Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hedberg, 1. Frans - Hedberg, 2. Valborg - Hedberg, 3. Tor - Hedberg, 4. Stina - Hedberg, 1. Gustaf - Hedberg, 2. Arvid - Hedberg, John - Hedberg, Kalle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
65
Hedberg
66
ra historiska
skådespel (bäst och
populärast ”Bröllopet på
Ulfåsa”, 1865; vidare
”Dagen gryr!”, 1863,
m. fl.), festspel,
operatexter m. m. samt
omkr. 200
bearbetningar, av vilka
”Advokaten Knifving” må
nämnas. H. skrev även
berättelser av
utpräglat realistisk ton,
gärna från Stockholms
skärgård (”Svart på
hvitt”, 1876—79, ”Stockholmslif och
skärgårds-luft”, 1886, m. fl.), flera teaterskildringar (”Fyra
år vid landsortstheatern”, 1857—58, ”Svenska
skådespelare”, 1884, m. fl.), dikter, minnena ”Vid
skri f bor det och bakom ridån” (1908) m. m.
2) Valborg Maria H., den föreg:s dotter,
översättarinna (1859—1931). H. har till sv.
översatt arbeten av Dostojevskij, Gorkij, Tolstoj, Th.
Mann, R. Rolland m. fl. samt jämte Louise
Aro-senius utg. ”Svenska kvinnor från skilda
verksamhetsområden. Biografisk uppslagsbok” (1914).
3) T o r H., den föreg:s bror, författare (1862
—1931), fil. kand, i Uppsala, 1897—1907 konst-,
teater- och litteraturanmälare i Svenska
Dagbladet, 1910—22 chef för Dramatiska teatern,
därefter konstkritiker i Dagens Nyheter; 1922 medl.
av Svenska akad., 1924 intendent vid Thielska
galleriet; 1927 fil. hedersdr vid Stockholms
högsk. H. debuterade 1884 med novellen ”Högre
uppgifter”, som följdes av ”Johannes Karr”
(1885), ”Judas” (1886; dramatiserad 1895),
”Skizzer och berättelser” (1887), ”På Torpa
gård” (1888),
”Noveller och skizzer”
(1889), ”Ett eldprof”
(1890), ”Nya
berättelser och skizzer” (1892)
m. fl. Som dramatiker
framträdde han med
”En lifsgåta” (1886),
”En tvekamp” (1892)
och enaktskomedien
”Nattrocken” (1893);
han ägnade sig sedan
väsentligen åt
dramatiskt författarskap:
lustspelen ”Guld och
gröna skogar” (1895),
den dramatiska dikten ”Gerhard Grim” (1897),
renässansskådespelen ”Giorgione” och
”An-tonios frestelse” (1901), äktenskapsdramerna
”Amor och Hymen” (1905) och ”Ett hems
drama” (1906), tragedierna ”Johan Ulfstjerna”
(1907) och ”Mikael” (1908), lustspelet
”Karlavagnen” (1910), skådespelen ”Borga gård”
(1915), ”Perseus och vidundret” (1917), ”Teseus,
konungen” (1921) och ”Rembrandts son” (1927),
lustspelen ”Nationalmonumentet” (1923) och
”Vad kvinnan vill” (1924). Dessutom skrev han
diktsamlingarna ”Sånger och sagor” (1903),
NF X— 3
”Vandraren” (1910) och ”Hemmets sånger”
(1922), ett band ”Minnesgestalter” (1927),
konstnär smonogr. över Anders Zorn (1901 och i 2
bd 1923—25), Bruno Liljefors (1902), Richard
Bergh (1903) och Karl Nordström (1905),
”Reseminnen och konststudier” (s. å.) samt ett
urval av sina kritiker, ”Ett decennium” (3 bd, 1912
—13) och ”Konst och litteratur” (postumt utg.
1939). — H. började som realist, var framför allt
psykolog och deltog ej i de sociala och religiösa
debatterna; hans berättarkonst var besinnande
och objektiv, rörde sig om det personliga
frihets-problemet och bars av resignation inför
nödvändigheten i livet. I fantasien ”Glädje” (1889)
försvarade han 1880-talsrealismens ståndpunkt mot
Heidenstam. Betydelsefullast är H:s dramatik,
som rymmer både nationellt karakteristiska
figurer och svensk stämning, idédramer av djup
syftning, karaktärskomedi, lustspelshumor och i
”Johan Ulfstjerna” en övertygande
människoskildring. — Litt.: H. Ahlenius, ”T. H.” (1935).
4) Kristina (Stina) Amanda Sofia Ulrika, f.
Holm, skådespelerska (f. 1887 21/s), 1911 g. m.
H. 3). Efter teaterstudier i Frankrike och
England debuterade H. på Svenska teatern 1906,
övergick s. å., till Dramatiska teatern, där hon
stannade till 1923. Senare har H. gästspelat i
Norge, i svenska landsorten samt vid olika
Stock-holms-scener. Hennes genombrott som
karaktärsskådespelerska skedde 1911 som Charlotte i
Brieux’s ”Ollonborrar”. Bland hennes övriga
roller märkas främst Ann-Marie i ”Dunungen”,
Diane de Charance i ”Den fåvitska jungfrun”,
Agnès i ”Äktenskapsskolan”, Mitzi Schlager i
”Älskog”, Alma i ”Ära”, Sylvette i ”Romantik”,
Elmire i ”Tartuffe”, Hélène de Trevillac i
”Äventyret” och Roxane i ”Cyrano de Bergerac”.
Hedberg. 1) Gustaf H., bokbindare (1859
—1920), utbildad i Stockholm, Paris och
London; hovbokbindare 1901. H., under lång tid
Sveriges främste på sitt område, förenade i sina
självständiga arbeten en stor teknisk skicklighet
med god smak och förståelse för yrkets
möjligheter. — Se bild 25 å pl. vid Bokbinderi.
2) Arvid H., den föreg:s bror, bokbindare
(1872—1949). H. fick sin utbildning hos brodern
och i Paris samt övertog efter broderns död
dennes firma, vars verksamhet fortsattes i broderns
anda. H. utgav ”Bokbindare, bokförare i
Sverige 1500—1630” (i ”Pro novitate”, 2, 1914),
”Stockholms bokbindare 1460—1880” (1949)
m. fl. bokbinderihistoriska publikationer. Han
innehade titeln hovbokbindare.
Hedberg, John, baptistpastor, filantrop
(1854—1916). Han bildade
Ebeneserförsamling-en på Södermalm i Stockholm och var dess
pastor 1883—1905. H. ägnade sig tidigt åt socialt
och filantropiskt arbete (”fattigprästen på
Söder”). 1905 lämnade han sin pastorsbefattning
för att helt ägna sig åt socialt arbete. H. var
en av den sociala hjälpverksamhetens pionjärer.
Hedberg, Karl (Kalle), målare (f. 1894
2%). H. började sin konstnärsbana i Paris 1920,
vistades 3 år i Florens och var 1924—35 bosatt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
