Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyrosin - Tyrothricin - Tyroxin - Tyrrell, George - Tyrrhener - Tyrrhenska havet, Tirrhenska havet - Tyrš, Miroslav - Tyrtaios - Tyrus - Tyrving, Tirfing - Tysfjord - Tyska folkpartiet - Tyska förbundet - Tyska församlingen - Tyska Jura - Tyska litteraturen - Den forntyska diktningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
541
Tyrothricin—Tyska litteraturen
542
aminosyra. T. ingår som beståndsdel i nästan
alla äggviteämnen och har sedan länge varit
känt som produkt av enzymatisk el. av bakterier
betingad äggvitesönderdelning. Särskilt rikligt
förekommer det i vissa slag av gammal ost, varav
det fått sitt namn (grek, tyr os, ost).
Tyrothricin, antibioticum från en i jorden
förekommande aerob, grampositiv, sporbildande
och rörlig bacill, Bacillus (Tyrothrix) brevis,
som 1939 upptäcktes av den amerikanske
forskaren R. J. Dubos. T. har ett brett
användningsområde med verksamhet mot såväl (och framför
allt) grampositiva som gramnegativa smittämnen.
Det brukas endast lokalt mot akuta och kroniska
inflammationer i hud och slemhinnor.
Tyroxin, dets. som Thyroxin.
Tyrrell [ti’ral], George, engelsk präst
(1861—1909). Född på Irland, övergick T. 1879
från anglikanska kyrkan till den romerska och
blev 1881 jesuit samt var 1894—96 prof, i
moralteologi i Stonyhurst. Sedan T. lärt känna den
franska modernismen, framträdde han omkr.
sekelskiftet med en utpräglat antiintellektualistisk
åskådning, som ser kristendomen omedelbarast
uttryckt i den profetiska förkunnelsen. 1906
uteslöts T. ur orden och avstängdes från prästerlig
tjänstgöring, emedan han i ett själavårdande brev
uttalat sig i modernistisk anda (”A much abused
letter”, 1906). Då han 1907 protesterade mot
den påvliga encyklikan ”Pascendi”, blev han
ex-kommunicerad. 1908 utgav han mot kardinal
Merciers fastebrev sin lidelsefulla skrift
”Me-diævalism” (sv. övers. 1922), som blev
modernisternas programbok. Ehuru T. bekämpar det
romerska systemet, ivrar han för ett katolskt
religions- och kyrkoideal och betraktar
katolicismens universalitet som det religiösa
framtids-programmet. T:s brev utgåvos 1920 av M. D.
Petre. — Litt.: M. D. Petre, ”Autobiography
and life of G. T.” (2 bd, 1912); J. L. May,
”Father T. and the modernist movement” (1932).
Tyrrhèner, dets. som etrusker.
Tyrrhénska havet, Tirrhenska havet,
lat. Ma’re Tyrrhénum, it. Mare Tirreno, del av
Medelhavet mellan italienska fastlandet, Sicilien,
Sardinien och Korsika.
Tyrs [ti’rj], M i r o s 1 a v, tjeckisk
gymnastik-främjare (1832—84), prof, i konsthistoria i Prag
1883. T. var den främste initiativtagaren till och
ledaren av sokolrörelsen och gjorde sig även
bemärkt som politiker.
Tyrtai’os, forngrekisk lyriker, som levde i
Sparta under andra messeniska kriget i mitten
av 600-talet f. Kr. och med sina sånger eldade
spartanernas tapperhet. Traditionen om T. är
starkt anekdotisk. Fragment av dikter, avfattade
i distika på homeriserande språk, vilka tillskrivas
T., äro bevarade.
Ty’rus, stad, se Ty ros.
Tyrving, Ti rf ing (isl. Tyrfingr), i
Her-vararsagan namn på ett svärd med övernaturliga
egenskaper (se Hervararsagan och Hervor). —
T. har stundom satts i förbindelse med ett
forn-germanskt folkslagsnamn tervingi (goter).
Tysfjord [-fjör], öppen, bred fjord med många
armar i Nordland fylke, n. Norge, s. v. om
Narvik. Från Hellemobotn längst in i Hellemofjorden
(med lappbebyggelse) är endast 6,5 km
fågelvägen till svenska gränsen. Vid Kjöpsnes (803
inv. 1950) ligger n. Norges enda cementfabrik.
Tyska folkpartiet, se Deutsche Volkspartei.
Tyska förbundet, se Tyskland, historia.
Tyska församlingen. 1) T. i Stockholm el.
S:ta Gertruds församling, ej
territoriell församl., består av i Stockholm bosatta, av
tyska föräldrar födda män av evangeliska
bekännelsen jämte deras familjer, 5,729 medl. (1955).
Kyrkoherden väljes av församlingen och
utnäm-nes av konungen. Vid gudstjänsterna brukas både
svenska och tyska. — 1558 erhöllo tyskarna i
Stockholm av Gustav Vasa rätt att hålla särskild
gudstjänst. 1571 fingo de tillstånd att bygga egen
kyrka och anordna begravningsplats. Urspr.
använde de till kyrka, till 1607 tills, m. finska
församl., den medeltida S:ta Gertruds gillestuga,
varav delar ingå i den nuv. kyrkan. — Torn
byggdes 1613—18, och kyrkan utvidgades och
ombyggdes 1638—42, varvid den i huvudsak
erhöll sin nuv. form av en rektangulär, tvåskeppig
hall, täckt av sex valv, som vila på två i
byggnadens längdriktning stående pelare.
Altarupp-satsen, av trä, är rikt skulpterad och målad
(1641). Predikstolen, av marmor och alabaster,
är från 1660, kungsläktaren från 1672. Kyrkans
s. portal med statyer och reliefer fullbordades
1643, ombyggdes och framflyttades 1768. Efter
en eldsvåda 1878 reparerades kyrkan av M.
Isæus, varvid det nya tornet uppfördes
(arkitekt T. Raschdorff). I tornet finns klockspel;
ett dylikt fanns redan på 1660-talet. — Litt.: E.
Schieche, ”Die Anfänge der deutschen St.
Ger-truds-Gemeinde in Stockholm” (1952).
2) T. i Göteborg, icke-territoriell församling,
bildad 1623, bestående av där bosatta, av tyska
föräldrar födda män av evangelisk trosbekännelse
samt deras familjer, 1,366 medl. (1955). Den
använder samma kyrka som Kristine församling.
Tyska Jura, en i Sverige förekommande
sammanfattande benämning på Schwäbische Alb och
Frankiska Jura.
Tyska litteraturen. Den forntyska diktningen.
Av de hedniska germanernas sånger och dikter
har intet annat bevarats än
Merseburgbesvärjel-serna och ett brottstycke av Hildebrandslied
(omkr. 800). Sedan folket kristnats, gynnade
prästerna latinet på det inhemska språkets
bekostnad. Karl den store intresserade sig däremot
för den tyska litteraturens och språkets
utveckling, det uppstod översättningar från latinet på
både prosa och vers, småningom skapades även
andliga dikter på tyska: den allittererande
”Wessobrunner Gebet”, ”Muspilli”, en skildring
av världens undergång, och bibelparafrasen
”He-liand”. Mindre folklig är O t f r i d s
Evangelie-harmoni, där slutrimmet först uppträder i
tyskan. Efter den karolingiska tiden (omkr. 750—
omkr. 900) kom en period (omkr. 900—1050),
då den tyska dikten så gott som förstummades,
medan däremot den på latin odlades flitigt:
”Waltharius”, en hjältedikt på hexameter av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
