Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Integrand - Integration - Integrationsläran - Integrator el. integraf - Integrerande - Integritet - Intellekt - Intellektualism - Intellektuell - Intelligence Service - Intelligens - Intelligensblad - Intelligensen - Intelligensmätning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
73 Integrand—Intelligensmätning 74
Integra’nd, matem., den funktion, som står
innanför integraltecknet i en integral.
Integration, i) Företagsekon., sammanslutning
till ett ekonomiskt helt. Man brukar skilja
mellan vertikal i., som föreligger, när ett
företag omfattar flera led i produktionskedjan, ss.
när ett järnverk har egna gruvor el. en
skofabrik egna detalj affärer, och horisontell i.,
som föreligger, när ett företag äger flera
produktionsenheter inom samma led, t. ex. flera
cementfabriker el. sockerbruk.
2) Matem., beräkning av en integral (se d. o.).
Integrationsläran, statsvet., en i Tyskland på
1920-talet under påverkan av den fascistiska
ideologien uppbyggd statslära, vilken framför allt
utformats av prof. Rudolf Smend. I. utgår från det
flertydiga sociologiska grundbegreppet
integration, som särsk. avser en
sammanslutning av skilda kulturelement (teknik, ekonomi,
rätt, religion o. s. v.) till ett enhetligt system.
Detta begrepp har i Smends statslära blivit till ett
uttryck för den moderna statens levande enhet,
för den ständigt fortgående
självförnyelseprocessen hos staten, där det icke längre är de
enskilda som sådana, vilka bära upp det politiska
livet, utan massorna; individerna äro blott dessas
exponenter el. aktivt verksamma elit. Smend
skiljer på olika former av integration: 1) personlig
integration, t. ex. statschefens och övriga
statsorgans verksamhet; 2) funktionell integration,
t. ex. folkomröstningar; 3) reell integration, t. ex.
vissa yttre symboler o. dyl. som uttryck för
viktiga, gemensamma politiska värderingar. — Litt.:
R. Smend, ”Verfassung und Verfassungsrecht”
(1928).
Integrator el. i n t e g r ä f kallas ett
matematiskt instrument, avsett att mekaniskt utföra
integraler el. allmännare lösa differentialekvationer.
Vid ett slags i. uppritar ett stift integralkurvan
y = F(x), om man låter ett annat stift följa
kurvan y = f(x), där F(x) är en obestämd
integral till f(x). De olika obestämda integralerna
erhållas genom olika utgångsställningar hos det
första stiftet.
Integrerande (av lat. i’nteger, hel), ingående
i; väsentlig för.
Integritet (av lat. i’nteger, hel), oskadat,
orubbat tillstånd; oskadd helhet; okränkbarhet. I
folkrättsligt språkbruk förstås med i. en stats
okränkbarhet med avseende på territoriella gränser.
Intelle’kt (av lat. intellèctus), förstånd.
Intellektuali’sm (av lat. intellèctus, förstånd),
den filosofiska åskådning, enl. vilken förståndet ej
blott är högsta kunskapskälla utan även själslivets
bärande grund. Då kunskapsteorien ofta glider
över i metafysik, får i. även ibland den
betydelsen, att förståndet är lagstiftande för den
relativa verkligheten.
Intellektue’11 (av lat. intellèctus, förstånd),
det, som hänför sig till förståndet el. har sin
rot i detta. Vanl. antages det intellektuella vara
abstrakt och diskursivt, men Fichte och Schelling
ha i den intellektuella åskådningens begrepp sökt
framställa en kunskapsförmåga, som förenar
åskådningens företräden med tänkandets.
Intelligence Service [inte’lid?ans sä’vis], eng.,
benämning på det militära och polisiära
hemliga underrättelseväsendet i anglosaxiska länder,
populärt benämnt Secret Service, som dock är
ett vidare begrepp. — Litt.: G. Aston, ”Secret
Service” (1930).
Intellige’ns, förståndsbegåvning,
omdömesförmåga. — Se vidare Faktoranalys.
Intelligensblad, tidskrift i Uppsala 1844 och
1845, redigerad av F. G. Afzelius med B. E.
Malmström som främste medarbetare. I., som
särskilt behandlade humanistiskt vetenskapliga
spörsmål, universitetsförhållanden och litteratur,
företrädde den Hegelska filosofien och det yngre
släktledets radikalism.
Intelligensen, spenamn på det av stadsbor
o. a. ”herremän” bestående, nästan fullständigt
oorganiserade ”parti” i Andra kammaren, vars
enda egentliga gemensamhetssyfte var motstånd
mot Lantmannapartiet. Namnet började begagnas
under 1868 års riksdag och avlöste då det förut
använda ”det ministeriella (d. v. s. regerings-)
partiet” samt brukades till 1880-talets början
omväxlande med centern, som partiet fr. o. m.
1873 självt kallade sig.
Intelligensmätning, psykol., pedag. Uttrycket
i. användes först av den franske psykologen A.
Binet för att beteckna det förfarande, varigenom
intelligensutvecklingen hos en individ bestämmes
med hjälp av förståndsfrågor, ordnade i serie
efter stigande svårighetsgrad. Binets bekanta
prövningsserier tillkommo 1908 och 1911.
Uppmärksamhets- och koncentrationsprov, prov för
undersökning av kritikförmåga, logiska
slutled-ningsprov, definitionsfrågor m. fl. bilda kärnan i
prövningsserierna. Talrika bearbetningar och
revisioner av binetskalan ha sedan tillkommit. Den
mest bekanta är den, som utförts av den
amerikanske psykologen L. M. Terman, den s. k.
Stan-ford-revisionen. En svensk bearbetning, utförd
av G. A. Jaederholm, utkom 1914. Denna skala
har sedan reviderats av Terman i samarbete med
M. Merrill och föreligger sedan 1943 i svensk
bearbetning av A. Hellström. Svenska i n d i v
i-dualtestskolor ha bl. a. utarbetats var för
sig av R. Anderberg, J. Elmgren och T. Husén
(CVB-skalan). För att en intelligensskala skall
vara användbar, skola testen vara intelligens- och
icke kunskapstest, och resultat, erhållna vid skilda
tillfällen och bedömda av olika experimentatorer,
skola uppvisa konstans. Intelligensutvecklingen
angavs tidigare oftast genom den s. k.
intelligensåldern (lä), som för ett normalt barn
sammanfaller med levnadsåldern (Lä). En
intelligensålder lägre el. högre än levnadsåldern anger
intellektuell efterblivenhet, resp, intellektuellt
försprång. Förhållandet mellan lå och Lå nämnes
intelligenskvoten (eng. intelligence
quo-tient, förk. IQ). För att kunna arbeta med hela
tal brukar man multiplicera kvotsiffran med 100.
Inom psykologien användes företrädesvis
begreppet intelligenskvot, eftersom man anser det
missvisande att röra sig med åldersbegrepp i detta
avseende. Om en vuxen människa har en intelligens,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
