Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Larcén, Elsa - L’Archevêque el. Larchevesque, Pierre Hubert - Lardner, Ring - Laredo - Larer - Larghetto - Largillière, Nicolas de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
411
Larcén—Largillière
412
Pierre Hubert L’Archevéque: Gustav Vasas staty
framför Riddarhuset, Stockholm.
Larcén, Elsa Maria, operasångerska (f. 1902
8/u), studerade bl. a. vid operaskolan samt i
Berlin, sjöng 1926 Erda i ”Ringen” på
Stockholms-operan, där hon var anställd 1929—34. 1934—44
var L. engagerad vid Charlottenburgoperan i
Berlin, där hon med stor framgång sjöng
högdramatiska sopranpartier. Sedan 1944 är L. åter
bosatt i Stockholm och har bl. a. sjungit i
Konsertföreningen där, vid gästspel på La Scala i
Milano och på tyska operascener.
L’Archevéque [larfavä’k] el.
Larcheves-que, Pierre Hubert, fransk skulptör (1721
—78).. Han kom till Stockholm 1756 som
Bou-chardons efterträdare, blev dir. för Konstakad.
1768 och fick Sergel till sin förnämste lärjunge;
återvände till Frankrike 1776. I Stockholm
utförde L. Gustav Vasas staty, uppställd 1774
framför Riddarhuset. Gustav II Adolfs
ryttarstaty, vartill L. gjorde en modell redan 1758, blev
sedan något omarbetad och först 1796 avtäckt.
L. utförde också dels allegoriska figurer till
Stockholms slott (rikssalen), dels några
porträttbyster (Jonas Alströmer, Olof v. Dalin m. fl.).
Lardner [lä’dna], Ringgold (Ring)
Wil-mer, amerikansk författare (1885—1933). L.
framträdde först som humorist, bl. a. med
debutboken ”You know me, Al” (1916), men under
1920-talet tog den kritiska människosynen
överhanden och L. gjorde sig känd som en
pessimistisk kritiker av sådant i amerikanskt väsen, som
för honom tedde sig intellektuellt och moraliskt
undermåligt, med arbeten som ”How to write
short stories” (1924), ”The love nest and other
stories” (1926), ”The story of a wonder man”
(1927), en satir i form av en självbiografi, och
”June Moon” (1929; tills, m. G. S. Kaufman),
ett sångspel, riktat mot enklare kuplettdiktare.
Postumt utgavs ”First and last” (1934). ”R. L:s
best stories” utkom 1938.
Laredo [laréi’dau], stad i s. Texas, U. S. A.,
vid Rio Grande del Norte; 52,000 inv. L. är en
viktig gränsort mot Mexico; industricentrum. I
omgivningarna naturgas och petroleum, kol, järn,
bly m. m.
La’rer (lat. la’res), hos forntidens romare ett
slags skyddsandar. Viktigast äro la’res
compi-täles och la’res familiäres. De förras kultorter
lågo vid korsvägar och gatukorsningar och
kallades co’mpita efter dessa. Under Augustus
började man förena kulten av kejsarens genius
med kulten av kompitallarerna. Lares familiares
voro det enskilda hemmets hägnare. Deras
bilder voro uppställda på härden el. i en nisch,
gärna i husets atrium. I äldre tider hade
familjen blott en lar familiaris, under
kejsartiden två, mellan vilka husfaderns genius trädde
fram liksom kejsarens mellan kompitallarerna.
Larghetto [-ge’tå], it., mus., tempo mellan
largo och lento (diminutivform av largo).
Largillière [lar?iljä’r], Nicolas de, fransk
målare (1656—1746). Han studerade från 1674
i London hos P. Lely engelsk porträttkonst,
återvände 1678 till Frankrike och fullbordade i Paris
sin utbildning hos van der Meulen och Le Brun.
Sin mesta tid tillbragte L. i Paris och vann
ryktbarhet främst som porträttör. Han utförde
allegoriska, bibliska och mytologiska stycken, bl. a.
arbeten för Hötel de ville i Paris samt kyrkan
Nicolas de Largillière: Självporträtt. Versailles.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
