Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Melchers, Melcher - Melchett - Melchior, Lauritz - Meldolla, Andrea, Schiavone - Meldometer - Meleager - Meleagrina - Meleagris - Meleagros - Meleagros från Gadara - Meleda - Melegnano (Marignano) - Meleguetapeppar - Melek - Melen, Berend von - Melera - Meles - Meliaceae
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
785
Melchett—Meliaceae
786
kantat vid invigningen av svenska kyrkan i
Paris (1913), den symfoniska dikten ”La Kermesse”
(1919), ”Elégie” (1920), en symfoni (1925), 1
violin- och 2 pianokonserter, 1 stråkkvartett,
sonater för olika instrument samt ett 30-tal sånger,
bland dem ”Acht Zigeunerlieder”. Formell balans,
en viss återhållsamhet i uttrycket men också
lyrisk värme och innerlighet känneteckna M:s
produktion.
Melchett [me’lt/it], lord, se Mond, A.
Melchior [-kiår], Lauritz, dansk
operasångare (f. 1890). Tillhörde Det kongelige teater
i Köpenhamn 1914—21, först som baryton, från
1918 som hjältetenor. Efter fortsatta sångstudier
har M. uppträtt bl. a. i Bayreuth och (sedan
1926) på Metropolitan i New York och har
vunnit världsrykte, särskilt i Wagnerpartier.
Meldahl, Ferdinand, dansk arkitekt (1827
—1908). Efter utlandsstudier fick han i uppdrag
att uppföra blindinstitutet vid Köpenhamn (1858),
och s. å. blev han medlem av konstakad. Bland
övriga byggnader, till vilka M. utfört ritningar,
må nämnas rådhuset i Fredericia (1859) och
navigationsskolan i Köpenhamn (1865). Hans
namn är också fäst vid återuppförandet av
Frede-riksborgs slott och fullbordandet av
Frederiks-kirken (”Marmorkirken”) i Köpenhamn (se bild
6 å pl. vid Dansk konst). 1864—1905 var M.
prof, vid akad:s byggnadsskola. 1873—9° och
1899—1902 var han konstakad :s dir. M. har
även varit verksam i Sverige. — Litt.: Helga
Stemann, ”F. M. og hans venner” (6 bd,
1926—32).
Meldolla [-åla], Andrea, kallad S c h i a v
o-ne (”slavoniern”), italiensk målare (omkr. 1510
—63). M. var lärjunge av Bonifazio men tog även
starka intryck av Tizian och Parmigianino, vilka
han i stor utsträckning efterbildat. Dett mått av
originalitet han besitter beror helt på den flyktiga,
fläckiga färgbehandlingen. Bland hans verk må
nämnas ”Kristus inför Pilatus”, en serie porträtt
av berömda män samt ”Jupiters födelse och
uppfostran”.
Meldométer (av grek. me’ldein, smälta, och
me’tron, mått), en av Joly angiven apparat, med
vilken man kan bestämma höga smältningstemp.
Mele’ager, se Meleagros.
Meleagnna, zool., se Pärlmussla.
Melea’gris, zool., se Kalkoner.
Mele’agros (lat. Mele’ager), grek, myt.,
berömd grekisk sagohjälte, son till kung Oineus i
Kalydon. Denne hade en gång underlåtit att offra
till Artemis, som till straff härför lät ett
vildsvin härja Oineus’ rike. M. lät då samla hjältar
och jägare från hela Grekland, däribland
Ata-lante, till jakt på besten (”kalydonska jakten”).
Denna nedlades av M. själv, men därefter
uppstod tvist om bytet, varvid M. dödade sina
morbröder. Enl. den vanligaste sagan hade M :s
moder Althaia vid sonens födelse blivit spådd,
att denne skulle få leva, så länge den på härden
liggande veden icke brann ned. I vredesmod över
sina bröders död lät Althaia veden brinna ned,
och M. dog en plågsam död. Sagan om M., som
berättas redan i Iliaden, där dock motivet med
veden och M:s död ej finnes, har behandlats av
bl. a. Ovidius i ”Metamorfoserna”. — I konsten
förekom Meleagros-motivet ofta, såväl i
vasmålningar som på sarkofager och annorstädes. Mest
känd är Skopas’ Meleagros-staty.
Mele’agros (lat. Mele’ager) från Gadara,
grekisk diktare, verksam omkr. 100 f. Kr. i
Ty-ros, senare på Kos. M. var kyniskt skolad och
verkade först i Menippos’ genre för att senare
fortsätta den i hans hemtrakter blomstrande
epigramdiktningen. Sin berömmelse har han vunnit
genom att sammanställa den epigramsamling,
”Stefanos” (”Kransen”), som blivit kärna och
förebild för de senare ”antologierna”. Sv. övers,
bl. a. av V. Ekelund (i ”Grekisk bukett”, 1906)
och E. Zilliacus (i ”Grekiska epigram”, 1923).
— Litt.: A. Wifstrand, ”Studien zur griechischen
Anthologie” (1926).
Mele’da, it., slav. Ml jet, den sydligaste av de
större Dalmatiska öarna, Jugoslavien.
Melegnano [-enja’nå] (förr Marignano),
stad i Italien, 15 km s. ö. om Milanos centrum;
c:a 8,000 inv. Här besegrade Frans I av
Frankrike 1515 hertigens av Milano schweiziska
trupper; 1859 ledo österrikarna här nederlag mot
fransmännen.
Meleguètapeppar, se Paradiskorn.
Melek, gudomlighet, se Molok.
Melen, Berend von, tysk-svensk politiker
(d. 1561). Han var av sachsisk adlig börd, gick
dansk tjänst, blev riddare vid Kristian II:s
kröning i Stockholm och kort därpå hövitsman
på Stegeborg, som han i dec. 1521 under Gustav
Vasas befrielsekrig måste överlämna till
svenskarna. 1522 gick han i Gustav Vasas tjänst och
blev strax en av dennes förnämsta medhjälpare
i krigföringen och riksstyrelsen. 1523 erövrade
han Blekinge och intog Kalmar slott, som med
underlydande område blev hans förläning; s. å.
insattes han i riksrådet och äktade en syssling
till Gusav Vasa. 1524 skulle M. erövra Gotland
men lyckades ej betvinga Visborg; då han både
på Gotland och efter Gotlandstågets slut uppträdde
på ett sätt, som gav konung Gustav anledning
att betvivla hans lojalitet, blev han 1525 av
konungen uppfordrad att lämna ifrån sig Kalmar.
Förbittrad häröver, flydde M. till Tyskland, vann
anställning hos den sachsiske kurfursten och
nådde en betydande ställning. Han lät 1528 trycka
en länge okänd stridsskrift mot Gustav Vasa,
som återfunnits av Gottfrid Carlsson (”En
stridsskrift av B. v. M. mot Gustav Vasa”, i Nord,
tidskr. för bok- och bibi.-väsen, 1918; nytryck
av pamfletten, 1920); dessutom intrigerade M.
ännu på 1550-talet mot sin forne herre med
Kristian II o. a. Gustav Vasas fiender. — Litt.:
E. Hildebrand, ”Gustaf Vasa och B. v. M.” (i
Hist. Tidskr. 1901).
Meléra, blanda. — M el èrad, av blandad
(obestämd, oklar) färg; spräcklig.
Mèles, zool., se Grävlingen.
Meliäceae, nästan uteslutande tropisk växtfam.
bland koripetalerna. Omkr. 600 arter, vanl. träd
el. buskar med spiralställda, parbladiga blad utan
stipler. Blommorna äro strålformiga, oftast två-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
