Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lowell, 1. Percival - Lowell, 2. Amy - Lovén, släkt - Lovén, 1. Nils - Lovén, 2. Sven - Lovén, 3. Christian - Lowestoft - Lovett, Robert - Lovgirig - Lovisa (stad) - Lovisa - Lovisa Ulrika (svensk drottning)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33
Lovén—Lovisa
34
störningar i planeten Uranus’ bana beräknade
läget av en utanför Neptunus gående, förut okänd
planet. Efterforskningar på Lowellobservatoriet
av denna planet ledde i jan. 1930 till upptäckten
av Pluto.
2) Amy L., den föreg:s syster, författarinna
(1874—1925). Med ”Sword blades and poppy
seed” (1914) anslöt hon sig till imagisterna,
men hon var alltför starkt personlig för att helt
försvärja sig åt någon skola. Hon har
experimenterat mycket med fri vers och bidragit till
utvecklingen av dess teknik. Bland hennes
dikt-saml. märkas ”Men, women and ghosts” (1916),
”Can Grande’s castle” (1918) och ”What’s
o’clock?” (1925).
Lovén, skånsk släkt från Loshults socken, där
stamfadern, Jens Pederssön i Egöen, dog 1656.
Hans sonsons sonson Per Månsson (1718—85)
antog namnet L. och var kyrkoherde i Rängs
och Stora Hammars pastorat. Han var farfar till
L.i) och L.2).
i) Nils L., översättare, folklivsskildrare
(1796—1858). Han blev fil. mag. i Lund 1817
och docent där i litteraturhistoria, prästvigdes
1821 och blev 1848
kallad till kyrkoherde
i Äspö och ö.
Klags-torp. Bland hans
vittra översättningar
förtjäna i främsta
rummet nämnas Camöens’
”Os Lusiadas” (1839;
ny, ökad uppl. 1852)
och Dantes ”Divina
commedia” (3 dir,
1856—57; med
utförlig kommentar). Han
utgav även
”Vitterhetsförsök” (1833).
En i sitt slag
klas
sisk folklivsskildring gav han i ”Folklifvet i
Skytts härad i Skåne vid början af detta
århundrade. Barndomsminnen. Utgifne af
Nicolo-vius” (1847; 4:e uppl. 1924). — Litt.: A.
Österling, ”Nicolovius och Söderslätt” (1925).
2) Sven Ludvig L., den föreg:s kusin,
zoolog (1809—95). Han blev 1829 fil. dr och 1831
docent i zoologi i Lund; var 1841—92 intendent
vid Riksmuseets avd. för ryggradslösa djur.
Lärjunge till Rudolphi och Ehrenberg i Berlin,
ägnade L. sitt
väsentligaste intresse åt
studiet av ryggradslösa
havsdjur. L.
upprättade 1877 Kristinebergs
zoologiska station för
utforskande av
djurlivet i havet. Hans
egna inlägg på detta
område voro
betydelsefulla och allmänt
beaktade. Till dem höra
”Bidrag till
kännedomen af slägtena
Cam-panularia och Synco-
ryna” (i Vet.-akad:s Handl. 1835; den första
undersökningen av celenteraternas utveckling).
Viktig för kännedomen om maskarnas utveckling är
”Iakttagelse öfver metamorfos hos en annelid” (i
Vet.-akad:s Handl. 1840), där den efter L.
uppkallade Lovénska larven beskrives. Största
betydelsen har dock ”Bidrag till kännedomen om
utvecklingen af Mollusca acephala
lamellibran-chiata” (i Vet.-akad:s Handl. 1848), där han jämte
grundläggande fakta om blötdjurens utveckling
framlägger sin upptäckt av polkropparnas
utstöt-ning ur äggcellen. Även på paleontologiens
område var L. verksam.
3) Otto Christian L., den föreg:s kusins
son, läkare (1835—1904), med. dr i Lund 1863,
adjunkt i anatomi och fysiologi vid Karolinska
inst. s. å., prof, där i fysiologi 1874—86,
tilllika inst:s rektor 1884—86; 1884 t. f. och 1886
—1902 ord. sekr. i Lantbruksakad.; led. av A. K.
1891—93 och 1897—99. Förutom uppsatser i
facktidskrifter utgav L. den populära skriften
”Om blodet” (1876); efter hans död utkommo
hans ”Anatomische und physiologische Arbeiten”,
utg. av R. Tigerstedt (1906).
Lowestoft [låu’ståft], stad i grevskapet East
Suffolk, England, vid Nordsjön och Englands
östligaste punkt, Ness Point; 45,000 inv.
Omtyckt havsbad och ett mycket betydande
fiske-centrum.
Lovett [la’vit], Robert Abercrombie,
amerikansk bankman och politiker (f. 1895), flera
år partner i firman Brown Bros., Harriman &
Co., särskild assistent till krigsministern 1940—41,
statssekr. i krigsdep. (flygavd.) 1941—45,
under-statssekr. i utrikesdep. 1947—49, bitr,
försvarsminister 1950, efterträdde Marshall som
försvarsminister sept. 1951.
Lovgirig, om fartyg, benäget att gå upp med
förstäven mot vinden. Motsats: f a 11 g i r i g.
Lovisa, fi. Lmmsa, stad i Nylands län,
Finland, vid kusten av Finska viken, 21 km2, 4,300
inv., övervägande svensktalande. — L. grundades
1745, hette urspr. De ger by och erhöll sitt
nuv. namn 1752 efter dåv. svenska drottningen.
Staden var gränsstad intill fredsslutet 1809. Bland
större byggnader märkas rådhuset (uppfört 1856)
och det gamla Kommendanthuset, uppfört 1752.
Från den svenska tiden, då L. var garnisonsort,
finnas flera byggnader och lämningar av
fästningsverk. Uthamn Valkom; betydande
trävaruexport. Svensk samskola med
gymnasieklasser. — Litt.: G. Nikander och J. Cederlöf, ”L.
stads historia” (3 bd, 1930—39).
Lovisa, svensk namnform för Louise.
Lovisa, svenska drottningar.
1) Lovisa Ulrika (1720—82), dotter till
konung Fredrik Vilhelm I i Preussen och Sofia
Dorotea av Hannover. Hon förmäldes 17 juli
1744 i Berlin par procuration med dåv.
tronföljaren, sedermera konungen i Sverige Adolf
Fredrik; bilägret firades på Drottningholm 18
aug. s. å. Skön, snillrik, livlig och maktlysten,
förvärvade hon från första stunden ett
fullständigt välde över sin svage gemål och visade
honom en trofast tillgivenhet. Liksom brodern
NF XIV — 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
