Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hebriderna - Hebron - Heby (Uppland) - Heby (Södermanlands län) - Hechingen - Hecht, Ben - Heckel, Erich - Hecker, Johann Julius - Heckscher, 1. Edvard - Heckscher, 2. Eli - Heckscher, 3. Gunnar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
61
Hebron—Heckscher
62
norrmän, men då dessa sedan plundrade sitt
forna hemlands kuster, sände Harald Hårfager en
expedition västerut, som lade H. under norska
kronan. Hos Norge stannade de till 1266, då
Magnus Lagaböte avstod alla anspråk på H. åt
Skottlands konungar. De verkliga herrarna på
ön voro emellertid klanhövdingarna, vilka först
1748 förlorade sina hävdvunna privilegier. —
Litt.: S. Gordon, ”Isles of the Outer Hebrides”
(1941).
He’bron, hebr. Hebrön, en av Palestinas
äldsta städer. Staden, f. n. kallad Chalil
er-rah-män, ligger omkr. 30 km s. om Jerusalem i en
fruktbar dal omkr. 900 m ö. h. Ofta
omnäm-nes H. redan i patriarkhistorien, och det berättas,
att Abraham och Sara, Isak och Rebecka, Jakob
och Lea begrovos där. över deras grav står
nu en för muhammedanerna mycket helig moské.
H. var residensstad för David under de 7 år
han var konung i Juda stam. Absalon gjorde
uppror i H., och Rehabeam lät befästa staden.
H. är i våra dagar en viktig handelsstad och
har 26,000 inv.
Heby, municipalsamhälle i v. Uppland,
Väs-terlövsta kommun, Västmanlands län, knutpunkt
för N. stambanan och linjen
Enköping—Runhäl-len, 13 km ö. om Sala; 1,94 km2, 1,211 inv. (1951).
Har livlig handel och industri, främst
tegeltillverkning. Tax.-värde å fast egendom 5,988,100
kr (1950), bev.-tax. inkomst 3,208,730 kr.
Heby, fideikommissegendom i
Gåsinge-Dill-näs sn, Södermanlands län; 565 har, därav 230
har åker; tax.-värde 317,500 kr. Corps de logis,
uppfört efter ritningar (1777) av E. Palmstedt.
H. gjordes av landshövdingen frih. S. J.
Liljencrantz 1797 till fideikommiss. Genom gifte har
det övergått till ätten v. Engeström och innehas
nu av prof. S. v. Engeström.
Hechingen [hä’^-], stad i Hohenzollern i s.
Tyskland, vid randen av Schwäbische Alb; 5,000
inv. Därinvid borgen Hohenzollern. Efter H.
uppkallades en 1869 utdöd gren av huset
Hohenzollern.
Hecht [hekt], Ben, amerikansk författare
(f. 1894), var tidningsman i Chicago 1910—23,
har skrivit en rad böcker och skådespel: den
lidelsefulla kärleksromanen ”Erik Dorn” (1921),
”Gargoyles” (1922), ”Fantazius Mallare” (s. å.),
”1001 afternoons in Chicago” (1923), ”Count
Bruga” (1926), burlesk och underhållande, ”A
jew in love” (1930), ”Champion from far away”
(1931), ”Actor’s blood” (1936), ”A book of
mi-racles” (1939) m. fl., skådespelen ”The front
page” (1928), ”Twentieth century” (1933) och
”Fun to be free: patriotic pageant” (1941),
samtliga i samarbete med Ch. Mc Arthur.
Heckel, E r i c h, tysk målare och grafiker
(f. 1883), en av de mera framträdande
expres-sionisterna, sedan 1949 prof, vid konstakademien
i Karlsruhe. Hans figurer (i målning, träsnitt,
litografi och skulptur) äro hårt och kantigt
tecknade, medan hans landskap, visionärt skådade
stämningsbilder, få en mjukare form, vilken dock
alltid är starkt intensiv.
Hecker, Johan n Julius, tysk pedagog
(1707—68). Han anställdes 1729 som lärare vid
A. H. Franckes Pedagogium i Halle och
inrättade 1747 i Berlin efter mönster av realskolan i
Halle en ekonomisk-matematisk realskola, som
blev förebild för flera liknande läroanstalter och
1748 förbands med ett folkskoleseminarium. H.
utarbetade ett (1763 kungjort) reglemente för
Preussens folkskoleväsen.
Heckscher. 1) Edvard H., dansk-svensk
bankman (1831—1910), verkst. dir. i
Industrikre-dit-ab. i Stockholm 1870—1907. Han donerade
bl. a. 1905 till fullbordande av Stockholms
högskolas byggnad 385,000 kr. I testamente av 1908
donerade han och hans hustru, S o p h i e H., f.
Rubenson (1841—1918), bl. a. 200,000 kr. till
Handelshögskolan och omkr. 1,5 mill. kr. till
Stockholms högskola.
2) Eli Filip H., nationalekonom (f. 1879
24/n), fil. lic. i Uppsala 1904, fil. dr 1907 på en
avh., ”Till belysning af järnvägarnas betydelse
för Sveriges ekonomiska utveckling”, prof, vid
Handelshögskolan i Stockholm i nationalekonomi
med statistik 1909,
innehavare av
personlig professur i
ekonomisk historia där 1929
—45. Han har
innehaft ett stort antal
offentliga uppdrag. H:s
vetenskapliga
författarskap rör sig
övervägande inom den
ekonomiska historien,
där han i viss mån
verkat banbrytande.
Som ekonomisk
teoretiker har H. nära
anslutit sig till de
klas
siska ekonomiska liberalerna, vilkas
frihandels-lära i honom haft en stridbar och talangfull
försvarare. Den viktigaste uppgiften för den
ekonomisk-historiska forskningen har för H. varit
att fastställa, hur behovstäckningen tillgodosetts
under olika tider. Det under hans ledning
arbetande Ekonomisk-historiska inst. har samlat in
ett väldigt, ehuru stundom kritiserat, källmaterial
rörande Sveriges ekonomiska historia, vilket H.
bearbetat och utnyttjat i en rad vetenskapliga
skrifter. H. har utövat en uppskattad verksamhet
som populärvetenskaplig skriftställare. Bland
H:s skrifter kunna, förutom ovannämnda
gra-dualavh., nämnas ”Nationalekonomiens
grundvalar” (1910), ”Svenska produktionsproblem”
(1918), ”Kontinentalsystemet” (s. å.), ”Ekonomi
och historia” (1922), ”Tullfrågan” (1924),
”Nationalekonomien” (1927), ”Industrialismen”
(1931; 4:e uppl. 1948), ”Merkantilismen” (1931),
”Sveriges ekonomiska historia från Gustav Vasa”,
1—2 (1935—50), ”Ekonomisk-historiska studier”
(1936), ”Världskriget och efterkrigstidens
ekonomi” (i ”Norstedts världshistoria”, 14, 1937),
”Svenskt arbete och liv” (1941) och
”Historieuppfattning” (1944). H. har dessutom flitigt
medarbetat i tidskr. och tidn.
3) Gunnar Edvard H., den föreg:s son,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
