Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kustartilleriförsvar - Kustbefästning - Kustbevakning - Kustbevakningschef - Kustfart, kabotage - Kustflottan - Kustfästning - Kustförsvar - Kustförsvarsfartyg - Kustjagare - Kustklimat, maritimt klimat - Kustod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63
Kustbefästning—Kustod
64
ri. Det svenska k. omfattar därjämte mindre
fartyg (minutläggare och vedettbåtar), infanteri,
ingenjörtrupper och hemvärn. Följ. k. äro i
fredstid organiserade: Hemsö k., som
skyddar inloppet till Ångermanälven och
Gustavs-viks örlogsdepå; Stockholms k., som
genom försvar av Stockholms skärgård från
sjösidan skyddar huvudstaden jämte där belägen
örlogsbas; Gotlands k. för försvar av norra
delen av Gotland; B 1 e k i n g e k., som skyddar
örlogsbasen i Karlskrona samt medverkar vid
försvaret av Blekingekusten; Göteborgsk., som
från sjösidan skyddar Göteborg med där belägen
örlogsbas. K. lyda under en chef, biträdd av stab
och förvaltningsorgan. Kustartilleriets förband
äro fördelade på de olika k.
Kustbefästning, se Kustförsvar.
Kustbevakning, i) Krigsv. K. organiseras
för att hindra fiende från företag riktat mot
kustområde och för att upptäcka (hindra)
landsättning av agenter, sabotageavdelningar m. m.
Bevakningen utföres främst från land (öar) med
hjälp av radar och genom observation från
posteringar samt kompletteras med bevaknings fartyg.
Jfr Kustbevakningsorgan. — 2) Avd. av
tullverket med uppgift att utmed rikets kuster utöva
uppsikt till förhindrande av överträdelser av
författningar, vilkas efterlevnad tullverket har att
övervaka. K. erhöll sin nuv. organisation 1937.
K. ledes av en kustbevakningschef med
exp. i Generaltullstyrelsen. Kustområdet är
indelat i 4 kustdistrikt (Norra, östra, Södra
och Västra), vartdera med sin k u s t d i s t r i k
t-c h e f med exp. i resp. Umeå, Stockholm,
Malmö och Göteborg. Kustdistrikten äro indelade
i
kustöveruppsyningsmansområ-d e n med underlydande kustposteringar.
Därjämte finnas distriktkustposteringar med
uppgift att patrullera inom hela distriktet. K:s
hjälpmedel ha på senare år kraftigt moderniserats. K.
disponerar över ett antal tullkryssare, tulljakter,
tullracers, tullslupar och prejbåtar av olika slag
och begagnar därjämte båtar, tillhandahållna av
personalen mot lega. För underlättande härav
har inrättats en Tullverkets
båtlånefond. Vid patrullering till lands användas
skidor, automobiler och cyklar.
Kustbevakningschef, se Kustbevakning.
Kustfart, kabotage [-ä’f], fr. cabotage,
yrkesmässig befordran av gods eller personer
sjö-ledes mellan olika hamnar längs ett lands kuster.
Kustflottan, benämning på den operativa
enhet inom det svenska försvarssystemet, som
skapas av de för uppträdande till sjöss användbara
stridskrafterna. K. är avsedd att utgöra det
rörliga sjöförsvaret el. den kraftgrupp, i sig
inneslutande samtliga sjökrigets vapen, ss. art.,
torpeder och minor, som obunden av
lokalförsvars-uppgifter skall kunna möta fientliga företag mot
landets kuster. K. skall enl. beslut av 1948 i
princip bestå av två eskadrar, vardera om
kryssare, jagare och stora motortorpedbåtar,
vartill komma en ubåts- och en minflottilj. På
Västkusten skall dessutom finnas en eskader av
övervattensf artyg och en utbåtsf lottilj. Som
chef för kustflottan tjänstgör en
flaggman.
Kustfästning, se Fästning, sp. 425, och
Kustförsvar.
Kustförsvar avser att avvärja fientlig invasion
samt att hindra fientliga företag mot
krigs-viktiga områden och platser vid kusten, t. ex.
för flottans operationer och den civila sjöfarten
betydelsefulla skärgårdsområden och hamnar.
Landsättning av större truppstyrkor med tung
materiel kan nu genomföras på öppen kust med
tillhjälp av under 2:a världskriget tillkomna
hjälpmedel, främst speciella
landstigningsfar-koster med litet djupgående, samt konstgjorda
hamnar. Behovet av k. har därigenom ökat. —
Spec. krigsviktiga kustområden kunna avdelas
som särskilda försvarsområden och förses med
i starka befästningar fast utbyggt k., baserat på
en stomme av kustart., kompletterad med för
närstrid avsedda kustförsvarsförband. — Inom
övriga områden, där fientlig landstigning är
sannolik, på öppen kust el. i hamnar, organiseras k.,
vanl. baserat på avvärjande försvar av
strandlinjen i förening med motanfall av härför
grupperade reserver. I försvaret ingå svårt och
medelsvårt, ofta rörligt kustart. för bekämpning av
fientliga art.-fartyg, som understödja
landstigningen genom eld mot kusten. Lätt art. och
pansarvärn bekämpa de i regel pansrade
landstig-ningsfartygen, de från dessa sjösatta farkosterna
och amfibiefordonen samt landsatta stridsvagnar.
Inf. med tunga vapen ombesörjer när försvaret.
För att icke i stridens kritiska skede nedhållas
av den fientliga stormelden från sjöart. och
bombflyg placeras viktigare vapen i fullträffsäkra
stridsvärn. I och innanför strandlinjen anordnas
pansar- och stormhinder, utanför strandlinjen
under vattenytan dolda hinder mot farkoster.
Sjömärken avlägsnas, farleder och hamninlopp
spärras med stängsel el. försänkningar, varjämte
bryggor och hamnar förberedas för förstöring.
Hamnar utbyggas till motståndsområden, som
försvaras även mot landsidan. För att förebygga
överraskning framdrives spaning från sjön och
luften ända till fiendens sannolika
ilastningshamnar samt anordnas kustbevakning.
Kustförsvarsfartyg, gemensam benämning på
sådana stridsfartyg, vilkas huvudvapen är art.
men hos vilka de defensiva egenskaperna särsk.
utvecklats på bekostnad av fart och aktionsradie.
Hit räknades de små sjömakternas
kustpansarskepp på mellan 3,000 och 8,000 ton, vilka främst
avsågos uppträda i närheten av egna kuster och
vilka inom en deplacements- och kostnadsram
understigande kryssares dock kunde prestera
större kraft i striden än dessa.
Kustjagare, sjöv., se Jagare.
Kustklimat, maritimt klimat, se Klimat.
Kustöd (av lat. cu’stos, väktare). 1) (Boktr.’)
Ord, som förr sattes i böcker nedtill på varje
sida (samma ord, som började nästa sida) såsom
en teknisk säkerhetsåtgärd.
2) Tjänsteman el. vaktmästare i museer,
bibliotek o. dyl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
