Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lefrén, Johan Peter - Leg. - Lega - Legal - Legala annonser - Legala notiser - Legalisera - Leaglska provet - Legal tender - Legaspi (Albay) - Legat (sändebud) - Legat (testamente) - Legation - Legato - Legatus - Legend
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
519
Leg—Legend
520
erhöll L. adlig värdighet. Han kallades 1821
att övertaga ledningen av Krigsakad. på
Karlberg, vilken behövde en ombildning. En
sådan lät icke länge vänta på sig, och L.
åstadkom (ord. guvernör 1824—39) en ny
anda i fråga om ordning och disciplin. 1830
befordrades han till generalmajor, blev 1839
chef för Ingenjörkåren, förordnades 1844 till
president i Krigskollegium och var därjämte 1847
—56 generalbefälhavare i Fjärde militärdistriktet.
1860 utnämndes han till general av infanteriet.
Vid sidan av sina militära uppdrag var L.
mångsidigt verksam. Han var bl. a. led. av den
1825 tillsatta stora uppfostringskommittén och
tog inom denna initiativet till upprättandet av en
provskola, den 1828 öppnade Nya elementarskolan
i Stockholm, där företrädesvis hans idéer (bl. a.
om växelundervisning i förening med
ämnesläs-ning, fri flyttning) skulle försökas. Som
medlem av ridderskapet och adeln deltog han under
10 riksdagar (1823—60) i
riksdagsförhandlingarna. Han arbetade därunder med iver på
införandet av ett tidsenligt representationssystem, av
nytt myntväsen, nya mått- och viktsystem m. m.
samt, icke minst, på försvarsväsendets
förbättring. Han var en av Oskar I:s mest förtrogna
rådgivare under dennes kronprinstid och första
regeringsår. — Litt.: Nekrolog av M. Thulstrup
i ”Lefnadsteckningar öfver Kongl. Sv.
Vet.-akad:s–––––ledamöter”, I (1869—73).
Leg., mus., förk. av 1 e g a t o.
Lega, jur., se Legoavtal.
Legäl, lagligt tillåten. — (Filos.) I etiken
skiljes mellan en handlings le ga lite t, d. v. s.
dess yttre överensstämmelse med sedelagar, och
dess moralitet: att den framspringer ur rent
moraliska motiv.
Legala annonser. 1) Kungörelser, som på gr.
av lagstadganden införas i tidning. I en del fall
fordras annonsering endast i ”allmänna
tidningarna”, d. v. s. Post- och inrikes tidningar, t. ex.
kungörelser ang. arvs- och testamentslotter, som
tillfallit bortavarande, myndig- och
omyndigförklaring, stämning å bortavarande, kallelse å
okända borgenärer. I andra fall föreskrives
annonsering allenast i en el. flera ortstidn.; så
i allm. kungörelser enl. kommunallagarna, ang.
politiska och kommunala val,
värnpliktförhållanden m. m. Ett stort antal författningar
föreskriva publikation såväl i ”allmänna tidningarna”
som i en el. flera ortstidn. På dylikt sätt
kungöras bodelning, ansökan om dödförklaring och
i vissa fall dödande av förkommen handling,
anmälan till handelsregister, stiftande av
aktiebolag, konkursärenden m. m. Förutom
annonsering föreskrives ofta annat kungörelseförfarande,
ss. anslag, publikation i länskungörelser el. andra
tryckta kungörelsesamlingar.
2) Benämningen 1. (legala notiser)
användes ibland om tillkännagivanden i tidn. om
födelser, dödsfall, ingångna äktenskap etc.
Legala notiser, se Legala annonser 2).
Legalisera, lagligt bekräfta, göra laggill. —
L e g ä 1 i t e r, enligt lag.
Legälska provet, efter den tyske läkaren
Emmo Legal (1859—1922) benämnt prov, som
användes för påvisning av aceton i urin.
Alkalisk urin försättes med
nitroprussidnatriumlös-ning, varvid en gulröd färg uppstår, vilken vid
surgörning övergår i körsbärsröd.
Legal tender [11’gal te’nda], eng., (sedlarnas
egenskap av) ”lagligt betalningsmedel”.
Lega’spi, före 1925 A1 b a y, stad på s. ö.
Lu-zon, Filippinerna, vid s. foten av den
verksamma vulkanen Mayon; c:a 50,000 inv. Skadades
svårt av vulkanutbrott, bl. a. 1815 och 1897.
Legät (lat. legätus), i latinsk diplomatisk
terminologi beteckning för sändebud med
ambassadörs rang. Särskilt nyttjas ordet 1. om påvens
sändebud. De påvliga 1. delas nu i legati nati,
en hedersrang åt ärkebiskoparna av Gniezno,
Köln, Salzburg och Prag, samt legati dati, som
antingen äro biskopar med fast ambassadörskap
på en ort (vanl. kallade n u n t i e r) el. kardinaler
med ett tillfälligt specialuppdrag. Emedan
kardinalen är medlem av påvens råd och således vid
en sådan utomordentlig beskickning skickas ”från
påvens sida” (lat. a lätere), benämnes han legatus
a lätere. — Jfr även Legatus.
Legät (lat. legåtum), en särskild i testamente
given förmån, ss. viss sak el. visst penningbelopp
el. ränta därav. — Legatärie, person, som
erhållit ett legat.
Legation (fr. légation), av lat. legätus,
utskickad), en diplomatisk beskickning, dess chef
och tjänstemän samt deras ämbetslokal. Se vidare
Beskickning.
Lega’to [-å], it, mus., bundet föredrag;vid
sång och spelning på biåsinstrument utföres 1.
i ett andetag, på stråkinstrument i ett stråkdrag,
vid tangentinstrument genom att nedtrycka
tonerna omedelbart efter varandra. Betecknas med
en bindbåge,
Legätus, lat., ”utskickad”, ”sändebud”.
Romerska legater sändes till främmande furstar
och samhällen el. också som ständiga
kommissarier, avsedda att biträda romerska fältherrar el.
ståthållare. De ständiga legaterna hade uppgifter
av både civil och militär art. Caesar lät sina
legioner vanl. kommenderas av legaterna, och
under kejsartiden stod varje legion under
ständigt befäl av en legatus legionis. Till de
kejserliga provinsernas förvaltning sändes som
kejsarens ställföreträdare på obestämd tid utnämnda
legater, vanl. f. d. konsuler.
Lege’nd (av lat. lege’ndum, som bör läsas). 1)
Helgonhistoria, helgonsaga; sägen, saga i allm.
— Legenda (neutr. plur.), urspr. under
medeltiden berättelser om helgon, som ej blivit
martyrer (motsats: passiones). Dylika berättelser
upplästes i kyrkan vid resp, helgons fester.
Småningom blev legenda namn på alla arter av
berättelser om helgon och fromma män och kvinnor
över huvud, särskilt deras lidanden och underverk.
Litterärt sett återgå 1. ofta på mycket olikartade
källor (folksagor, orientaliska berättelser,
lokaltraditioner o. s. v.). Av legendsamlingar märkes
främst ”Legenda aurea”, sammanställd av
Ja-cobus de Voragine. En med modern kritik
sammanställd samling av helgonbiografier, vari
le
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
