Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Josephson, 4. Carl David - Josephson, 5. Erik - Josephson, 6. John - Josephson, 7. Ragnar - Josia - Josquin des Prez - Jostedalen - Jostedalsbreen - Josua - Jota - Jotam - Jotniska bildningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
587
Josia—Jotniska bildningar
588
medicinsk förf., särsk. av läroböcker. Efter
av-skedstagandet ägnade sig J. med framgång åt
översättningsverksamhet.
5) Erik Semmy J., arkitekt (1864—1929),
verksam i Stockholm, har utfört ritningar till
bl. a. Grand hotell i Saltsjöbaden (1893),
Livregementets till häst kasern (1897), Svenska
handelsbankens och Skandinaviska bankens
huvudkontor i Stockholm, Militärstabsbyggnaden i
Stockholm (1926) samt kraftstationer vid
Trollhättan, Porj us, Älvkarleby m. fl.
6) John Salomon J., den föreg:s kusin,
affärsman, konstmecenat (1866—1940). J. blev
1889 delägare i den av fadern grundade firman
Bendix, Josephson & co. och var från 1922, efter
dess ombildning till aktiebolag, dess verkst. dir.
J. var led. av patentlags ti ftningskommittén 1910
—15 och av Stockholms frihamnsnämnd 1917—
39. Han var initiativtagare till Stockholms
handelskammare och dess v. ordf. 1917—-39. — J.
donerade en betydande konstsaml. till
Stockholms stad, i huvudsak verk av
Konstnärsförbundets medl. Han skänkte medel till Carl Eldhs
staty av Gunnar Wennerberg på Djurgården 1916
och till de i stadshusträdgården befintliga
statyerna av samme konstnär i samband med
Stockholms stadshus’ invigning.
7) Ragnar J., brorson till J.5),
konsthistoriker, skönlitterär författare (f. 1891 8/s), fil.
dr 1918, doc. vid Uppsala univ. 1919, prof, i
konsthistoria vid Lunds univ. 1929, chef för
Dramatiska teatern
1948—51. Sin
forskning inledde J. med
undersökningarna ”Borgarhus i gamla
Stockholm” (1916) och
”Stadsbyggnadskonst i
Stockholm intill 1800”
(gradualavh., 1918).
Efter en italiensk
resa framlade han 1922
i S:t Eriks årsbok en
ny syn på Tessins
slottsbygge och dess
stilförutsättningar.
Han belyste i
omfat
tande specialundersökningar detta problem från
olika sidor och utgav slutl. den
sammanfattande monogr. ”Tessin, tiden — mannen —
verket” (2 bd, 1930—31) samt ”Det Tessinska
slottet” (i ”Stockholms slotts historia”, 2, 1940).
Samtidigt behandlade J. utländsk klassicistisk
stadsbyggnadskonst och arkitektur i ”Hur Rom
byggdes” (1926) och ”Kungarnas Paris” (1943).
Det väldiga temat slutfördes i ”Barocken” (i
”Bonniers allmänna konsthistoria”, 1948). J.
intresserade sig tidigt också för svensk och
utländsk romantik och publicerade 1926
”Romantiken” (i ”Bonniers allmänna konsthistoria”). Som
prof, i Lund öppnade han 1931 en omfattande
utställningsverksamhet i Skånska konstmuseums
regi; ur en jubileumsutställning framgick planen
på ”Svensk konstkrönika under 100 år”, utg. tills,
m. S. Alfons och B. Lindwall 1944 med inledn.
av J. Den största av hans skapelser i Lund är
emellertid Arkiv för dekorativ konst, ett museum
för studiet av den nordiska monumentalkonsten
och dess tillblivelseprocesser; tanken bakom detta
verk finns uttryckt i ”Konstverkets födelse”
(1940). J. har vidare i en rad essäsamlingar,
ss. ”Nationalism och humanism” (1935), ”Fri
vandring” (1937), ”Skådeplatser” (1938), ”Tidens
drama” (1941) och ”Trosbekännelser” (1944),
belyst allmänmänskliga frågor. J :s rent skönlitterära
författarskap inleddes 1912 med diktsaml.
”Kedjan”, varefter följde ”Judiska dikter” (1916)
och ”Nyhebreisk lyrik” (1920; tills, m. M.
Ehrenpreis). S. å. kom ”Imperfektum”, en
psykologisk studie från Uppsala. Vid 1930-talets
början följde en period av dramatiskt
författarskap, som resulterade i ”Nyckelromanen” (uppf.
1930, tr. 1931), ”Kanske en diktare” (uppf. och
tr. 1932), ”Leopold, luftkonstnär” (uppf. och tr.
1934), ”Farlig oskuld” (tr. 1939, uppf. 1940),
”Sista satsen” (uppf. och tr. 1945). 1943 utkom
”Valda judiska dikter”.
Josia, konung i Juda rike, var en from, för
Jabvedyrkan nitälskande konung. På hans tid
fann översteprästen Hilkia i Jerusalems tempel
en lagbok, som påbjöd, att offer till Jahve finge
frambäras endast i detta tempel, och J.
genomförde en reformation i överensstämmelse
härmed. J. inlät sig i strid med farao Necho av
Egypten och sårades till döds i slaget vid
Me-giddo 609 f. Kr.
Josquin des Prez [^åska’ de pre’],
nederländsk tonsättare (omkr. 1450—1521), elev av
Okeghem i Paris. J. var sin samtids ypperste
tonsättare. Hans produktion omfattar mässor,
motetter och chansons.
Jo’stedalen, dalgång i Sogn og Fjordane fylke,
Norge, från inre Sognefjorden (Lusterfjorden),
omkr. 50 km mot n. Genomflytes av
Jostedals-elven.
Jo’stedalsbreen, glaciär i Norge, på platån
mellan Sognefjord och Nordfjord. Huvuddelen av
J. sträcker sig från fjällövergången Böyum
(Sogn)—Lunde (Jölster), vilken nu icke är
snötäckt, till fjälltoppen Lodalskåpa (2,083 m ö. h.).
Denna J:s huvuddel är 42 km lång i riktning
s. v.— n. ö., 5—15 km bred, har en areal av
431 km2 och ligger på 1,600—1,800, max. 1,900
m ö. h. Lägger man härtill större och mindre
glaciärområden kring huvudglaciären (Jostefonn
i s. v. m. fl.), uppgår J:s areal till 1,156 km2.
J. är det europeiska fastlandets största glaciär.
Jösua, Nqns son, Moses tjänare och
efterträdare som folkets ledare. Enl. Josua bok
i G. T., en fortsättning av 5:e Mosebok, förde
J. efter Moses död folket över Jordan och
erövrade landet där samt fördelade det mellan de
olika stammarna. J :s historicitet är omstridd.
Jöta (av grek, iöta, bokstaven i); uttrycket
inte ett jota = inte det minsta.
Jotam, konung i Juda rike omkr. 740 f. Kr.,
antagl. sin fader Ussias medregent, sedan denne
blivit spetälsk.
Jotniska bildningar, geol., se Prekambriska
bildningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
