Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wiklund, Adolf - Wiklund, Karl - Vikmanshyttan - Wikner, Pontus - Vikornas norra kontrakt - Vikornas södra kontrakt - Viksjö - Viksjöfors - Viksta - Viksten (fyr)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
285
Wiklund—Viksten
286
sånger, vilka visa hans stora formella begåvning,
parad med en viss egenart.
Wiklund, Karl Bernhard,
språkvetenskapsman och etnolog (1868—1934), fil. dr 1896, doc.
s. å., e. o. prof. 1905, prof. i finsk-ugrisk
språkforskning 1909—33, allt vid Uppsala univ. W.
var en av de främsta representanterna för den
finsk-ugriska språkvetenskapen. Vid unga år
påbörjade han ett
språkligt fältarbete bland
lapparna, som bar
frukt i en rad viktiga
avh., bl. a. den
grundläggande dr-avh.
”Ent-wurf einer
urlappi-schen Lautlehre”
(1896). Under årens
lopp offentliggjorde
han vidare ett stort
antal avh. över finska
språket och allmänna
språkliga finsk-ugriska
problem. W.
behandlade även de äldsta
germansk-finska och nordisk-lapska beröringarna.
Om W:s etnologiska intressen vittna en rad
skrifter, som framför allt behandla lapparna och
deras förhållanden. Om skolväsendet bland
lapparna inlade W. stora förtjänster, bl. a. genom
flera läroböcker och uppbyggelseböcker på lapska
och även på finska.
Vikmanshyttan, industrisamhälle i Hedemora
landskommun, vid statsbanelinj en
Krylbo-Bor-länge; 1,158 inv. (1951). Järnbruket, tillh.
Wik-manshytte bruks ab., omfattar stålverk med
anrikningsverk, masugn, degelstålugnar, elektriska
stålugnar, valsverk m. m., tillv. av snabbstål,
rostfritt stål m. m. Bolaget äger dessutom
sågverk, hyvleri och sulfitfabrik vid det närbelägna
Turbo. Omkr. 600 arb. sysselsättas, därav för
järnhanteringen 450. — Litt.: L. Rabenius,
”Wik-manshytte bruksegendomar och deras ägare
genom tiderna” (1945).
Wikner, Karl Pontus, filosof (1837—1888),
doc. i Uppsala 1863, fil. dr 1864, lektor 1873 och
prof. i filosofi och estetik i Oslo 1884. W. var
lärjunge till Boström men blev icke länge trogen
sin lärares grundidéer, då han i religiöst-etiskt
avseende var otillfredsställd med Boströms
abstrakta idésystem och tillika såg systemets inre,
logiska svårigheter.
W:s livsproblem ända
från barndomen var
det
religiöst-kristolo-giska. Kyrkan
förkunnade en lagisk Gud
och Kristi två
naturer. Detta
tillfredsställde icke W. Gud
måste vara en
kärleksfull Gud,
uppenbarad i Kristus
såsom sann
individuell personlighet. I
”Tankar och frågor
inför människones son” (1872) har W. givit
ett gripande uttryck åt sin syn på dessa problem.
— Boströms personlighetsidealism återgav W.
visserligen tron på en kärleksfull Gud och på Kristi
enhetliga natur, men å andra sidan såg han däri
en all individuell existens upplösande panteism. W.
bröt med boströmianismen 1866, men först i den
märkliga avh. ”Om egenskapen” (1880) tar han
steget fullt ut och visar bl. a., att Boströms
kunskapsteoretiska grundtanke, att vara är lika med
förnimmas, i själva verket är en orimlighet. Sin
religiösa övertygelse söker W. teoretiskt grunda
i det postuma, ofullbordade arbetet
”Tidsexisten-sens apologi” (1888). Genom sitt skarpsinne, sin
självständighet och sin sällsynt nobla karaktär
utövade W. stort inflytande, ej minst på
ungdomen. — W:s skönlitterära skrifter utmärka
sig för rikt idéinnehåll och språklig
formfulländning.
Bland W:s övriga skrifter märkas ”Naturens
förbannelse” (1866), ”Religiösa meditationer och
föredrag” (3 bd, 1873—74), ”Mantegnas ängel”
(1877), ”Några drag af kulturens offerväsen”
(1880) och ”Narkissos-sagan och platonismen”
(s. å.). Sami. skr. utg. av A. Ahlberg och T.
Hjelmqvist (12 dir, 1920—25). Till loo-årsminnet
av W:s födelse utgavs av A. Werin och E.
Åkesson samlingsverket ”P. W. 1837—1937” (1937).
— Litt.: B. Block, ”P. W. En studie i hans
religionsfilosofiska och teologiska åskådning” (1943);
Dagmar Lange, ”P. W. som vitter författare”
(1946).
Vikornas norra kontrakt, i Göteborgs stift,
omfattar 5 pastorat: Tanum och Lur; Skee och
Tjärnö; Strömstad; Näsinge, Högdal och
Lom-meland; Naverstad och Mo.
Vikornas södra kontrakt, i Göteborgs stift,
omfattar 8 pastorat: Foss och Håby; Svarteborg;
Bro och Brastad; Lysekil; Tossene,
Hunnebo-strand och Bärfendal; Kungshamn, Smögen,
As-kum och Malmön; Kville, Bottna och Svenneby;
Krokstad, Hede och Sanne.
Viksjö, sn i Västernorrlands län,
Ångermanlands s. domsagas tingslag, vid Medelpadsgränsen;
24630 km2, 897 inv. (1955). Storkuperad
skogs-och bergsbygd, bebyggd och odlad främst i
Mjäll-åns n.—s., djupa dalgång. 672 har åker. Kyrkan
uppf. efter gamla kyrkans brand 1926. Ingår i
Stigsjö och V. pastorat, Härnösands stift,
Dom-prosteriet. Tillhör storkommunen Säbrå.
Viksjöfors, stations- och industrisamhälle
huvudsakl. inom Ovanåkers sn (se d. o.) i
Hälsingland.
Viksta, sn i Uppsala län, Norunda hd, n. om
Uppsala; 69,72 km2, 802 inv. (1955). Består av
kyrkbygden, kring Fyrisåns biå Vendelsån, och
Vikstahedens skogs- och mossmarker i n. v.
uppåt sjön Tämnaren. 2,136 har åker. Kyrkan är
från omkr. 1280. Ingår i Tensta, Lena och V.
pastorat i Ärkestiftet, Ulleråkers och Norunda
kontrakt. Tillhör storkommunen Björklinge.
Viksten, agafyr på skäret med samma namn,
8 km n. ö. om Landsorts fyrplats.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
