Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Månghörning - Mångkamp - Mångsidigt knippe - Mångård, månring - Månkarbo - Månsarp - Måns Bengtsson - Månsbo - Måns Bryntesson - Månsing - Måns Nilsson i Aspeboda - Månsson, Fabian - Månsson, Filip - Månsson, Ivar, i Trää - Månsson, Nils, i Skumparp - Månstad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
503
Månghörning—Månstad
504
Månghörning, mat., se Polygon.
Mångkamp, tävling, omfattande flera olika
grenar m. m. inom en och samma el. olika
idrotter, t. ex. tiokamp, resp, modern femkamp.
Mångsidigt knippe, bot., se Blomställning,
sp. 280.
Mångård, m å n r i n g, se Halofenomen.
Månkarbo, samhälle i Tierps kommun i
Uppland.
Månsarp, kommun i Jönköpings län, Tveta,
Vista och Mo domsaga, kring Tabergsån, s. om
Jönköping; 65,00 km2, 2,739 inv. (i953)-
Skogs-och mossmarker; i n. Taberg. I M. upprinner
Lagan. 679 har åker. Vid foten av Taberg
stations- och industrisamhället Smålands Taberg (se
d. o.). I stationssamhället Månsarp (305 inv.
1951) finnes snickerifabrik, mek. verkstad m. m.
Nuv. kyrkan är från 1853. Ingår i Barnarps och
M:s pastorat i Växjö stift, Tveta kontrakt.
Måns Bengtsson, se Natt och Dag.
Månsbo, industriförort till Avesta.
Måns Bryntesson, se Lilliehöök.
Månsing. 1) De kringresande
västgötahandlan-denas, knallarnas, hemliga språk, känt genom
notiser i N. H:son Dals ”Boèrosia” (1719). M.
innehåller många zigenarord. — 2)
Förbrytarsprå-ket i Stockholm, icke utan samband med det
förra.
Måns Nilsson i Aspeboda, bergs- och
frälseman i Dalarne under Gustav Vasas
regering, understödde Gustav verksamt i
befrielsekriget och gjorde denne även sedermera
värdefulla tjänster, särskilt genom sitt kungatrogna
uppträdande under Daljunkerns resning. 1531
ställde han sig emellertid i spetsen för det s. k.
klockupproret, varför han fängslades vid den
stora räfsten på Kopparberget 1533 och fördes
till Stockholm, där han 1534 dömdes till döden
och avrättades.
Månsson, Karl Fabian, författare och
politiker (1872—1938). M., som var född i ett
fattigt hem i Blekinge, fick tidigt börja försörja
sig själv. Några år
var han stamanställd
vid Svea art.-reg. och
slog sig sedermera
fram som
grovarbetare, rallare m. m. Till
omväxling med
kroppsarbetet ägnade sig M.
med okuvlig energi åt
sina sj älvstudier och
kunde småningom
övergå till
journalistbanan. 1899 blev han
medarbetare i
Malmö-tidn. och Skånska
Dagbladet, 1904
över
flyttade han sin publicistiska verksamhet till
Gävle (Arbetarbladet). Tills, m. journalisten H.
Österdahl tog M. 1903 initiativet till bildandet
av Socialdemokratiska ungdomsförbundet, i vars
tidn. Fram han flitigt medarbetade. M. var även
en av socialdemokratiens verksammaste agitatorer
under perioden före 1 :a världskriget. 1911
in
valdes M. i socialdemokratiska partistyrelsen, där
han var en av vänsteroppositionens stridbaraste
representanter, och tog 1917 verksam del vid
bildandet av Socialdemokratiska vänsterpartiet. 1923
återgick han emellertid jämte flertalet av de
gamla oppositionsledarna till socialdemokratien. I
A. K. var han led. från 1912. — Som
skönlitterär förf, debuterade M. 1916 med romanen
”Rätt-färdiggörelsen genom tron”, en brett lagd
skildring från den frikyrkliga rörelsens genombrott
i Sverige. På denna följde de bägge mäktiga
historiska romanserierna ”Sancte Eriks gård” (3
bd, 1922—26) och ”Gustav Vasa och Nils Dacke”
(2 bd, 1928—30; bd 3 postumt utg. 1948).
Tillsammans ge dessa arbeten en levande och
åskådlig bild av brytningen mellan medeltid och
reformation i Sverige. ”Folkvandringarnas historia”,
1, utkom 1937, följd av den postumt utg.
”Vikingatidens historia” (1939), bearbetad av P.
Nyström. ”Skrifter” (7 bd, 1938—48); ”Fabian
har ordet” (1940) är ett urval av M:s tal och
skrifter. —■ M. blev fil. hedersdr i Uppsala 1932.
— Litt.: F. Ström, ”Fabian” (1948).
Månsson, Karl Filip, dekorationsmålare
(1864—1933), studerade vid Konsthögsk. i
Stockholm 1887—91 och utbildade sig vidare under
flerårig vistelse i Finland och England. Sedan
M. bosatt sig i hemlandet, utvecklade han en
vidsträckt verksamhet som dekoratör i såväl
offentliga som enskilda byggnader, bl. a. i rådhuset i
Borås, tingshuset i Nyköping, Engelbrektskyrkan
i Stockholm, Alsike och Sundbybergs kyrkor,
rådhuset och stadshuset i Stockholm samt i en
mängd nyuppförda el. restaurerade stationshus. I
sina kalkmålningar och dekorativa målningar på
trä upptog M. motiv från svensk medeltid och
barock, i större kompositioner gärna med
anslutning till gamla topografiska kopparstick.
Månsson, Ivar, i Trää (Norrvidinge
socken, Malmöhus län), jordbrukare, politiker (1845
—1911). M. var 1873—79 och 1885—1903 led.
av A. K. Han tillhörde först Gamla
lantmannapartiet men deltog sedan i bildandet av det
protektionistiska Nya lantmannapartiet, där han
intog en inflytelserik ställning. Han var led. av
bl. a. konstitutionsutskottet 1888—90 och
statsutskottet 1896—1903 samt hade ett stort antal
kommittéuppdrag. 1902—09 var han
domänintendent i Kristianstads län.
Månsson, Nils, i Skumpar p,
lantbrukare, politiker (1776—1837). M. var som
riksdagsman för Malmöhus län led. av bondeståndet
1810—34. Framstående vältalare och känd för
sin obesticklighet, hade M. tidtals stort
inflytande inom sitt stånd, där han i allm. tillhörde
oppositionen. Särskilt berömda blevo hans anföranden
till den kyrkliga frihetens försvar och för
tryckfriheten, och man tilläde honom hedersnamnet
”Ljusets bonde”. En staty av M., utförd av
Anders Olson, avtäcktes i hans hemsocken
Frän-ninge 1937. — Litt.: E. Ingers, ”Ljusets bonde”
(1938).
Månstad, sn i Älvsborgs län, Kinds hd, vid
Sämsjön, s. om Ulricehamn; 38,98 km2, 554 inv.
(1953). Bebyggd och odlad på höjderna, f. ö.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
