Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Herakles, Herkules - Herakles’ stoder - Heraklider - Heraklit - Heraldik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
191
Herakles’ stöder—Heraldik
192
Eurystheus i Tiryns. På Eurystheus’ uppdrag
utförde H. tolv bragder: han dödade i) det n
e-m e i ska lejonet (vid Nemea i Argolis)
genom att kväva det i sina armar, emedan det ej
kunde såras med vapen, och 2) den lerneiska
h y d r a n el. vattenormen, ett vidunder, som
hade sitt tillhåll i träsken vid Lerna, s. om Argos.
Varje gång H. avhögg ett av dess många
huvuden, uppväxte två nya, tills han fann utvägen
att bränna såret med eld. 3) På berget
Ery-manthos i Arkadien fångade H. det e r y m a
n-tiska vildsvinet levande. 4) Han
fångade den guldhornade kerynitiska hinden
på berget Keryneia i Arkadien. 5) På en enda
dag, genom att inleda en flod, rensade H. den
eliske konungen A u g e i a s’ stall. 6) H.
dödade de människoätande fåglarna vid
Stymfaliska sjön i Arkadien. H.
fångade 7) tjuren på Kreta, vilken Poseidon
låtit uppstiga ur havet, och 8) den trakiske
konungen D i o m e d e s’ människoätande
hästar. 9) H. rövade amasondrottningen H i
p-polytes gördel. H. hämtade 10) den
tre-gestaltade jätten Geryons
boskapshjordar på ön Erytheia i fjärran västern och 11)
de gyllene äpplena från Hesperidernas
trädgårdar. 12) Den sista och svåraste bragden
var upphämtandet från underjorden av hunden
Kerberos.
H. utförde många andra storverk. Han stred
med kentaurerna på berget Foloè i Arkadien och
besegrade i Libyen jätten Antaios genom att i
sina armar lyfta honom upp från jorden. Vidare
deltog H. i argonautertåget och i gudarnas strid
mot giganterna, räddade Hesione, som av sin
fader, konung Laomedon i Troja, blivit utsatt att
förtäras av ett havsvidunder, samt befriade den
fjättrade Prometheus och den i underjorden
fångne Theseus o. s. v. I Oichalia i Tessalien
tävlade han om
konung Eurytos’
dotter lole, vilken
utsatts som pris för
den bäste
bågskytten. Då hon
svikli-gen vägrades
honom, dödade han i
ett anfall av
vansinne loles broder
Ifitos. Till straff
lät han sälja sig
som slav åt
drottning Omfale i
Ly-dien, vilken bar
hans lejonhud och
klubba, medan H.
spann, klädd i
kvinnokläder. Därefter
drog han mot
Laomedon, som
förhållit honom lönen för
Hesiones räddning,
och erövrade
Troja. Med flodguden
Acheloos i Etolien
kämpade han om Deianeira, konung Oineus’
dotter, vilken han som sin maka hemförde till
Tra-chis. Under vägen dödade han kentauren Nessos,
som ville förgripa sig på Deianeira. I ett
hämnde-krig mot konung Eurytos dödade han denne och
hans söner samt bortförde lole. Deianeira, som
fruktade att utträngas ur sin makes kärlek, sände
honom vid hemkomsten en med Nessos’ blod
bestänkt klädnad, som hon enl. den döende Nessos’
försäkran trodde vara ett osvikligt kärleksmedel,
men klädnaden bet sig fast vid hans lemmar och
vållade H. olidliga smärtor, vilka förmådde
honom att frivilligt bestiga ett bål på berget Oite.
Ur bålet uppsteg han till himlen, där han
infördes i gudarnas krets och, försonad med Hera,
fick Hebe till gemål.
I den folkliga föreställningen framstod H. med
burleska drag som kraftkarl och storätare. Han
dyrkades dels som heros, dels som gud. H:s
attribut äro lejonhuden och i äldre tid bågen,
senare även klubban. Bland Heraklesbilder
märkes den s. k. ”Farnesiske H.” i Neapel. H:s
dyrkan kom tidigt till Rom; han fick där ett
altare (ara maxima på Forum boarium) 399 f. Kr.
Litt.: U. v. Wilamowitz-Möllendorff,
inledning till ”Euripides Herakles” (2: a uppl. 1895);
C. Robert, ”Die griechische Heldensage”, II
(1921); M. P:n Nilsson, ”H.” (i Nord. Tidskr.
1923).
Herakles’ stöder, namn under antiken på
klipporna Calpe och Abyla på var sin sida om
Gibraltar sund. Sagan lät Herakles resa dem
på sin färd efter Geryons boskap på ön Erytheia
i västerhavet.
Heraklider, avkomlingar av Herakles, särskilt
ättlingarna till Herakles’ son Hyllos, vilka
erövrade Peloponnesos. Temenos fick Argolis,
Kres-fontes Messenien, den under kriget avlidne
Aristo-demos’ tvillingsöner, Eurysthenes och Prokles,
blevo samkonungar i Lakonien.
Heraklit, se Herakleitos.
Heraldik, läran om vapen, d. v. s. bestämda,
efter vissa regler sammansatta märken (urspr.
sköldemärken), som föras av därtill berättigade
personer, släkter, samhällen el. samfund.
Bruket av sköldemärken uppträder omkr. 1150.
Efter första korståget tyckes vapenkonsten
under inflytande från Orienten ha uppstått i
Medelhavsländerna och över Frankrike utbrett sig
till Tyskland, de skandinaviska länderna o. s. v.
Under förheraldisk tid använda emblem, ss.
bomärken, märken på fanor o. s. v., ha tills, m.
det från östern hemförda bildmaterialet bidragit
att skapa de heraldiska figurerna. Länsherrarna
hade behov av samlingsmärke för vasaller och
trupper.
De första vapnen uppträda ung. samtidigt i
Frankrike (omkr. 1150) och Tyskland (1163).
Det äldsta kända vapnet i Sverige är Sigtrygg
Bengtssons sigill av 1219. Urspr. innefattade
begreppet vapen blott själva ”märket”, oavsett var
detta var anbragt. Småningom vidgades
begreppet, så att det redan vid 1200-talets mitt
innefattar dets. som nu, d. v. s. sköld och hjälm
med sina resp, märken. Vapnen voro urspr. helt
Den farnesiske Herakles.
Museo nazionale, Neapel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
