Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Helgesta - Helgeån - Helgmålsringning - Helgoland - Helgon el. helige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
115
Helgeån—Helgon
116
Helgoland.
åttinge härad, strax ö. om Flen; 53,16 km2, 991
inv. (1951). Omfattar en i n. Båven
utskjutande landtunga och kringliggande öar; småbergig
skogs- och odlingsbygd. 1,639 har åker. Vid
Båven och V. stambanan ligger
stationssamhället Skebokvarn (480 inv.), utgångspunkt
för statsbanelinjen till Stålboga; snickerifabriker.
Egendomar: Rockelstad, Frändesta och Gä
versnäs. I kyrkans långhus ingå murdelar från äldre
medeltiden. Ingår i H. och Hyltinge pastorat i
Strängnäs stift, Villåttinge kontrakt; tillhör
storkommunen Sparreholm.
Helgeån, vattendrag i s. Sverige, från
Ryda-holms socken i Jönköpings län till Hanöbukten;
190 km, flodområde 4,840 km2. Genomflyter i s.
Småland sjön Möckeln, mottager i n. Skåne
Almaån, genomflyter på Kristianstadsslätten
Araslövssjön, Hammar- el. Helgasjön och
Yng-sjön. Utloppet var förr vid Åhus, men 1775 bröt
ån igenom vid Yngsjö, där huvudutloppet nu är.
■— Vid H. utkämpades 1027 en viktig drabbning
mellan Knut den store av Danmark och Anund
Jakob av Sverige.
Helgmålsringning, den på flera orter i
Sverige ännu brukliga seden att kl. 6 på aftonen
före söndag el. annan helgdag tillkännagiva
helgdagens ingång (helgsmål).
Helgoland, ö i Nordsjön utanför Elbes och
Wesers mynningar; 0,64 km2, 2,588 inv. (1939).
Är en ur havet med tvärbranta sidor stigande
klippa, 58 m hög, kilformigt tillspetsad åt n. v.,
åt östsidan utvidgad genom en låg strandbrädd;
H. omfattar ö. om huvudön en sanddyn.
Klippan är uppbyggd av starkt rödbrun sandsten
(trias) på en sockel av zechsten (perm), särskilt
i v. genom bränningar urholkad i bukter,
hålig-heter och fristående klippartier, samt bildar
upptill en avjämnad, gräsbevuxen platå, Oberland.
På Oberland ligger stadssamhället, genom
trappor förenat med en stadsdel på det lägre
Unter-land. Invånarna äro friser och leva av fiske och
sjöfart, ön är en viktig naturvetenskaplig
observationsort. — H. räknades i Valdemar II :s
jordebok till Danmark, hörde från 1300-talet till
hertigarna av Slesvig och erövrades av
Danmark från Holstein-Gottorp 1714. Engelsmännen
togo ön i besittning 1807, behöllo den genom
fre
den i Kiel 1814 och avstodo
ön till Tyskland genom
fördrag 1 juli 1890 mot
ersättningar i Östafrika; 1892
lädes ön till Preussen. H. kom
under i:a och 2:a
världskrigen att spela en betydande
roll som ett av de viktigaste
stöden inom det tyska marina
basområdet i Tyska bukten.
Efter krigsslutet 1945
vidto-go engelsmännen åtgärder för
att grundligt förstöra de
omfattande militära
anläggningarna genom
sprängning. Denna verkställdes i
april 1947.
Helgon el. helige (lat.
sänctus, fem. -a) var i början ett gemensamt namn
på den kristna församlingens medlemmar men
reserverades från 200-talet för dem, som utmärkte
sig genom fromhet och sedlig vandel, framför
allt för martyrerna, vilka nu började gälla som
himmelska väsen vid sidan av änglarna;
därifrån var steget ej långt till helgonkult. En
annan källa till helgonkulten blev från 300-talet
föreställningen om det förtjänstfulla i ett
världs-försakande levnadssätt Med massornas
inströmmande i kyrkan på 300—400-talen tilltog kulten
av martyrerna i omfattning. Från mitten av
300-talet uppblomstrade helgonlegendernas
stora litteratur. Sin fulla utbildning fick läran
om h. som himmelska väsen, delaktiga i Guds
makt, genom de tre stora kappadokierna. Med
400-talet ryckte Jesu moder, Maria, fram i
spetsen för alla h., liksom då bilddyrkan och
relikdyrkan blevo allmänna. I början förordnade
biskoparna inom sina stift om nya h. Men 1170
förbehölls denna rätt åt den påvliga stolen
allena (se Kanonisation).
Medeltidens teologer skilde mellan egentligt
tillbedjande (latrei’a), som tillkommer endast Gud
och Kristus, och tjänst (dulei’a), som ägnas h.
Skyddshelgon antogos för särskilda länder,
städer, kyrkor m. m. En förberedande grad av
helighet gavs, då påven proklamerade någon till
beä-tus (ej berättigad till ”altarets ära”); först med
upphöjelse till sanctus var full helgonställning
vunnen. — Inom svenska kyrkan ärades från
början den allmänna kyrkans h. Men jämte dessa
fick den även åtskilliga nationalhelgon. Dit höra
i första rummet de missionärer, vilka först
förkunnade kristendomen i Sverige: Ansgarius,
Rim-bert, Sigfrid, David, Botvid m. fl. Mest firade
bland dessa h. voro i Sverige måhända den norske
Olof den helige och den svenske Erik den helige
(ej av påven kanoniserad). Av svenska
medel-tidshelgon märkas dessutom Birgitta (kanoniserad
1391), hennes dotter Katarina samt de tre av
Alexander VI 1499 beatificerade biskoparna
Brynolf, Nicolaus Hermanni och Henrik av Åbo. —
Mot medeltidens slut stegrades helgondyrkan i
Västerlandet till det yttersta. Reformationen
upphävde däremot helgonens dyrkan, och de
protestantiska kyrkornas bekännelseskrifter gilla blott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
