Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Irland - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
135
Irland
136
s. å. och ”kuvade I. så, som det aldrig förr varit
underkuvat”. Tusentals deltagare i upproret
deporterades till Västindien. I större delen av
landet rådde från denna tid en protestantisk och
utländsk härskarkast över en underkuvad katolsk
befolkning, och blodiga minnen av ömsesidiga
grymheter söndrade dem för århundraden från
varandra. Under större delen av Karl II :s
regering styrdes I. av Ormonde, som med
framgång återupptog Straffords strävanden för öns
materiella uppblomstring. Jakob II från 1685)
sökte uppkalla de irländska katolikerna till hjälp
mot Englands protestanter och parlament. Efter
sin avsättning i England begav sig Jakob 1689
till I. Hans franska hjälphär understöddes av en
irländsk folkresning, men Vilhelm HI:s segrar
vid Boyne (1 juli 1690) och vid Aughrim (12 juli
1691) gjorde definitivt slut på Jakobs välde på
Irland.
I:s katoliker berövades genom en lång rad
undantagslagar under Vilhelm HI:s, Annas och
de båda första Georgarnas regeringar så gott
som alla medborgerliga rättigheter. I:s handel
och industri höllos nere genom exportförbud och
liknande tvångsbestämmelser, som genomdrevos
av det engelska köpmansintresset. De
protestantiska stora jordägarna residerade sällan själva
på sina gods, där deras förvaltare ostört fingo
förtrycka godsens katolska underhavande. — Då
I. under nordamerikanska frihetskriget blottades
på krigsfolk, organiserades, nominellt till öns
försvar, skaror av frivilliga (volunteers), vilka
snart nyttjades som påtryckningsmedel, då det
gällde att avtvinga det motsträviga brittiska
parlamentet upphävande av det tryckande
handelstvånget. Sålunda genomdrev Henry Grattan
1779—80 avskaffandet av flertalet inskränkningar
i bandelsfriheten, och 1782 fram tvang han
upphävandet av Poynings’ lag och de flesta andra
inskränkningarna i det irländska parlamentets
självständighet. Franska revolutionen gav nytt mod.
Th. Wolfe Tone bildade 1791 i Belfast
föreningen United Irishmen, vars syfte var att
arbeta för grundlig parlamentsreform och
katolikernas emancipation. Nu vidtog en häftig
agitation, vars ledare ej försmådde att tillråda
våldsamma medel. Pitt sökte genom eftergifter åt
katolikerna motverka upprorsrörelsen; så t. ex.
gavs genom 1793 års Relief act rösträtt åt
katolikerna men ej valbarhet. Under tiden tilltog
laglösheten, särskilt i Ulster, där protestanter
och katoliker inbördes sammanslöto sig mot
varandra i väpnade förbund (Orange Society och
de katolska Defenders). Wolfe Tone sökte 1796
hjälp i Frankrike och general Hoche företog
s. å. ett misslyckat landstigningsförsök.
Arresteringen av Edward Fitzgerald påskyndade
upprorets utbrott i maj 1798. Upproret kuvades dock
snabbt. Pitt föreslog nu en formlig union
mellan Storbritannien och Irland. Förslaget
genomdrevs i irländska parlamentet och blev i
juli 1800 gällande lag. Därigenom avskaffades
irländska parlamentet, och irländarna
representerades i stället i det brittiska. I. behöll sin gamla
förvaltning och sin protestantiska statskyrka;
handelns frihet vanns omsider, men unionen korn
ej, såsom man ställt i utsikt, att åtföljas av
katolikernas medborgerliga likställighet med I:s
protestanter. Robert Emmet fick av
Napoleon löften om fransk hjälp och uppgjorde en
plan till nytt uppror, vilket dock misslyckades
(1803).
Som minister för Irland 1812—18 genomförde
Robert Peel en grundlig reform av
polisväsendet på landsbygden, varigenom den allmänna
ordningen väsentligen främjades. De irländska
katolikerna leddes från 1810 av advokaten
Daniel O’C o n n e 11, vilken med agitatoriskt
mästerskap samlade dem i en mäktig folkrörelse, för
vilken sammanslutningen Catholic Association,
bildad 1823, blev brännpunkten. 1828 besegrade
O’Connell, ehuru som katolik ovalbar, vid ett
fyllnadsval till parlamentet en av ministärens
medl. Nu funno Peel och Wellington tiden vara
inne för en eftergift och genomdrevo motvilligt
1829 en lag om katolikernas emancipation,
vilken omsider gav I :s katoliker rätt att sitta i
parlamentet och att bekläda statens ämbeten.
Den stora parlamentsreformen 1832 åtföljdes
av en Irish reform act, som gav irländarna
ytterligare några representanter i underhuset, men
O’Connell vann ej anslutning från något
engelskt parti, då han 1834 igångsatte en häftig
agitation för upphävande (repeal) av 1800 års
union. Däremot genomdrevs 1838, att tionden till
det anglikanska prästerskapet skulle ersättas av
en penningskatt. Jordens ojämna fördelning,
storgodsägarnas vanvård av sina stora possessioner
samt arrendatorernas och jordarbetarnas osäkra
ekonomiska ställning voro sekelgamla
missförhållanden, som på 1800-talet ytterligare förvärrats
genom folkmängdens oerhörda tillväxt (från c:a
5 mill. år 1803 till c:a 8 mill. år 1845). De
nödlidande massorna i många trakter av ön levde
nästan uteslutande av potatis, och när
potatisskörden delvis slog fel 1845 och fullständigt
förstördes av potatissjukan 1846, framkallade denna
katastrof sjukdomar och hungersnöd, som anses
ha krävt omkr. 1 mill. offer. Denna förfärande
folkminskning stegrades ytterligare genom den
väldiga emigrationen. 1848 företogs ett med
lätthet av polisen undertryckt upprorsförsök, lett av
Smith O’B r i e n, en av huvudmännen för den
radikala oavhängighetsrörelse, vilken under
namnet Y oung Ireland efterträtt O’Connells
betänksammare politik. Det rådande missnöjet
underblåstes av de till Amerika utflyttade irländarna,
bland vilka bildades hemliga brödraskap med I :s
våldsamma lösryckande från Storbritannien som
mål. Deras uppviglingsförsök och planerade
anarkistiska våldsdåd påskyndade den liberala (första
Gladstoneska) ministärens strävanden att genom
irländska reformer dämpa missnöjet.
Glad-stone genomförde 1869 den (anglikanska)
irländska statskyrkans avskaffande samt 1870 en
begränsad jordreform. Dessa reformer
förmådde icke göra slut på den irländska agitationen,
som nu gick ut på unionens upphävande och
fullständig parlamentarisk självstyrelse för I.
(home rule). Det agrariska missnöjet fick sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
