Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Legend - Legendarisk - Legendre, Adrien - Léger - Léger, Fernand - Legera - Legering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
521
Legendarisk—Legering
522
gendmaterialet noga sovras, är Acta S a n c t
o-rum (publicerad av bollandistkongregationen;
påbörjad 1643). Flera svenska 1. äro utg. i Sv.
Fornskriftsällsk:s Samlingar. Modernare
omformade äro ”Legender från Sveriges medeltid” (2
bd, 1917).
2) (Num.) Inskrift (omskrift) på mynt
(medalj).
3) (Mus.) Benämning på ett vokalt el.
instrumentalt stycke av episk-lyrisk karaktär; av
nyromantikerna (Berlioz, Liszt m. fl.) användes
ordet som titelord för större oratorieartade verk
för solo, kör och orkester.
4) Inskrift på språkband.
Legendarisk, legend- el. sägenartad.
Legendre [b^dr], Adr ien Marie, fransk
matematiker (1752—1833), prof, vid École
poly-technique 1816. För att kontrollera
ortsbestämningen för Greenwich och Paris utförde han
1787 i förening med Cassini och Méchain
mätningen av en breddgrad mellan Dunkerque och
Boulogne. L. var verksam på flera skilda
områden, ss. inom den celesta mekaniken och
geode-sien. Vid dessa arbeten kom han att behandla
även flera viktiga frågor hörande till den rena
matematiken, ss. minsta kvadratmetoden,
potentialfunktionen och de s. k. klotfunktionerna. L.
bearbetade också talteorien och teorien för
ellip-tiska integraler. Inom talteorien upptäckte han
ett stort antal satser. Beträffande teorien för de
elliptiska integralerna var L. den förste, som
systematiserade de av Euler, Landen och
La-grange funna resultaten samt reducerade alla
hithörande integraler till tre kanoniska former.
Även som läroboksförfattare utövade L. stort
inflytande.
Léger [le^e’], fr., fem. légère, lätt;
försvenskad stavning legär [le/ä’r],
Léger [le^e’], F e r n a n d, fransk målare (f.
1881). Han företräder inom kubismen en
kyligare, formsträngare uppfattning av konstens mål
än Picasso och Braque. L., som varit
konstruk-tionsritare i en ingenjörsfirma, vill i sina
målningar återge intrycken av maskinindustriens
hårda verklighet. Hans måleri är till sitt väsen
besläktat med Marinettis futurism och Le
Corbusi-ers funktionalism. L. har även varit verksam
som modern scenkonstnär och bl. a. samarbetat
med Svenska baletten i Paris. Bland hans verk
märkes dessutom en konstruktivistisk
experimentfilm, ”Den mekaniska baletten”. — Litt.: J.
Ba-zaine, ”F. L.” (1945); S. Alfons, ”L. vid
skiljovägen” (i Konstrevy, 1948).
Legéra (av lat. ligäre, förena), framställa en
legering.
Legering, ett ämne, som har metalliska
egenskaper och är sammansatt av två el. flera
kemiska grundämnen, av vilka åtm. ett är en metall.
En 1. med två beståndsdelar (komponenter)
sä-ges vara binär, med tre, fyra el. flera
komponenter ternär, kvaternär, resp,
komplex. L. framställes vanl. genom
sammansmältning av de rena beståndsdelarna el. av
förlegeringar. Legeringsämnen kunna även lösas upp i en
smält metallmassa. Stundom fås en användbar 1.
Fernand Léger: Den blå dansösen.
direkt genom utreduktion ur malm (t. ex.
monel-metall). I vissa fall framställes 1. genom
diffu-sion i fast fas (t. ex. nitrering, aluminering) el.
på pulvermetallurgisk väg (sammanpressning av
metallpulver och sintring). Bildningen av 1.
sammanhänger intimt med komponenternas ömsesidiga
löslighet i varandra. Är lösligheten ringa el.
ingen, som t. ex. i systemet järn—bly, kan 1.
framställas blott genom mekanisk finfördelning
och omblandning i fast el. flytande tillstånd. Dyl.
1. kallas stundom pseudolegering. Flertalet
metaller äro emellertid lösliga i varandra. För
systemen guld—silver, koppar—nickel m. fl. är
lösligheten fullständig i både smält och fast
tillstånd; de bilda i alla proportioner en homogen 1.,
s. k. fast lösning. Lösligheten är stundom
begränsad i smältan, varvid ett s. k.
tvåsmältom-råde uppträder, men ännu vanligare är, att
lösligheten i flytande tillstånd är obegränsad
men i fast fas begränsad i högre el. lägre grad.
Så kunna t. ex. endast ett par procent koppar
lösas i silver och blott t °/o silver i koppar.
Komponenterna kunna då sammansmältas till en
homogen smälta, men vid avsvalnandet blir l:s
sammansättning ej likformig inom området för
begränsad löslighet utan består där av intimt
blandade men åtskiljbara faser av olika
sammansättning. Faserna utgöras av rena metaller
el. vanl. fasta lösningar av komponenterna el.
slutl. av s. k. intermediära faser, d. v. s.
komponenter, bundna till varandra i bestämda
proportioner. Lösligheten minskar vanl. med sjunkande
temp., och vidare undergå många ämnen
förändringar i atombyggnaden vid ändrad temp., vilket
medför omvandlingar av faser och kristallstruktur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
