Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vilhelmina (drottning av Nederländerna) - Wilhelmsen, Wilhelm - Wilhelmshaven - Wilhelmshöhe - Wilhelmson, Carl - Vilhelmsro - Wilhelmstrasse - Vilja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
305
W ilhelm sen—Vilja
306
Maria, drottning av
Nederländerna (f.
1880), dotter till
konung Vilhelm III och
Emma av
Waldeck-Pyrmont. V. besteg
tronen 1890 under
förmynderskap av sin
moder och övertog
1898 själv regeringen.
Hon förmäldes 1901
med prins Henrik av [-Mecklenburg-Schwe-rin-]
{+Mecklenburg-Schwe-
rin+} (d. 1934). Under
2:a världskriget måste
V. jämte sitt enda barn, dottern Juliana, 1940
lämna Nederländerna, som hon återsåg först 1945.
1948 abdikerade hon och efterträddes av dottern
Juliana.
Wilhelmsen, Wilhelm, norsk skeppsredare
(1872—1955). W:s rederi med säte i Tönsberg
är Norges största och hade 1953 ett tonnage av
48 motor- och ett ångfartyg på tillsammans c:a
311,054 bruttpregisterton. Tonnaget sysselsättes
övervägande i trampfart, särsk. tankfartygen,
men även i linjefart till Afrika och Australien.
Wilhelmshaven [-hä’fan], stad (sedan 1872)
i Niedersachsen i Tyskland, på v. sidan om den
5 km breda Jadebukten; c:a 101,000 inv. W.
är ändpunkt för Jade—Ems-kanalen.
Meteorologiskt inst. Havsbad. Krigshamnen W. var
Tysklands största flottstation. Bombangrepp under
2:a världskriget och senare sprängningar och
de-montage ha skadat staden svårt. Nu har en
mångsidig industri utvecklats i de forna
marinanläggningarna.
Wilhelmshöhe [-hö’a], se Kassel, sp. 120.
Wilhelmson, Carl Wilhelm, målare (1866—
1928), började sina studier i Göteborg i museets
tecknings- och målarskola, där Carl Larsson var
lärare från 1886, och for 1889 till Paris. På
salongen i Paris utställde han 1895
”Fiskarkvinnor bindande nät”, nu i Göteborgs museum. 1896
flyttade han hem till Sverige, var 1897—1910
ledare av tecknings- och målarskolan i Göteborg
och öppnade 1912 en elevateljé i Stockholm. 1925
blev han t. f. prof. vid Konstakad. W. nämnes
med rätta som en av den svenska konstens främsta
folklivsskildrare. Han hämtade företrädesvis sina
motiv från Bohuslän. Hans tidiga interiörer,
tillkomna strax efter hemkomsten från Frankrike,
t. ex. ”1 byhandeln” (1896) och ”Trött” (1898),
båda i Nationalmuseum, avslöja på ett
övertygande sätt hans karakteriseringsförmåga. Mot
slutet av 1890-talet flyttar han helst ut sina
figurer i fri luft; bland då tillkomna arbeten
kunna nämnas ”Fiskarkvinnor på hemväg från
kyrkan” (1899; Nationalmuseum), ”Lördagsafton”
(1900; Thielska galleriet), ”Juniafton” (1902)
och ”På berget” (1905), de båda sistn. i
Göteborgs konstmuseum, ”Jordarbetare” (1904;
Thielska galleriet) samt den stora duken
”Vårarbete” (1908; Kunstmuseet, Köpenhamn). 1907
fullbordade han även en större väggmålning —
motivet från Skeppsbron — i Posthuset vid
Vasagatan i Stockholm. W. gjorde 1910, 1913,
och 1920 studieresor till Spanien. Hans färgskala
lystes upp och han visade sig därefter mäktig
att återge solljusets skiftande spel med verkligt
mästerskap. Han utbildade åt sig en särskild
teknik, ett fläckmaner, tack vare vilket hans
tavlor ofta stråla av ljus. Från hans senare
levnadsår härstamma även motiv från England och
Norrland. W. framträdde även som
porträttmålare. Förutom självporträtt har han målat porträtt
bl. a. av Carl Eldh, Christian Erikson, prins
Eugen, Hj. Lundbohm samt K. Kjellberg. W.
var även verksam som etsare. — Litt.: Monogr.
av A. L. Romdahl (1938).
Vilhelmsro, statens anstalt för fallandesjuka,
belägen i Jönköping.
Wflhelmstrasse [-/träsa], ”regeringsgatan” i
Berlin (se d. o., sp. 781).
Vilja. Begreppet v. användes i psykologien
vanl. i mer omfattande betydelse än i det
populära språkbruket, näml, som omfattande både
den ovillkorliga och den villkorliga aktiviteten
(el. strävan), och v. ställes således vid sidan
om själslivets två andra sidor, kunskaps- och
känslolivet. Skillnaden mellan ovillkorlig och
villkorlig v. består i att den villkorliga utlöses
och dirigeras (determineras) av en förutgående
föreställning om ett ändamål, medan en sådan
föreställning icke finnes i fråga om den
ovillkorliga. Den ovillkorliga v. indelas i
spontana rörelser, reflexer och instinkter.
Den mest elementära formen för villkorlig v.
är d r i f t e n, vid vilken den känslobetonade ända-
Carl Wilhelmson: Gårdens dotter, 1902. Göteborgs
konstmuseum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
