Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysk konst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
558
Tysk konst
557
tillkommer vid Rhen, i Elsass, i s. och mell.
Tyskland, likaså Tyska ordens väldiga
slottsanlägg-ningar i Preussen; alla överträffas dock av
Ma-rienburg (påbörjat 1280).
Av gotisk arkitekturskulptur må nämnas:
Stras-bourgkatedralens västfasad med sina tre
bildcykler (se bilder vid Ecclesia),
Freiburgkate-dralens förhall, båda från omkr. 1300,
kor-figurema i domen i Köln (omkr. 1320),
vilka inleda den elegantare Kölngotiken, samt
arbeten av schwabiska, bayerska, österrikiska
och bömiska skolor. Grawårdsskulpturen
övergår långsamt från det konventionella till det
individuella, överallt, från Östersjön till
Alperna, följer ett skede av rik alstring, i
synnerhet inom träskulpturen. Målarkonsten står först
i beroende av glasmåleriet (Köln, Freiburg). Vid
sidan om ett betydande väggmåleri utvecklas
ta-velmåleriet, som mottar många impulser från
Flandern och Frankrike, från Burgund och
Italien och som visar en utveckling från ett
högtidligt och behärskat till ett plastiskt modellerat
framställningssätt, f. ggn med verkligt
perspektiv: Veronikamästaren i Köln (omkr.
1400), Konrad von Soest i Westfalen,
Meister Franc k e i Hamburg, Lukas
M o s e r och Hans Multscher i
Sydtyskland, Stefan Lochner i Köln,
Konrad Witz i Basel. Från mitten av 1400-tälet
härskar denna nya realism, som utvecklas
parallellt med måleriet i Nederländerna (Rogier van
der Weyden, Hugo van der Goes). Kölnskolans
ledare är Meister des Marienlebens
(efter 1460). I trakten kring mellersta Rhen
verkar Meister des Hausbuches, vid
övre Rhen Martin Schongauer, båda
målare och kopparstickare. Verksamma vid slutet
av 1400-talet äro bl. a. H e r 1 i n i Nördlingen,
Schüchlin i Ulm och Michael Woh
1-g e m u t i Nürnberg. Michael Pacher
är både målare och bildhuggare (altarskåpet i S:t
Wolfgang, 1470-talet). Predikstolar och
altar-uppsatser utföras såväl av trä med skulptur och
målning som av olika slags sten, ibland med
alabasterreliefer. Veit Stoss (se bild vid
d. o.) arbetar först i Kraköw, sedan i
Nürnberg, Tilmann Riemenschneider i
Würzburg, Jörg Syrlin i Ulm. Ett flertal
skolor uppstår, bl. a. i Lybeck. Från denna stad
kommer Bernt Notke till Sverige (S:t
Gö-ransgruppen i Stockholms Storkyrka; se bild vid
Drake). Betydande stenbildhuggare äro Adam
K r a f f t i Nürnberg och Hans Backofen
från Mainz. Skulptören och konstgjutaren
Peter Vischer d. ä. utbildar en ädel, lugn
figurstil i Sebaldusmonumentet i Nürnberg.
Omkr. 1500 verkar en lång rad skapande
begåvningar. Ur 1400-talets hantverksbundna
tradition uppväxer 1500-talets friare konst, närd av
den unga humanismen. Albrecht Dürer
framträder som representant för det bästa i t.,
sanningskärlek, visionär kraft. Han höjer
träsnittet till en stor, självständig konstart och ger
i sina kopparstick de mest djuptänkta
sinnebilder för den tyska folksjälen. Jämte honom
står Matt h ias Grünewald, Tysklands
största måleriska geni, romantiker och extatiker.
Samtidigt verkar Hans Baldung Grien
som målare och träsnidare. Av mängden
betydande konstnärer må ytterligare nämnas Albrecht
Altdorfer, den egentlige upptäckaren av
landskapet, Lucas Cranach, Hans B u r g
k-m a i r och Hans Holbein d. ä. Hans
H o 1 b e i n d. y. skapar tidigt en ny
porträttkonst i madonnabilderna, en omvandling av den
norditalienska typen; han omgestaltar det tyska
porträttet och grundar den engelska
porträttkonsten. Alla dessa konstnärer upptaga allt
villigare renässansens formspråk. Den mjuka
klassiska kroppsbildningen leder dock snart till
romanismen, till den egna nationella formens
undergång. Omkr. 1540 är sengotiken slut.
Den nya ornamentiken, som kommer
söderifrån, uppblandas genast med gotiska
formelement; man utnyttjar det dekorativa men förstår
icke renässansstilens system. I städer och slott
från tiden finnes en mängd arbeten i denna stil.
Ex. på arkitektur i ungrenässans äro i ö. slottet
i Brieg, i n. Fürstenhof i Wismar och i s.
Otto-Heinrichsbygget i Heidelbergs slott, som uppvisa
en yppig målerisk biandstil av italienska och
nederländska former och rikaste ornamentplastik.
Först med förhallen till rådhuset i Köln (1570)
uppstår en helt på det tektoniska och på en väl
avvägd klassicitet inriktad konst.
Under 1500-talets andra hälft får skulpturen
betydande tillskott genom nederländska
konstnärer, som utbildats i Italien och nu skapa en egen
sydtysk stil. De ledande äro Hubert
Gerhard t och Adriaen de Vries. I n. hade
då den från Cornelis Floris från Antwerpen
utgående klassiska senrenässansen erövrat
Nord-och östersjöområdet: redan 1552 tillkom konung
Fredrik I:sav Danmark förnäma gravmonument
i Schleswigs domkyrka och 1672 hertig Albrekt
I:s mäktiga väggrav i Königsbergs domkyrka.
Mot slutet av 1500-talet blomstrar den tyska
senrenässansen. Det är de tyska rådhusbyggenas
tid, och städerna tävla i uppförandet av rikt
smyckade hus (t. ex. Rothenburg och Paderborn).
Omkr. 1615 uppstå rådhuset i Nürnberg, av J
a-k o b W o 1 f f d. y., och rådhuset i Augsburg
(se bild vid d. o.), av Elias H o 11, vilka
båda mästare översätta den italienska
renässansens språkform till ett nordiskt.
Det första verkligt storartade residenset i
senrenässansens anda uppstår 1580 ff. med
nybyggnaden av slottet i München efter planer av
Friedrich Sustris. Nu återuppstår även
den länge försummade kyrkliga konsten; den
protestantiska kulten skapar en för sitt behov
lämplig salkyrkotyp (Torgau, Augustenburg) men
anknyter åter till den gotiska hallkyrkotypen
(Ma-riakyrkan i Wolfenbüttel, 1604—23). Även i de
nu i större antal uppstående jesuitkyrkorna
finnes denna biandstil (Jesuitkyrkan i Köln,
påbörjad 1618). Utvecklingen avbrytes dock av
trettioåriga kriget, traditionen klippes av.
Den tyska barocken karakteriseras av tyngd
och allvar samt av en benägenhet för det
måle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
