Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Murbeck, Peter - Murbeck, Svante - Murbeckska stiftelsen - Murberget - Murbruk - Murbräcka - Murchison, Kap - Murchison, Sir Roderick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
381
Murbeck—Murchison
382
Hässlunda. överallt förkunnade han en pietistiskt
färgad kristendom och samlade kring sig stora
skaror av anhängare. På grund av sitt obändiga
framträdande och sin robusta
bättringsförkunnel-se fick han många vedersakare. Dessa anklagade
honom 1737 för brott mot 1726 års
konventikel-plakat. Lunds domkapitel suspenderade honom
1741 från prästerlig tjänstgöring. 1746
upphävdes emellertid suspensionen av K. m:t. S. å. blev
M svensk predikant
vid finska
församlingen i Stockholm och
1747 adjunkt hos E.
Tollstadius i Jakobs
församling där. Från
denna tidpunkt
härleder sig hans ännu
bestående verk Murbecks
inrättning för fattiga
flickor (se
Murbeck-ska stiftelsen). 1750
utnämndes M. till
komminister i
Hed-vig Eleonora
församling och kom där i
bitter strid med sin kyrkoherde, herrnhutaren
A. K. Rutström. 1761 flyttade M. till
Fridlev-stads och Rödeby pastorat i Blekinge. Där
utövade han som predikant och själasörjare ett
inflytande, som satte spår i hela s. ö. Sverige. M.
utgav själv inga skrifter. Men redan året efter
hans död utkom en samling predikningar och 1768
ett kateketiskt arbete, vilka båda utgått i
ständigt nya uppl. 1770 utgavs hans s. k.
trosbekännelse (ingiven till Lunds domkapitel 1740). —
Litt.: A. Rydberg, ”Peter M:s verksamhet i
Skåne” (1904) och ”Peter M:s lif och verksamhet
i Stockholm” (i Kyrkohist. Årsskr. 1913); H.
Pleijel, ”Herrnhutismen i Sydsverige” (1925).
Murbeck, Svante Samuel, botanist (1859
—1946). Han blev fil. dr i Lund 1891 samt var
prof, i botanik där 1902—24. M. företog botaniska
forskningsresor i Bosnien och Hercegovina 1889
samt i v. Nordafrika 1896, 1903—04, 1907—08
och 1921. Han bidrog verksamt till utredningen
av kritiska och ofullständigt kända släkten inom
Skandinaviens flora samt till känedomen om
Balkanhalvöns och Nordafrikas växtvärld.
Därjämte utgav han viktiga arbeten av morfologiskt,
histologiskt och embryologiskt innehåll. Som
embryolog påvisade han partenogenes hos
daggkåp-släktet i ”Parthenogenetische Embryobildung in
der Gattung Alchemilla” (1901).
Murbeckska stiftelsen, leder sitt ursprung
från den ”Fattig cassa”, som P. Murbeck 1747
grundade i Stockholm och som sedermera under
namnet ”Murbecks inrättning för fattiga flickor”
huvudsaki. utövat barnhemsverksamhet — särsk.
med syfte att uppfostra fattiga flickor till
dugliga tjänarinnor —, tills den 1920 under sitt nya
namn övergick till att lämna varaktigt understöd
åt äldre kvinnor i Stockholm, som fyllt 60 år el.
lida av svår sjuklighet och äro oförmögna att
försörja sig själva men ej åtnjuta
fattigvårdsun-derstöd. Stiftelsens angelägenheter vårdas av en
direktion av 10 manliga och 10 kvinnliga led.,
vilken kompletterar sig själv. Dess tillgångar
värderades 1950 till 720,861 kr; understöd
ut-gingo s. å. med 21,800 kr till 88 pensionärer.
Murberget, friluftsmuseum i Härnösand,
tillhörande Kulturhistoriska föreningen Murberget,
gr. (1909) och skapat av Th. Hellman.
Friluftsmuseet, vars areal omfattar c:a 43 har är med
sina byggnadsanläggningar efter Skansen
Sveriges största.
Murbruk, bindemedel mellan stenarna i ett
murverk. M. anbringas i grötformigt tillstånd
mellan murstenarna, måste vara hårdnande samt
som hårdnat äga inre sammanhållning och
tillräckligt häfta fast vid stenen. M. är av olika
slag. Vanligt m. (kalkbruk, kalkmurbruk)
gö-res av släckt kalk, sand och vatten. Gängse
blandningsförhållande är 1,5—3 dir sand på
1 d. kalk. Vattnet skall vara rent och
framför allt ej salt. Hårdnandet beror på
att kalken upptager kolsyra ur luften under
bildning av kalciumkarbonat; vanligt m. tål
därför ej stark hetta. Sanden, som tjänar till
att uppluckra massan, så att luften kan tränga in,
bör vara jämn, skarpkantig och fri från finare
stoft. Blandningen sker numera ofta i maskin,
och m. levereras då till byggen från fabrik.
Hydrauliskt m. (cementbruk) göres av sand,
cement och vatten; det hårdnar både i luften och
under vatten. Ett mellanting är det s. k.
bastardbruket, som består av kalkbruk med tillsats av
cement. Eldfast m. nyttjas vid ugnsmurning och
består av eldfast lera och chamottemj öl. Gipsbruk,
som är i vatten utrörd bränd gips, hårdnar
mycket hastigt och brukas till lagning av sprickor,
invändig puts, listverk o. dyl. Lerbruk, som göres
av lera, vatten och sand, är svagt bindande men
användes förr till spismurning, emedan det
motstår hetta, och till murning kring trävirke, som
kunde skadas av kalken.
Murbräcka. 1) Ett anfallsvapen, som man före
krutets
uppfinning använde
för att göra
bräsch i
fästningsmurar. Det
utgjordes av en
lång och grov
ekbj älke, i
främre ändan
försedd med
en
metallsko-ning, vädur.
Bjälken var i
starka kedj or
upphängd under ett rörligt skjul, kallat
sköldpadda, som framfördes till muren, där m.
försattes i en fram- och tillbakasvängande rörelse.
— 2) Se Artilleri, sp. 837.
Murchison, Kap M., eng. Cape M. [kéi’p
mä’t/isn], nordamerikanska fastlandets
nordligaste punkt, på Boothia-halvön och på 71054’ n. br.
Murchison [mä’t/isn], Sir R o d e r i c k Impey,
engelsk geolog (1792—1871). Han var först
militär, började vid 32 års ålder ägna sig åt veten-
Medeltida murbräcka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
