Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jesuitorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
437
Jesuitorden
438
derna. I Portugal vunno jesuiterna vid
1600-talets mitt stort inflytande på regeringen. De
tillkämpade sig även i Spanien den religiösa
ledningen. I Frankrike togo de parti för
gui-serna i kampen mot hugenotterna, utvisades 1594
men återkallades 1603 och kunde längre fram,
då de fått makten över Ludvig XIV, krossa
protestantismen i landet. Som
motreformatio-nens organisatör framträdde i Tyskland
Petrus Canisius. Protestantismen undertrycktes bl. a.
i Baden, Niederbayern, Österrike och
Steier-mark, delvis också i Ungern. Det till
hälften protestantiska Belgien återvanns för
katolicismen, och även i Nederländerna kunde
jesuiterna inregistrera stora framgångar. Till
Polen kommo de 1564 och vunno där under
Sigismund Vasa en maktställning, som betydde
undergång för protestanter och grekisk-ortodoxa.
Bland icke-katolska länder togo de framför allt
sikte på England, varifrån de dock snart blevo
fördrivna. Under stuartarna togo de skadan
igen men drogos med i Jakob II :s fall. I de
nordiska länderna hade de ingen större
framgång. Deras framstöt i Sverige under Johan
III blev utan varaktig betydelse.
Sina största yttre framgångar vann j. under
Claudio Aquaviva, den femte generalen,
1581—1615. Då och under de närmaste 15 åren
växte den jämförelsevis snabbast och
utvecklades till en verklig världsmakt. 1626 ägde den
16,000 medl. Utanför Europa var den talrikast
i Ostindien, Mexico, Peru och Paraguay.
Framgångarna berodde till stor del på den av orden
bedrivna undervisningsverksamheten. Inriktad
på de högre stånden och förenad med noggrann
kontroll över lärjungarnas sedliga liv, ledde den
till betydande resultat i det formella men även
till en för tanke- och samvetsfrihet ofta
ödesdiger makt över själarna. Som mönsteranstalt
gäller det 1551 i Rom inrättade Collegium
ro-manum. Genom att i sin biktverksamhet lägga
an på de rika och maktägande, framför allt
furstarna, och genom att främja kättarhatet,
den folkliga övertron (vallfärder, relik- samt
Mariadyrkan under starkt framhållande av
läran om den obefläckade avlelsen) och en
pela-giansk-rationalistisk uppfattning av den
gudomliga nådens förhållande till den mänskliga
viljan ha jesuiterna vetat att vidga och befästa
sin maktställning inom alla samhällsklasser. För
jesuiterna gällde det icke att undfly världen utan
att i kyrkans och påvedömets intresse behärska
den. Fastor o. a. kroppsspäkningar trädde
därför tillbaka, och av påvarna hugnades orden
med privilegier, som gåvo den snart sagt
obegränsad rörelsefrihet. Av största betydelse blev
också den militäriskt fasta organisationen,
fastställd i de av Loyola utarbetade och av Laynez
fulländade ”Constitutiones Societatis Jesu”.
Efter tvåårigt novitiat med trägna övningar i
anslutning till Loyolas ”Exercitia spiritualia”
avlägga novitierna munklöftena och
inträda som scholastici i ett kollegium, där de
genomgå en mångårig kurs först i filosofiska
och matematiska discipliner, sedan i teologi.
Efter prästvigning och nytt provår bli de
andliga coadjutorer (den för skol- och
missionsverksamhet bestämda rörliga truppen; som
världsliga coadjutorer betecknas
scholastici, vilka utan teol. studier och prästvigning
vunnit anställning inom förvaltningen). Av
dessa rycka de främsta (tidigast vid 45 år) upp
till professi, vilka avlägga ett fjärde löfte
(om obetingad lydnad för påven) och utgöra
ordens egentliga kärna (ord. led. av
general-kongregationen, som bl. a. väljer
ordens-general). Högst står generalen, som väljes
på livstid och härskar med oinskränkt fullmakt.
I var och en av de provinser, i vilka orden
är indelad, utser han som ställföreträdare en
provincial. Under denne stå lägre
ämbetsmän, vilka alla tillsättas av generalen. För
sammanhållningen är sörjt genom ett invecklat
övervakningssystem samt genom kravet på blind
och ögonblicklig lydnad.
Omkr. 1750 nådde j. sin höjdpunkt i fråga om
medlemsantal (över 22,000) och ekonomiska
maktmedel. Men redan vid tiden för 30-åriga kriget
började en inre tillbakagång, som bl. a. kom
till synes i en slappnande moral och biktpraxis.
De jesuitiska bikthandböckernas lära, att
avsikten har betydelse för handlingen, betydde i
praktiken, att ”ändamålet helgar medlen”; icke
mindre ödesdiger var probabilismen,
läran att man i osäkra fall kunde handla mot sin
egen rättsuppfattning, blott ens handlingssätt
kunde finna stöd hos någon kyrkolärare. Under
intrycken från striden mot jansenismen och
från den nya tidsandan på 1700-talet började
man inom allt vidare kretsar betrakta jesuiterna
som obskuranter, vilka stodo i vägen för
folkens sanna välfärd. Efter upprepade konflikter
mellan orden och regeringarna i flera europeiska
länder fann sig påven Clemens XIV omsider
föranlåten att upplösa j. genom en 1773 utfärdad
bulla. — Detta betydde dock icke j :s förintande.
Enskilda jesuiter funno som lärare en
tillflyktsort i Preussen och Ryssland; i Polen tillätos
de t. o. m. organisera sig under en
generalvikarie. Under restaurationsperioden efter
Na-poleons fall återupprättades j. 1814. Största
förtjänsten om j :s reorganisation inlade
holländaren J. Ph. Roothaan (general 1829—53).
Genom ultramontanismen tog j. ledningen inom
katolska kyrkan. Vid kurian i Rom dominerade
dess inflytande (”den svarte påven”). Dogmat
om Marias obefläckade avlelse (1854) och
Vati-kankonsiliet 1870 voro segrar för j. I de
katolska länderna har den tidvis spelat en politisk
roll, särsk. i skolfrågor. Radikalismens
genombrott har därför medfört bakslag för j., t. ex.
utvisning från Schweiz 1847 och Portugal 1910.
Ä andra sidan återvann j. i Tyskland 1917 sin
rätt till offentlig verksamhet, som berövats den
under ”kulturkampen” 1872. Frankrike, varifrån
j. utvisades 1901, har senare åter öppnats genom
beslutet om tolerans för undervisande ordnar.
I Spanien upplöstes j. 1932 men
återupprättades 1938. J:s insats i vetenskap, uppfostran och
kärleksverksamhet är alltjämt mycket
omfat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
