Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Itinerarium - Ito, Hirobumi - Iturbi, José - Iturbide, Augustín de - Itureen - Itzehoe - Iudex - Iudicium - Iugerum - Iulia - Iulius - Iulius Nepos - Iulus (el. Ascanius) - Iunius - Iurare in verba magistri - Ius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
275
Ito—lus
276
teckning på stationer mellan två huvudorter och
deras inbördes avstånd, dels i. pictum, ett slags
resekarta. Bland de förra märkas de två
Itine-raria Antonini (bevarade i bearbetning från
400-talet), upptagande färdvägar till lands och sjöss
inom Romerska riket under kejsar Caracallas tid;
av de senare är blott Tabula peutingeriana (en
efterbildning från 1100-talet av ett romerskt
original från 400-talet) bevarad.
Ito, Hirobumi, japansk statsman (1841—
1909). Han var samurai (adlig vasall) under
dai-myoätten Mori av Choshu (i v. Japan). 1863
företog han, trots det
ännu gällande
förbudet mot utrikes resor,
en studieresa till
England och spelade sedan
under omvälvningsåren
1864—68 en betydande
politisk roll. 1870
gjorde han en
studieresa till Amerika och
deltog 1871—73 i den
stora japanska
ambassaden till Amerika och
Europa. Under hela
1870- och 1880-talen
var han, i framskjutna
ställningar, en av de dominerande i
reformarbetet, och 1881 fick han i uppdrag att
utarbeta en ny konstitution, vilket han gjorde
under långa utländska resor. Det nya
regerings-skicket kom i funktion fr. o. m. 1891, och I.
blev nu den obestridde ledaren. Statsminister
1892—96, 1898 och 1900—01, hade han ansvaret
för Japans krig (1894—95) och senare
förvecklingar med Kina. Slutl. fick han, efter
ryskjapanska kriget, uppdraget att som Japans
”resident” i Söul reformera detta japanska lydland.
Denna post innehade han till juli 1909. I okt.
s. å. mördades han av en korean vid ett
tillfälligt uppehåll i Harbin. I. blev greve 1884,
markis 1895 och furste 1904. — Litt.: Biogr.
av K. Hamada (1937, på eng.).
Iturbi [ito’ræi], José, spansk pianist och
dirigent (f. 1895). L är en internationellt
uppskattad pianist. Han har även framträtt som
dirigent och blev 1936 ledare för symfoniorkestern
i Rochester, N. Y.
Iturbide [itor<ni’Öä], Agustin de, kejsare
i Mexico (1783—1824). I. deltog som spansk
officer kraftigt i kuvandet av upproren 1810—14
och steg till general. Under kampen mot den
liberala spanska författningen i Mexico blev I.
rörelsens ledare. 18 maj 1822 utropades I. till
kejsare (Agustin I), men konflikter med
kongressen och armén nödgade honom att avgå 19
april 1823. I. gick i landsflykt men angrep i ett
manifest den nya regeringen, återvände juli 1824,
arresterades genast och avrättades.
Iturèen. I gammal tid omnämnes en arabisk
stam Jetur (jfr l Mos. 25:15, 1 Krön. 5:19),
vilket namn synes motsvara I. och vars område
låg ö. om Jordan. Sedan återfinnas ituréernas
boplatser i trakten av Libanon, där de grundat
ett rike L, med vilket Aristobulos I säges ha
fört krig. En del av I. förlänades av Augustus
åt Herodes den store.
1’tzehoe [-hå], stad i Schleswig-Holstein, vid
Stör n. ö. om Elbes mynningsvik; 22,814 inv.
(1939). I- fæk stadsprivilegier 1238. Staden
brändes av bl. a. svenskarna 1657.
lüdex, lat. (plur. iüdices),domare.
Iudi’cium, lat., rättslig dom; omdöme;
omdömesförmåga.
lügerum, lat. (plur. iügera), ”plogland”,
romerskt ytmått om 240X120 rom. fot ( =
2,523,8 m2).
lulia. 1) Dotter till lulius Caesar, blev år
59 f. Kr. given till äkta åt Pompeius. Hon
avled redan år 54, och hennes död bidrog i sin mån
att påskynda utbrottet av söndringen emellan de
båda mäktiga männen. — 2) Dotter till
Octavia-nus, förmäldes först med hans systerson
Mar-cellus, sedan med Agrippa, därpå år n f. Kr.
med Tiberius. Tidigt var hon känd för
utsvävande vandel, blev slutligen till följd därav (år 2
e. Kr.) förvisad till ön Pandataria samt därefter
till Rhegion, där hon dog (år 14 e. Kr.). — 3)
Den förras dotter; hennes öden liknade moderns;
hon dog efter tjugo års landsflykt på ön
Trime-rus nära Apulien. I samband med domen över
henne har man satt skalden Ovidius’ förvisning.
lülius, namn på en romersk patricisk ätt,
vilken skall ha härstammat från Alba longa och
ville leda sin härkomst från Aeneas’ son lulus
(el. Ascanius). En gren av ätten omfattade
Caesares.
lülius Ne’pos, västromersk kejsare (d. 480).
Han utsågs 473 av östromerske kejsaren Leo I
till västromersk kejsare, fördrev 474 den till
kejsare utropade Glycerius men måste 475 fly till
Dalmatien undan sin härmästare Orestes, som
gjort sin son Romulus Augustulus till kejsare.
lülus (el. A s c ä n i u s) var enl. sagan son
till Aeneas. Olika åsikter rådde, huruvida
Aenei-dens I. el. någon annan I. var Alba longas
grund-läggare och den albanska konungaättens
stamfader.
lünius, namn på en romersk släkt av
plebejisk adel. Två familjer äro särskilt bekanta,
näml, de med tillnamnen Brutus och Silanus.
luräre in ve’rba magi’stri [-g-], lat., svära på
lärarens ord; blint tro på äldres el. överordnades
åsikter. Citat från Horatius’ ”Epistulae”, 1, 1,
U-
lus, lat. (plur. iura), mänsklig rätt i allm.,
i motsats till gudomlig rätt, fas.
1) I. angäriae, se Angarierätt.
2) I. be’lli, ”krigets rätt”, sammanfattningen
av de folkrättsliga bestämmelser, som gälla vid
krigs förande.
3) I. cano’nicum, se Kanonisk rätt.
4) I. civile, se Civilrätt.
5) I. connubii, delaktighet i viss stats el. visst
stånds äktenskapsrätt.
6) I. detra’ctus (av. lat. detra’ctus,
borttagande, avdrag), den i äldre tider dels staten, dels
kommunen tillerkända rätten till en viss avgift
av den förmögenhet, som genom arv el. vid ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
