Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nya Zeeland, Dominion of New Zealand - Geologi - Klimatet - Växtvärld - Djurvärlden - Befolkning - Näringsliv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
237
Nya Zeeland
238
yngre på Nordön. Man kan på N. urskilja
veck-ningar och förkastningar i olika riktningar från
n. v. till n. ö., och särskilt kan man på Sydön
iakttaga från ö. överstjälpta veck. En alpin
veckningsperiod tager sin början i yngre kritan,
och bergskedjebildningen äger rum i fyra faser;
först i yngre kritans tid, sedan två faser i
ter-tiärperioden och en i kvartär. Genom dessa
processer ha lagren blivit starkt uppresta och
överskjutna från öster. Under denna tid har en
synnerligen livlig vulkanisk verksamhet varit
rådande. På sydön finnas inga nu verksamma
vulkaner men däremot fem sådana på Nordön.
Vulkaniska efterverkningar, varma källor etc.,
förekomma ganska rikligt i de vulkaniska områdena;
särskilt märkas sinter- och kalktuff bildningar,
framför allt den ryktbara sjön Rotomahanas
terrasser, vilka 1886 förstördes genom ett
utbrott av vulkanen Taravera. N. är också starkt
hemsökt av jordbävningar. N. utgör en
fortsättning av den bergskedja, som från
Sunda-öarna och Nya Guinea går ut i Stilla havet ö.
om Australien.
Klimatet är utpräglat maritimt med hög
luftfuktighet, svala somrar och mycket blida vintrar.
Om sommaren, då värmeekvatorn flyttat sig
söderut, kommer Nordön att befinna sig nära
gränsområdet mellan passadvinden och den
tempererade zonens västvindar; sommaren är därför
betydligt mindre blåsig och regnig än vintern.
1 Auckland är nederbörden i jan. 65 mm, i juli
125 mm (året 1,140 mm). På Sydön förhärska
däremot året runt de starka västvindarna, varför
nederbörden där icke företer några nämnvärda
årliga variationer. Den är på Sydöns västkust
och i den bakomliggande bergskedjan
utomordentligt riklig, ända upp till 5,000 mm om året; ö.
om bergen är den mycket mindre, ända ned till
omkr. 350 mm. De väldiga snömängderna på
bergen ge upphov till stora glaciärer, som på
västsidan räcka ned ända till 200 m ö. h.
Molnigheten är icke överdrivet stor; på östkusten
förekommer nästan lika mycket solsken som i
Italien. Medeltemperaturerna för januari och juli
äro: Auckland i8°7 och ii°, Dunedin I4°3 och 5°s.
Växtvärld. Nordön har urspr. till största
delen täckts av skog, och trots att vidsträckta
områden förvandlats till åker och betesmark,
finnas ännu stora skogar kvar. Sydön bär skog
huvudsaki. i s. v. delen och på bergens västsidor
samt upptages i övrigt mest av hedar och stäpper.
Skogen är på lägre nivå ständigt grön regnskog.
Barrträd äro talrika. I n. v. växer kauritallen
(Agathis australis). Bland lövträden intaga
myrtacéer och lauracéer ett framträdande rum.
Palmer finnas ända till n. delen av Sydön.
Ormbunkar, såväl trädartade som örtartade, äro
ovanligt talrika och karakteristiska för området. På
större höjd ö. h. bli skogarna torrare och
mindre yppiga samt ha som dominerande träd olika
arter av Nothofagus. Utmärkande för vissa
hed-artade områden framför allt på Nordön är en
form av örnbräken. Sydöns stäpper få till stor
del sin prägel av stora, starkt tuvade gräs. Stora
delar av stäpperna och liknande områden äro nu
uppodlade. På fuktig mark växer det
nyzeeländs-ka linet (Phormvum t enax). Floran är besläktad
med Australiens, men Eucalyptus och Acacia,
saknas. Den visar även släktskap med s.
Sydamerikas. Framför allt i högre belägna
områden är det antarktiska floraelementet mycket
framträdande. Mer än två tredjedelar av arterna
äro endemiska. Många från Europa införda
arter ha numera utbrett sig starkt.
Djurvärlden är jämförelsevis fattig. Av
däggdjur finnas blott, förutom införda husdjur, två
fladdermusarter och en råttart. Fågelfaunan är
mycket rikare. Sångfåglar äro sällsynta, och
blott få fåglar (t. ex. papegojorna) utmärkas
genom färgprakt. Till strutsfåglarna höra den
sannolikt av maori utrotade moa samt kivin (se
Apteryx). En annan egendomlig fågel är
nestorpapegojan (se Papegojor). Havsfåglar finnas
i stort antal vid kusterna, bl. a. två pingvinarter.
Kräldjuren äro svagt företrädda; bland dem
märkes den egendomliga bryggödlan (se Hatteria).
öarna äro fattiga på sötvattensfiskar och på
insekter. Dock äro moskiterna talrika. Det första
europeiska husdjuret var svinet, som infördes av
Cook; med européerna ha sedan ditkommit
övriga husdjur, av vilka svin, hästar och
nötkreatur nu även leva förvildade på Sydön. Även
många fågelarter o. a. djur ha införts från
Europa, ss. sparvar, fasaner, kronhjortar samt
kaniner, som blivit en landsplåga, foreller och ål.
Befolkning. N. hade 1851 26,703 och 1945
1,647,635 inv. av europeisk (brittisk)
härstamning. Av befolkningen voro 1951 115,676
mao-rier. Maorierna (se Maori), äro till 97%
bosatta på Nordön; de flesta bo i distriktet
Auckland. Vs av maorierna betecknades som blandras
1936. Befolkningstätheten var 1948 6,8 inv. per
km2, men den är mycket ojämnt fördelad. På
Nordön bo 2/s av inv., där distriktet Wellington
har 13,4 och Auckland 10,6 inv. per km2, medan
den stora gnejsplatån på Sydöns s. v. del är
obebodd. De största städerna äro Auckland,
Wellington, Christchurch och Dunedin.
Näringsliv. 2A av N:s areal äro användbara
till åker och betesmark. 1949 voro endast 121,386
personer (6,5 °/o av hela befolkningen) sysselsatta
inom åkerbruk och boskapsskötsel, vilket
sammanhänger med den invandrade befolkningens
bristande intresse för jordbruk; när de ägna
sig däråt, bedriva de det så maskinmässigt som
möjligt. På N. har j ordbruket vanl. inriktat
sig på att framställa en enda produkt, ss. ett enda
sädesslag, el. också bedrives boskapsskötsel, helst
fåravel, i stort. Ett bondestånd i europeisk mening
saknas. På Sydöns kustslätter i n., ö. och s. ö.
bedrives den huvudsakliga spannmålsodlingen.
Canterbury-slätten (areal drygt 12,000 km2) är
N :s spannmålsbod. Nordön har mer betesmark
än åker, och nästan allt åkerbruk är lagt på
produktion av foderväxter. Majs är det viktigaste
sädesslaget (förekommer ej på Sydön). Frukt
(äpplen, päron, persikor) odlas flerstädes och i n.
delen även citrusfrukter demoner). Den största
betydelsen har boskapsskötseln med
mejerihantering och fåravel. Kreatursstocken
ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
