Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kungörelse - Kunigunda, Den heliga - Kun-lun, Kuen-lun, Kwen-lun - Kun-ming (Yünnan-fu) - Kunsan - Kunskapsteori - Kunskap är makt - Kunt - Kuntsevo - Kunze-Knorr-bromsen - Kunzit - Kuokimuodka - Kuo-min-tang - Kuopio - Kuopio län
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
49
Kunigünda—Kuopio län
50
kyrkornas vapenhus enl. länsstyrelsens
anvisningar.
Kunigu’nda, Den heliga (d. 1033 el. 1039),
var g. m. kejsar Henrik II. Som änka ingick
hon i det av henne stiftade klostret Kaufungen
vid Kassel.
Kun-lun, Ku en-1 un, K w e n-1 u n, ett system
av bergskedjor, som från Pamir sträcker sig
mot ö. tvärs genom Centralasien och skiljer Tibet
från Tarim—Gobiområdet samt sänder utlöpare
långt in i Egentliga Kina. Västra K., den
smalaste och högsta delen av bergsystemet, har
toppar, som flerstädes nå omkr. 7,000 m
(Muztagh-ata, K:s högsta topp, c:a 7,860 m). De viktigaste
för karavaner framkomliga passen över v. K.
äro från v. räknat Ulugh-rabat (c:a 5,150 m)
på Gilgit-Kashgar-vägen, Jangi-davan (c:a 4,900
m) s. om Karghalik och Suget-davan (c:a 5,130
m) s. om Sanju. Mot n. reser sig K. brant över
Tarimbäckenet, höjdskillnaden är delvis mer än
4,000 m. De vattenrika floderna, Jarkand-darja,
Chotan-darja m. fl., genombryta berget i djupa
klyftor. Snögränsen ligger högt, men
glaciatio-nen är betydande. I mellersta K. grenar
bergssystemet ut sig; den nordligaste kedjan bildas
av Altyn-tag och Nan-shan, vilka nå upp mot
6,000 m ö. h. S. härom och skilda från dessa
av den breda saltöknen Tsai-dam (omkr. 2,700 m
ö. h.) gå Arka-tag (upp till c:a 7,360 m) el.
Przewalskibergen och Marco Polobergen m. fl.,
vilka fylla ö. Tibet och v. Kina. I n. ö.
begränsas mellersta K. av Huang-ho. ö. härom övergår
K. i det sydkinesiska berglandet. K:s direkta
fortsättning är Tsin-ling-shan, mot s. ö. fortsatt
av Huai-yang-shan. K. är ett av Asiens äldsta
berg och uppbygges till större delen av
gnejser och kristalliniska el. paleozoiska bildningar. I
mellersta delen märkas även trias och tertiär.
Den sista större veckningen ägde rum under
kar-bonperioden. Under tertiär har även en höjning
ägt rum, varigenom kontrasterna mellan
höjdplatåerna och de djupt nedskurna dalgångarna i
bergssystemets yttre delar skärpts. — Litt.: E.
Norin, ”Geological explorations in Western
Tibet” (i ”Reports from the scientific expedition
to the North-Western provinces of China
(Sino-Swedish Expedition)”, 3:7, 1946).
Kun-ming (förut Yünnan-fu), huvudstad i
kinesiska prov. Yünnan, på en högslätt 1,950 m
ö. h.; 90,000 inv. Staden har vuxit betydligt,
sedan järnvägsförbindelse upprättats med
Tong-king i Indokina. K., som ligger vid Burmavägen,
var under 2:a världskriget högkvarter för de
amerikanska styrkor, som understödde
Nanking-regeringen, samt amerikansk flygbas.
Kunsan, stad på Koreas västkust, vid en vik
på 36° n. br.; 44,000 inv. Hamn.
Kunskapsteori, den gren av den teoretiska
filosofien, vars huvudsakliga problem äro
frågorna om kunskapens möjlighet och ursprung.
I fråga om kunskapens möjlighet plägar man
skilja mellan dogmatism, skepticism
och k r i t i c i s m, i fråga om kunskapens
ursprung mellan empirism och rationalism
(se dessa ord).
Kunskap är makt, bevingat ord,
härstammande från engelske tänkaren F. Bacon.
Kunt, se Kont.
Kuntsevo [ko’ntseva], stad i Moskvaområdet,
RSFSR, 11 km s. v. om Moskva; 60,000 inv.
Betydande ylleindustri och synålsfabrik.
Kunze-Knorr-bromsen [ko’ntsa-knå’r-], se
Broms.
Kunzit [kontsi’t], miner., en glasklar, svagt
lila el. rosafärgad spodumen, uppkallad efter den
amerikanske mineralogen G. F. Kunz. K. är känd
från Kalifornien och Madagaskar. Den användes
slipad som ädesten.
Ku’okimuodka, röse, som till 1896 ansågs
beteckna den punkt, där svenska, norska och finska
gränserna mötas. Nämnda år fastslogs, att K.
ligger ett stycke norrut på norsk-finska gränsen.
Kuo-min-tang (”folkpartiet”), se Kina,
historia, sp. 292.
Kuopio [ko’åpiå], residensstad i Kuopio län,
Finland, vid Kallavesi sjö; 74 km2, 33,345 inv.
(1950), finsktalande. — K. grundades 1782 och
har från sin grundläggning varit länsresidens.
Staden har främst betydelse som handelscentrum
och har senare även blivit en betydande
industriort. Den är utgångspunkten för talrika
ångbåts-linjer. Efter förlusten av Saima kanal vid
vapenstilleståndet 1944 har dess sjöfart dock gått
tillbaka. I centrum av staden finnas flera
moderna affärshus och offentliga byggnader i sten.
Bland större byggnader märkas domkyrkan
(uppförd 1815), lyceet (1825, arkitekt C. L. Engel),
stadshuset och stadsmuseet. Av parker kunna
nämnas det natursköna Väinölänniemi på en udde i
Kallavesi med idrottsplats, Snellmanparken med
J. V. Snellmans byst av J. Takanen samt den stora
naturparken på Puij ohöj den (228 m ö. h.), från
vars utsiktstorn man har en härlig utsikt. Puij o
är även ett livligt frekventerat centrum för
vintersport. De förnämsta industrierna äro firman
Saastamoinens rullfabrik, såg, trähusfabrik,
fa-nerfabrik, valskvarnar och kraftverk, Gust.
Ra-nins valskvarn, Savo oy:s wallboard- och
faner-fabrik samt Sammon Rulla oy:s såg, snickeri,
wallboard- och trähusfabrik. — I K. finnas
domkapitlet för Kuopio stift och ö. Finlands
hovrätt. Finskt lyceum, flickskola och samlyceum.
Kuopio län, Finland, omfattar n. Savolaks och
n. Karelen samt n. ö. Tavastland; 42,821 km2,
varav 35,03 km2 land, 470,114 inv. (1951). Resi-
Kuopio.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
