Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pappersmassetillverkning - Pappersmynt - Papperssnäcka - Pappersväxter - Pappos - Pappus - Paprika - Papua, papuaner - Papuaterritoriet - Papyrologi - Papyross - Papyrus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
823
Pappersmynt—Papyrus
824
sulfatmetoden nyttjas både gran och tall. Såsom
viktiga biprodukter kunna vid sulfitfabriker ur de
använda koklutarna utvinnas etylalkohol
(sulfitsprit), vid sulfatfabriker terpentinolja och
flytande harts (sulfatolja, tallolja) samt något
metylalkohol. Kemisk pappersmassa säljes antingen
oblekt el. blekt (med klor) samt i allm. ”lufttorr”
med en vattenhalt av 8—i2°/o. I fråga om
oblekt cellulosa skiljer man mellan stark
och bl ek bar (blekande). Den starka massan
är mindre hårt kokt och dess fiber därför mera
håll fast, men å andra sidan innehåller sådan
massa mera inkrusterande ämnen (se Lignin) och
är grövre till kvaliteten än den blekbara. Se vidare
Papper.
I Sverige tillverkas massa vid c:a 6o
träslipe-rier, c:a 50 sulfitfabriker och c:a 35
sulfatfabriker, sysselsättande sammanlagt omkr. 18,000
in-dustriarb. Bland de större fabrikationsföretag,
som regelbundet arbeta på massaexport, märkas 1)
för sulfitmassa: Bergvik & Ala nya ab.,
Billeruds ab., Svenska cellulosa-ab., Mo &
Domsjö ab., Korsnäs ab., Storviks sulfit ab. och
Wif-stavarvs ab., 2) för sulfatmassa: ab.
Bil-lingsfors-Långed, Svenska cellulosa-ab., Korsnäs
ab., Marma-Långrörs ab. och Mo & Domsjö ab.
samt 3) för s 1 i p m a s s a: Bowaters svenska
trä-massefabriker ab. (f. d. ab. Umeå
trämassefa-brik), Svenska Cellulosa-ab., ab. Iggesunds bruk
och Stora Kopparbergs bersglags ab. — Normalt
exporteras 65 å 70% av den svenska
massafabrikationen. Dess andel i världsproduktionen uppgår
till c:a 13%, men denna siffra är stadd i
sjunkande.
Pappersmynt, i vidsträcktaste mening alla
sedlar, i trängre mening sedlar, vilka ej inlösas
med guld el. silver. Utgöres ett lands lagliga
betalningsmedel av ej inlösbara p., säges det ha
pappersvaluta el. fri valuta. Tidigare
betraktades en sedel blott som ersättare för
guldel. silvermynt, och inlösningsskyldigheten
upphävdes blott i nödfall. Vanl. ledde övergången till p.
då till stark prisstegring och alltså
penningvärdeförsämring på gr. av att p. utgavs i för stor
utsträckning. När inlösningsskyldigheten på nytt
upptogs, skedde den därför ofta till en reducerad
kurs, s. k. myntrealisation. Sedan guldmyntfoten
allmänt övergivits efter 1931, ha ej inlösbara p.
blivit dominerande som lagligt betalningsmedel,
pappersmyntfot. Deras värde blir beroende
av den penningpolitik staten för.
Papperssnäcka, Argonau’ta drgo, åttaarmad
bläckfisk, som förekommer i alla varma hav.
Honan, större än hannen, omges av ett sirligt, tunt,
vitt, något elastiskt skal, som bildas av översta
paret fångstarmar, vilka i spetsen äro skivlikt
utbredda. I skalet förvaras äggen, tills de kläckas.
P. lever vanl. på bottnen och simmar som övriga
bläckfiskar genom att stöta ut vatten genom
tratten. Arten finnes även i Medelhavet.
Pappersväxter, växtarter, som ha teknisk
betydelse för framställning av papper. Allteftersom
växtmaterialet härvid användes direkt och utan
föregående preparering el. först undergår
mekanisk el. kemisk behandling, skiljer man mellan s. k.
naturpapper och konstpapper el. filtrat papper.
Naturpapper erhålles ur Tetrapanax
papyri-fera (kinesiskt rispapper); i äldre tider
begagnades därtill även blad av papyrus, talipotpalm,
solfjäderpalm och bambu. För framställning av
filtrat papper användes stråmaterial av ett
flertal gräsarter, ss. ris, majs, sockerrör och
alfa-gräs. I Europa av korn, vete, havre och särsk.
råg (s. k. stråpapper), vidare bastfibrer ur
bambu, sisal, palmliljearter, banan, Broussonetia
papyrifera (pappersmullbärsträdet i Japan och
Kina), Edgeworthia chrysantha, vedfibrer från
skilda träslag, huvudsaki. asp, tall, gran och
ädelgran, samt torvfibrer av ängsull, vitmossa och
ljung m. m.
Pa’ppos, grekisk matematiker från Alexandria
(c:a 300 e. Kr.). Hans förnämsta verk,
”Mathe-matikai synagogai” (Den matematiska
kollektionen), en sammanställning av föregående
undersökningar, är av stort intresse. P. har framställt
en rad geometriska satser, av vilka den viktigaste
innehåller metoden att beräkna ytan och volymen
av kroppar, som uppkommit genom rotation.
Denna sats kallas nu efter dess återupptäckare oriktigt
Gul dins regel.
Pa’ppus, bot., se Pensel.
Pa’prika, bot., se Capsicum.
Papu’a [el. pä’-], papuäner, se Oceanien,
sp. 37*-
Papuaterritoriet, se Nya Guinea.
Papyrologi, vetenskapen om papyrer (se
Papyrus), främst sådana på latin och grekiska. Dit
pläga även hänföras skriftliga uppteckningar på
annat material, ss. pergament, trä- och vaxtavlor
och främst s. k. ostraka (se Ostrakon).
Papyross [-rå’s] (ry. papiro’sa, av grek.
pa’py-ros, papper), cigarrett (särsk. av rysk typ).
Papyrus, Cypèrus papyrus, ett mer än
manshögt halvgräs, som växer vilt i täta ruggar
utmed sjö- och flodstränderna i tropiska Afrika
(se bild vid Cyperus). Fordom fanns p., om vild
el. odlad vet man ej, även i Egypten, varifrån den
numera helt försvunnit. Av p:s märg tillverkades
antikens viktigaste skrivmaterial, som först på
900-talet e. Kr. utträngdes av pergament och
papper. Särskilt länge höll det påvliga kansliet
fast vid p.; ännu från noo-talet finnas 23 brev
på p. bevarade.
Vid fabrikationen skars märgen i breda och
tunna remsor. Ett lager tätt hoptryckta remsor
ut-lades på en med vatten fuktad skiva; ovanpå detta
lades ett nytt, vinkelrätt mot det undre; klister
behövdes ej, då växten innehåller tillräckligt
limämne. Efter pressning torkades det så erhållna
bladet och glättades med en snäcka el. elfenben.
Färgen var först ljusgul; fukt och ålder ha
åstadkommit den bruna färg, som bevarade p. visa. I
fabrikerna hopfogades flera paryrusblad till ett
långt band, som sedan hoprullades. Vid
samman-rullningen vändes den sida inåt, på vilken
papyrusremsorna gingo i rullens längdriktning (lat.
recto), och som skriften skrevs horisontalt i
samma riktning, fick den alltså här en naturlig
linjering; på utsidan löpte remsorna vertikalt (lat.
verso). När versosidan bär en annan uppteckning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
