Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mur - Historik - Murad - Murad su - Muraena, Muraenidae - Muralmålning - Murano - Murarbin - Murargetingar - Murat, Joakim - Muratori, Lodovico Antonio - Muratoriska fragment - Murbeck, Peter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
379
Murad—Murbeck
380
Fig. 3. Tre olika munkförband, längst t.h. i rutmönster,
användas vid icke putsade m. i syfte att ge
dekorativ verkan. De vanligaste äro m u n k f ö
r-band (fig. 3), med var tredje sten i varje skift
bindare, polskt förband (fig. 4), även
kallat gotiskt, flamländskt och
holländskt, samt vendiskt förband (fig.
4). — De för resp, förband karakteristiska
mönstren kunna framhävas genom användning av
olikfärgade stenar. Dekorativa effekter kunna
erhållas även genom konterforter, utspringande
listverk el. mönster, infällda diagonalmurade partier
(nätförband, opus reticulatum) m. m. —
Hittills ha beskrivits massiv- el. fullmurar; numera
användas dock för värmeisolationens skull m. med
luftmellanrum i avsevärd utsträckning, s. k. k
a-n a 1- el. h å 1 m u r a r. Om två luftskikt finnas,
fylles vanl. det inre med träkol el. oorganiskt
iso-lationsmaterial. Bindstenar, ofta av massiv betong,
anbringas vid kanalmurar täml. glest, för att
värmegenomläckningen skall kunna hållas låg.
Historik. Egypter, fenicier, judar och
mindre-asiatiska folk byggde i regel sina m. av huggen
sten med el. utan murbruk. Babylonier använde
soltorkat tegel. Grekerna byggde först cyklopiska
m., senare skalmurar med fyllning mellan, m. av
lika höga block el. med omväxlande höga och
låga skift. Romarna använde först kvadersten,
under republiken tegel, som dock blev allmänt
först under Augustus. Olika romerska m. äro:
kvadersten med lika höga skift, kvadersten
omväxlande med tegel, lika stora kvaderstenar,
stenar på hörn, diagonalt över varandra, ohuggen
sten, smärre oregelbundna stenar i bruk.
Murbruk förekom ej alltid, utan stenarna förenades
med kramlor och dubbar av koppar. Under
medeltiden användes natursten och tegel. Sveriges
äldsta stenkyrkor ha tjocka kullerstensmurar,
senare förekomma huggen sten, skalmurar av
tegel med fyllning mellan och slutligen massiva
tegelmurar. Under nyare tid ha natursten och
tegel använts på olika sätt; 1800-talets järn- och
betongkonstruktioner ledde till nya
byggnadstyper. — Litt.: D. österberg, ”Murningsarbeten”,
(i ”Bygg”, 2, 1948).
Fig. 4. Beklädnadsförband av polsk (t. v.) och
vendisk typ.
Muräd, turkiska sultaner. 1) M. 1 (omkr.
1319—81), Orhans son, efterträdde sin fader
1359. Han erövrade bl. a. Adrianopel, varefter
han underkuvade Serbien, Valakiet och Bulgarien
samt 1386 nya delar av Mindre Asien. I slaget
vid Kosovo polje mellan turkar och serber
omkom M. — 2) M. II (1401—51), Muhammed I:s
son, tillträdde regeringen 1421 och gjorde redan
i aug. följ, år ett misslyckat stormningsförsök
mot Konstantinopel. Han erövrade flera
fursten-dömen i Mindre Asien och låg i ständiga strider
med ungrare, valaker och serber. Efter upprepade
nederlag i kampen med Hunyady nödgades M. i
freden i Szeged 1444 avstå Serbien och
Herce-govina, men då de kristna nu inföllo i Bulgarien,
tillfogade han dem vid Varna ett förkrossande
nederlag 10 nov. s. å. — 3) M. III (1546—95),
Selim II :s son, lät genast efter sin
tronbestig-ning (1574) strypa sina fem bröder. Han
skördade ringa frukt av sina långa och förödande
krig med Persien och Österrike. — 4) M. IV
(1612—40), Ahmed I:s son, uppsteg som
minderårig på tronen 1623 och började först 1632 spela
någon roll som regent. Efter ett krig med
Persien, som avslutades 1639, tillföll bl. a. Bagdad
Turkiet. M. var oerhört grym. I raseri över
återkommande upprorsförsök lät han 1632—37
avliva 25,000 människor. — 5) M. V. (1840—
1904), Abd-ul-Medjids son, utropades till sultan
30 maj 1876 men avsattes redan 31 aug. s. å.,
som det uppgavs på grund av sinnessjukdom.
Han efterträddes av sin broder Abd-ul-Hamid II.
Muräd su, se Eufrat.
Muräe’na, Murae’nidae, zool., se Ålfiskar.
Murälmålning, benämning på dekorativ
målning på mur, utförd al fresco, al secco el. i
tem-pera. M. har även förekommit i olja, liksom med
mineralfärger (de primitiva grottmålningarna).
Murano [mora’nå], förstad till Venedig.
Murarbin, zool., se Bifamiljen, sp. 15.
Murargetingar, Eu’menes, se Getingar, sp. 894.
Murat [myra’], Joakim, fransk marskalk,
konung av Neapel, se Joakim, Neapel.
Muratori [moratå’ri], Lodovico
Antonio, italiensk arkivforskare (1672—1750),
hertig-lig bibliotekarie i Modena från 1700. Han utgav
bl. a. ”Rerum italicarum scriptores” (28 bd, 1723
—51, senare forts, av andra, ny uppl. 1900 ff.),
”Antiquitates italicae medii aevi” (6 bd, 1738
—42, ny uppl., 17 bd, 1770—80), ”Opere varie”
(36 bd, 1767—80) och ”Opere raccolte” (48 bd,
1790—1810).
Muratoriska fragment [moratå’ri-], en
förteckning på heliga (kanoniska) skrifter, skriven
på barbariskt latin, funnen och 1740 utg. av L.
A. Muratori. Handskriften är förstörd i början
och slutet. M. har tillkommit i Rom c:a 200; det
upptager ung. de skrifter, som bilda N. T.
Murbeck, Peter, folkpredikant (1708—66).
Efter en religiös kris under studentåren
framträdde M. som en avgjord målsman för den
äldre, lagiska pietismen. Efter sin prästvigning
1731 tjänstgjorde han vid tyska och svenska
församlingarna i Malmö samt i Hälsingborg och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
