Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Troels-Lund, Troels - Troelstra, Pieter Jelles - Troeltsch, Ernst - Troer - Trofé - Trofisk - Trogir - Troglodyter - Trogon - Trohetsed - Troil, von, ätt - Troil, 1. Uno von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
369
Troelstra—Troil
370
”Bakkehus og Solbjerg, træk af et nyt livssyns
udvikling i Norden” (3 bd, 1920—22), vari han
skildrar förskjutningen i dansk världsåskådning
omkring sekelskiftet 1800 och åren därefter.
Postumt utkom ”Et liv. Barndom og ungdom”
(1924).
Troelstra [trö’lstra], Pieter J e 11 e s,
holländsk politiker (1860—1930). Han blev 1888
jur. dr, bosatte sig som advokat i Leeuwarden,
flyttade 1893 till Amsterdam och kom snart att
spela en bemärkt roll i den socialdemokratiska
rörelsen. Han blev den främste grundaren av
Sociaal-democratische arbeiderspartij 1894. Som
partiets ledare invaldes han 1897 i
generalstaternas andra kammare. Från partiledarposten avgick
T. 1925. Han nedlade under i:a världskriget
ett betydelsefullt arbete för att bevara Hollands
neutralitet samt för att återuppbygga den
socialistiska internationalen. T. var sålunda en av
initiativtagarna till den socialistiska
Stockholms-konferensen 1917. I många år var han politisk
huvudred, i Het Volk. I sin ungdom
framträdde han som skald på frisiska språket.
Troeltsch [tröltj], Ernst, tysk evangelisk
teolog (1865—1923). Han blev 1892 prof, i
Bonn, 1894 i Heidelberg och 1914 prof, i
religionsfilosofi i
Berlin. Sin teol.
uppfostran fick T. inom den
Ritschlska skolan.
Snart nog gick han
emellertid sina egna
vägar. Framför allt
ville han ge de teol.
frågorna en långt
bredare och mera
omfattande religionshistorisk
och religionsfilosofisk
bakgrund, än den
äldre Ritschlska teologien
gjort. Brytningen med
denna kommer klart
till uttryck i programskriften ”Die
Absolut-heit des Christentums und die
Religionsgeschich-te” (1902). Uppmärksammad blev på sin tid
T:s idérika och starkt konstruktiva
framställning av protestantismens utveckling
(”Prote-stantisches Christentum und Kirche in der
Neu-zeit”, 1906; i samlingsverket ”Die Kultur der
Gegenwart”). I en lång rad avh. och
ströskrif-ter sökte han närmare utveckla innebörden av det
religionsvetenskapliga program han ville förfäkta.
Bland dessa märkas ”Psychologie und
Erkennt-nisstheorie in der Religionswissenschaft” (1905),
”Zur Frage des religiösen Apriori” (1909) och
”Die Bedeutung des Protestantismus für die
Ent-stehung der modernen Welt” (1911). Under
titeln ”Gesammelte Schriften” ha utgivits bd 1
(”Die Soziallehren der christlichen Kirchen und
Gruppen”, 1912; ett vidlyftigt och
intresseväckande men delvis löst konstruerande verk), bd 2
(”Zur religiösen Lage, Religionsphilosophie und
Ethik”, 1913) och bd 3 (”Der Historismus und
seine Probleme”, 1, 1922). Postumt utgavs bd
4 (”Aufsätze zur Geistesgeschichte und Religions-
soziologie”, 1925). Av T:s skrifter ha efter hans
död utgivits ytterligare bl. a. ”Der Historismus
und seine Überwindung” (1924) och
”Glaubens-lehre” (1925). — Litt.: J. Nome, ”Det möderne
livsproblem hos T. og vår tid” (1950).
Troer [trå’-], invånare i Troja, trojaner.
Trofé (grek, tröpaion, lat. tropaè’um, fr.
tro-phée, segertecken), under antiken i krig erövrade
vapen, med vilka greker och romare smyckade
tempelväggar och segermonument. Avbildningar
av t, s. k. t r o f é g r u p p e r, sammansatta av
olika sorters krigsvapen, blevo ofta använda
ornament, framför allt under barocken.
Svenska statens trofésamling, som
huvudsakl. består av i krig erövrade fanor,
uppgående till inemot 4,000, anses vara den största
i världen. Den förvarades till 1691 i
Livrust-kammaren på Stockholms slott, därefter i De
la Gardieska palatset, Fredrikshovs slott och från
1817 i Riddarholmskyrkan. 1906 överflyttades
den med Livrustkammaren till Nordiska museet
och förvaltas numera av Svenska statens
trofénämnd. De som t. tagna art.-pjäserna utgjordes
1714 av 1,400 stycken men nedsmältes senare;
numera återstå c:a 200.
Trofisk [trå’-], som syftar på organismers
näringsförhållanden. Jfr Eutrof.
Trogir [trå’-], it. Trau, hamnstad i
Dalma-tien, Jugoslavien, v. om Split, på en ö, genom
en bro förenad med fastlandet; c:a 5,000 inv.
Katedralen i ungersk gotik, gr. omkr. 1200, är
en av Dalmatiens märkligaste; byggnadsverk från
venetiansk tid (se bild 7 å pl. vid Dalmatien).
Troglodyter (grek. troglody’tEi) kallas av
forntida författare lägre folkslag, boende i
grottor och klipphålor, t. ex. i Etiopien, i n. v. Afrika
och i Kaukasus.
Tro’gon, zool., dets. som P har oma c rus, se
Quetzal fågeln.
Trohetsed, se Tro- och huldhetsed.
Troil, von, adlig ätt, utgrenad från släkten
Troilius, utslocknad 1917. En gren av ätten,
1809 upphöjd i finskt friherrligt stånd,
fortlever i Finland.
1) Uno von T., ärkebiskop (1746—1803).
Han blev fil. mag. i Uppsala 1770, prästvigdes
1773, pastor primarius 1778, biskop i Linköping
1780 och ärkebiskop 1786; teol. dr 1779. Under
sin studietid i Uppsala synes T. starkast ha
tagit intryck av Johan Ihre. Efter en utländsk
resa över Tyskland, Frankrike och England till
Island skrev T. ”Bref rörande en resa till
Island” (1777; ny uppl. 1933 med inl. av E.
Fors-Bergström), som väckte mycken uppmärksamhet
och översattes till utländska språk. T. stödde
till en början Gustav III men kunde 1789 ej
förmås att underskriva Förenings- och
säkerhetsakten. T. var en dugande stiftschef. 1793
utkom T:s ”Förslag till kyrkosånger för Svenska
församlingen”, som dock ej förde
psalmboksfrå-gan närmare sin lösning. Större insats gjorde
T. genom ”Förslag till en ny kyrkohandbok”
(1793). Varaktig insats i kyrkohistorisk
forskning gjorde T. genom att utge ”Skrifter och
handlingar til uplysning i svenska kyrko- och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
