Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Troil, 1. Uno von - Troil, 2. Samuel von - Troili, Uno - Troilius, släkt - Troilius, 1. Samuel - Troilius, 2. Carl Oscar - Troja, Ilion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
371
Troili—Troja
372
reformations-historien” (5 dir, 1790—91). Hans
”Själfbiografi och reseanteckningar” utgåvos i
”Svenska memoarer och bref”, utg. av H. Schück,
I (1901).
2) Samuel Gustaf v o n T., den föreg:s
brorson, militär, ämbetsman, politiker (1804—80).
Han inträdde tidigt i krigstjänst, var bl. a.
adjutant hos Karl XIV Johan och blev 1845
överstelöjtnant. På ståndsriksdagarna 1829—66 tillhörde
han den moderat-konservativa gruppen och
gjorde sig känd för sina sakliga och vidsynta
inlägg, särskilt i ekonomiska och järnvägsfrågor.
1853—74 var T. landshövding i Malmöhus län
och framträdde som sådan som en av tidens
bästa förmågor inom förvaltningen; särskilt
förbättrade han i hög grad landsvägarna. 1867—
69 var han led. av Andra kammaren. — Jfr
T:s ”Minnen från en sjuttiotreårig lefnad”
(1877).
Troili, Gustaf Uno, målare (1815—75),
tillhörde en gren av släkten Troilius. Han blev
1844 löjtnant vid Värmlands fältjägare. T:s
konstnärsanlag voro
emellertid uppenbara,
och 1842 åtog sig
porträttmålaren O. J.
Södermark att handleda
honom. Vintern 1844
—45 deltog T. i
teckning vid Konstakad.
och reste i aug. 1845
till Rom. T. tecknade
och målade figur,
arkitekturmotiv och
landskap, målade
genrestycken, ss.
”Kortspelande bönder”,
”Lantfolk på en oste-
ria” (Norrköpings museum), ”Fårherdar”
(Stockholms högskolas saml.), dessutom bl. a. ett litet
självporträtt (1847; knästycke, Konstakad.). 1848
begärde han avsked ur krigstjänsten, och 1849
begav han sig hem. Där fick han omedelbart
beställningar på ett flertal porträtt. Dessa äro
hållna i en mörk färgskala, ur vilken ansiktets
dagerpartier lysa fram. — T. reste hösten 1857
till Paris och började måla på Coutures
elevateljé. Resultatet av dessa för hans utveckling
betydelsefulla Parisstudier blev en ljusare,
luftigare ton. Under detta blomstringsskede nådde
T. mästerskapet och åstadkom en rad porträtt
av djup i analysen, koloristisk styrka och
utsökt finess i behandlingen. Några damporträtt
från denna tid äro att räkna till hans yppersta
verk. Bland de många herrporträtten märkas
kanslirådet G. Myhrman (1862, Järnkontoret),
presidenten F. Åkerman (1863,
Kommerskollegium) och landshövding O. I. Fåhræus (1865).
Småningom återgår T. till en mörkare
kolorit och en fylligare penselföring. Under sin
levnads sista årtionde hade han att strida med
ett smygande själslidande, som bröt hans kraft.
T., djupt musikalisk, var även kompositör. Vid
Konstakad. blev han led. 1854, vice prof. 1860,
ord. 1866 (efter Höckert) men ansåg sig omöjlig
som lärare och tog avsked från befattningen
1867. — Monogr. av H. Kjellin (2 dir, 1917).
Troilius, släkt, härstammande från
landbofog-den på Tidö (Rytterne sn) Truls Larsson (d.
1618), vars son, kyrkoherden i Leksand, prosten
över Osterdalarne Uno Trulsson T. (1586—1664),
upptog namnet T.; denne var g. m. den bekanta
”Stormor i Dalom”, Margareta Burea, i hennes
2:a gifte. Deras sonsons son var nedannämnde
T.i), vilkens barn 1756 adlades von T r 0 i 1.
Vissa grenar av släkten ha skrivit sig Troili.
1) Samuel T., ärkebiskop (1706—64) doc.
i Uppsala i klassisk litteratur 1734, prästvigd
1736, kyrkoherde i Riddarholmen och Bromma
1741, överhovpredikant 1742, kyrkoherde i Klara
och S:t Olof (Adolf Fredrik) 1745, biskop i
Västerås 1751, teol. dr 1752, ärkebiskop 1758.
Från 1746 deltog T. i riksdagarna och spelade
särsk. vid riksdagen 1755/56 en betydande roll
som en av hattarnas ledare. Erkänt duglig och
nitisk som stiftschef, bär han dock genom sitt
ovisa ingripande det väsentliga ansvaret för den
sista häxprocessen i Sverige 1757—62.
2) Carl Oscar T., den föreg:s sonson,
bergsvetenskaps- och ämbetsman (1813—99).
Efter bergsexamen 1834 ägnade sig T. 1835—41
åt undersökning av gruvor och geologisk
kartläggning. 1841 blev T. t. f. bergmästare i Nora
bergslag och var 1855—74 bergmästare i dåv. 6:e
distriktet. Han inlade stora förtjänster om
järnhanteringens befriande från de föråldrade
pri-vilegiebanden och förbättrandet av bergsbrukets
kommunikationsförhållanden inom sitt
bergmäs-tardistrikt. Väsentligen på hans initiativ
omla-des på 1840-talet landsvägarna i Nora bergslag
och tillkom Nora—Ervalla järnväg, fullb. 1856.
1860 blev T. chef för kansli- och kameralavd.
vid statens järnvägsbyggnader, och 1862—87 var
han generaldir. och t. f. chef i styrelsen för
statens j ärnvägstrafik.
Troja [trå’ja], Ilion, forntida stad i
landskapet Troas i n. v. Mindre Asien, en av den
grekiska hjältesagans ryktbaraste huvudorter,
besjungen framför allt i Homeros’ diktverk (se
Trojanska kriget) och i vår tid känd som en av
de förnämsta utgrävningsplatserna i länderna
kring Medelhavet. Lokaliseringen av sagans T.
var länge omstridd, men numera råder intet
tvivel om att det homeriska T.-Ilion låg på
platsen för den hellenistisk-romerska staden Ilion
(lat. Ilium), vars ruiner återfinnas på och vid
en bergkulle (Hissarlik), belägen inemot 10
km s. om Hellesponten (Dardanellerna) vid
dess utflöde i Eegiska havet i ett
kustslätts-landskap, som genomflytes av floden
Skaman-der med bifloden Simoeis och genomkorsas av
utlöpare från berget Ida. Att Hissarlik var
platsen för det homeriska T. hade hävdats
tidigare, men först genom H. Schliemanns epokgörande
grävningar (påbörjade 1871) kunde denna tanke
stödjas med arkeologiskt material.
Hissarlik-kul-len visade sig innehålla resterna av en ovanligt rik
förhistorisk bebyggelse. Själv trodde sig
Schlie-mann ha återfunnit det homeriska T., men
lagerföljden och fyndens betydelse klarlades först av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
