Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kalmar stadgar - Kalmar stift - Kalmarsund - Kalmartidningen Barometern - Kalmar—Torsås järnväg - Kalmarunionen - Kalmbälten, kalmområden - Kalmera - Kalmia - Kalmuck - Kalmucker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
831
Kalmar stift—Kalmucker
832
anslag av rådspartiet mot arvföreningen samt mot
konungens och hertigens makt. Rådet sökte i
början av Sigismunds regering hålla på K:s
bindande kraft, åtminstone för konungen. K. äro i
allt väsentligt lika med de av Johan och
Sigismund io maj 1587 underskrivna Vadstena
stadgar. Jfr E. Hildebrand i ”Historiska studier”
(1897; festskrift till C. G. Malmström).
Kalmar stift, som 1 aug. 1915 uppgick i
Växjö stift, avskildes 1602 som en
superintenden-tia från Linköpings stift och erhöll 1678 biskop.
Det omfattade den till Kalmar län hörande delen
av nuv. Växjö stift samt 1678—80 även ö.
Blekinge. Sammanslagningen ägde rum 1915 efter
biskop Totties död (1913). Jfr litt. till art.
Herdaminne.
Kalmarsund, sund mellan Öland och svenska
fastlandet, längd 130 km, bredd 3,5—23 km,
smalast mellan Revsudden och Stora Rör, största
djup 37 m. En 6 km lång, minst 80 m bred och
8 m djup ränna, Kalmarsunds
djuprän-n a, har upprensats förbi Kalmar och försetts
med lysbojar. Förslag till bro över sundet ha
övervägts flera gånger.
Kalmartidningen Barometern, tidning i
Kalmar, utkommer sedan 1912 med sex n:r i veckan.
Den uppsattes 1841 under namnet
Barometern som halvveckotidning av kir. mag. J.
Engström; sitt nuv. namn fick den 1875.
Tidningens politiska ståndpunkt är moderat. Dess
red. sedan 1934 är H. Wibling.
Kalmar—Torsås järnväg, spårvidd o,89i m,
40 km lång, öppnad 1899. Den övergick 1941
i statens ägo. Den har föreslagits bli ombyggd
till normalspårig.
Kalmarunionen, den förening mellan Sverige,
Norge och Danmark, som, i realiteten grundlagd
1389, då Danmarks och Norges härskarinna
drottning Margareta vann även Sverige, med
kortare el. längre avbrott fortbestod till 1520-talets
början. Sitt namn har den fått av den märkliga
unionsakt, som uppsattes på herredagen i
Kalmar 1397, där Margaretas fosterson Erik av
Pommern kröntes till konung på en gång över
alla tre rikena. Utfärdad av sjutton nordiska
rådsherrar (sju svenska, sex danska och fyra
norska) och dagtecknad ”Den heliga jungfrun
Margaretas dag”, varmed trol. avses 20 juli,
innehåller urkunden de villkor för Nordens
evärd-liga förening, varom enl. dess ordalydelse
krö-ningsdagens samtliga deltagare med Eriks och
drottning Margaretas bifall endräkteligen
överenskommit. Här stadgas, att de tre rikena för
evig tid skulle ha gemensam konung.
Tronföljden skulle vara baserad på valprincipens enhetliga
grund, och Norge, som dittills varit arvrike,
skulle sålunda i successionsrättsligt hänseende
framgent vara likställt med Sverige och
Danmark, vilkas troner av gammalt återbesatts
genom val. I den sålunda för unionen föreskrivna
valförfattningen gjordes dock i akten den
jämkningen, att vid en unionskonungs död en av hans
söner, om han efterlämnade sådana, ovillkorligen
skulle väljas till efterträdare. Rikena skulle
vidare föra gemensam utrikespolitik och i krig
tro
get bistå varandra; i förhållande till utlandet
skulle de över huvud vara som ett enda rike. I
inre angelägenheter skulle däremot varje rike
styras för sig enl. sina egna lagar. Till sist
innehåller akten en bestämmelse, att den sålunda
träffade överenskommelsen framdeles skulle
bekräftas genom formliga ratifikationsbrev, som
skulle utfärdas av varje rike enskilt — tydligen för
att sedermera utväxlas mot varandra — och
beseglas av dess råd och övriga aristokrati och av
dess köpstäder ävensom av Erik och Margareta.
Vissa egendomligheter i urkundens yttre skick
ha medfört, att den blivit föremål för en livlig
vetenskaplig diskussion. Den är skriven på
papper, ehuru av texten framgår, att man urspr.
ämnat utfärda akten på pergament, och den är
dessutom ofullständigt beseglad (av de sjutton
utfärdarna ha endast tio påtryckt sina sigill,
däribland ingen norrman). Härav och av den
omständigheten, att den tillämnade ratificeringen
uteblev, har man i modern forskning dragit den
slutsatsen, att fördraget icke fått laga kraft;
enl. somliga forskare skulle dokumentet blott
vara ett förslag, fallet på själva Kalmarmötet
till följd av oenighet mellan de närvarande.
Häremot strider emellertid, att samtiden påtagligen
uppfattade akten såsom trots allt en sannskyldig
grundlag för unionen, och detta torde i, själva
verket vara avgörande. — Litt., L. Weibull,
”Unionsmötet i Kalmar 1397” (i Scandia, 3,
1930); G. Carlsson, ”Till frågan om
rättsgiltig-heten av 1397 års unionsavtal” (i Historisk
tidskr., 50, 1930), ”Medeltidens nordiska
unions-tanke” (i ”Det levande förflutna”, 8, 1945);
E. Lönnroth, ”Sverige och K. 1397—1457” (1934).
Kalmbälten (till eng. calm, vindstilla),
kalmom r å d e n, meteor., se Atmosfär, sp. 23, och
Ekvatorialkalmerna.
Kalméra (fr. c al mer), lugna, stilla.
Ka’lmia, bot., se Ljungväxter.
Kalmu’ck, dets. som astrakan (se Astrakan
2); även överrockstyg av tjockt kardullsgarn i
kypertbindning, med långhårig yta.
Kalmu’cker (tatar, kalimak-, själva kalla sig
k. ojrat), ural-altaisk folkgrupp av mongoliska
rasen, bosatt i ö. Tibet, i Kin. Turkestan och
Dsungariet, i v. delen av Astrachanområdet och
i Kaukasus kring floderna Don och Terek; c:a
1 mill. De k., som äro sovjetryska undersåtar,
bildade 1920—43 ett autonomt område (republik),
Kalmuckområdet. 1922 upprättades för de altaiska
k. det autonoma Oj ratområdet.
K. äro av medellängd och starkt byggda. De
ha gulaktig, hos kvinnorna ofta mycket ljus,
hudfärg, brett ansikte med utstående kindknotor,
sneda ögon, sittande långt isär, kort platt näsa,
tjocka läppar och svart, stripigt hår. Till
levnadssättet äro de nomadiserande boskapsskötare,
boende i tält. På sina håll bedrives även
jordbruk, om ock jämförelsevis obetydligt. Födan
består mest av kött och mjölk; av stomjölk
beredes en lindrigt rusande dryck, kumys. —
Socialt och politiskt styras k. mestadels av
stamhövdingar. Inom de flesta stammar råder
kastindelning. Den förhärskande religionen är lamais-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
