Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jellinek, 2. Walter - Jellinge, Jelling - Jelöy - Jem - Jemappes - Jemen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
407
Jellinge—Jemen
408
Den större Jellingestenen.
(f. 1885), prof, i Kiel 1913, i Heidelberg 1929
—35 och sedan 1945; led. av
förvaltningsdomstolen i Baden-Württemberg. J:s författarskap
tillhör helt den offentliga rättens område; av hans
skrifter märkas ”Verfassung und Verwaltung
des Reichs und der Länder” (i ”Teubners
Hand-buch der Staats- und Wirtschaftskunde”, avd. 1,
bd 112, 1925), ”Vervvaltungsrecht” (i
”Enzyklo-pädie der Rechts- und Staatswissenchaft”, 25,
1928, 3 :e uppl. 1931—34) och ”Grenzen der
Ver-fassungsgesetzgebung” (1931).
Jellinge, Jelling, kyrkby i Jylland, 10 km
Gatubild från Hudeida, Jemen.
n. v. om Vejle. Under forn- och början av
medeltiden var J. en betydande ort. Vid J. finnas
två högar, ”Kongehöj ene”, av vilka den norra är
en gravhög, den södra ett cenotafium; mitt
emellan högarna stå två runstenar från 900-talet. Av
dessa är den s. k. mindre Jellingstenen rest av
konung Gorm över hans gemål, drottning Tyra,
den större av konung Harald Blåtand över hans
föräldrar, Gorm och Tyra. Texten på den större
stenen lyder: ”Harald konung påbjöd att göra
detta minnesmärke efter Gorm, sin fader, och
Tyra, sin moder, den Harald, som åt sig vann hela
Danmark och Norge och gjorde danerna kristna”.
Jelöy [-01], ö i Oslofjorden (19 km2, c:a
6,000 inv.), 1943 inkorporerad med staden Moss.
J. är känd för sin vackra natur.
Jem, turkisk prins, se D j e m.
Jemappes [’5ama’p], stad i belg. prov.
Hai-naut, 5 km v. om Mons. Vid J. segrade 6 nov.
r 792 Dumouriez med en fransk här över
österrikarna.
Jemen, eng. Yemen (arab. al-Jäman, eg.
”landet till höger”, d. v. s. söderut, av romarna genom
missförstånd kallat Ara’bia felix, ”Lyckliga
Arabien”), konungarike (imamat) i s. Arabien, vid
Röda havet närmast n. om Bab el-Mandeb och
Adenprotektoratet; c:a 195,000 km2, c:a 1,6 mill.
inv., huvudsaki. araber; 10,000 judar och ett fåtal
européer. Längs den c:a 450 km långa och
ogästvänliga kusten utbreder sig en c:a 50 km bred,
het och ökenartad kustslätt, varpå följa
väst-sluttningarna av arabiska höglandet; i ö. når J.
in på platån med höjder mer än 3,100 m ö. h.
Innanför det torra kustlandet är nederbörden
rikligare, och dalarna i det inre höra till Arabiens
bäst bevattnade; de äro också mångenstädes
fruktbara med produktion av bl. a. spannmål (korn,
vete, hirs) och kaffe. Boskapsskötseln lämnar
hudar till export. Huvudstad är San’ä (c:a 45,000
inv.) uppe i höglandet, viktigaste sjöstad Hudeida.
Konungens residensstad är Taiz (3,500 inv.)
—-Se karta vid Etiopien.
Ang. J :s (och det övriga Sydarabiens) historia
i förmuhammedansk tid se
Arabien. Under Muhammeds
sista år (631—632) vann
islam insteg i J., som anslöts
till kalifatet och förvaltades
av dess ståthållare. 1517
erövrades J. av turkarna men
var från 1630 åter
självständigt. Från 1871 var J. i viss
utsträckning under Turkiets
kontroll till slutet av 1 :a
världskriget 1918. — Av de
lokala dynastier, som tid
efter annan uppstodo i J. blev
en av verklig betydelse. Dess
grundare, Zaid, härstammade
från Hussein, kalifen Alis
son med Muhammeds dotter
Fatima. En fraktion av
schi-iterna benämnes efter honom
zaiditer. Med honom och hans
anhängare fick denna reli-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
