöra.
Redan på riksdagen 1664 yrkade han på
reduktionens verkställande. Orädd och hänsynslös, var
G. för de maktägande en farlig man, vilken det
syntes lämpligt att oskadliggöra eller vinna.
Därför gjorde man honom 1666 till hovkansler samt
1668 till lantmarskalk, i vilken egenskap han
spelade en framstående roll. Efter riksdagens slut
inkallades G. i rådet. För varje år blev han en
alltmera oblidkelig fiende till den politik, som
hyllades av M. G. De la Gardie och dennes
vänner. G. talade för sparsamhet och reduktion,
för ordning och kontroll i förvaltningen, för
stärkandet av försvaret och för en sådan yttre
politik, att Sverige icke utsattes för faror men
hävdade sitt anseende. Kraftigt motarbetade han
det franska förbundet, vilket dock genomdrevs
1672.
1672 blev Karl XI myndig, och under de tre
följ, åren regerades Sverige mest av De la
Gardie. Sedan kriget utbrutit, övergick till
följd av förhållandenas tvång makten från
rådet, som ej kunde bruka den, till den unge
konungen. Vid hans
sida uppträdde snart
G. Denne var en av
de få rådsherrar, som
under krigets första
år inlade verkliga
för-tj änster om Sveriges
försvar, och visade en
duglighet, som
väckte uppmärksamhet. På
sommaren 1676
nedkallades han till
Växjö. Inom kort
blev han för sin
konung en förtrogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
