Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vilja - Viljandi - Viljeförklaring - Wilkes, Charles - Wilkes-Barre - Wilkes Land - Wilkins, Sir Hubert - Wilkinson, Ellen - Vilkitskij, B. A. - Villa (optisk) - Villa (hus) - Villach - Villa d’Este - Villa Farnesina - Villafranca (stad i Italien) - Villafranca del Panadés (stad i Spanien) - Villa-Lobos, Heitor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
V il jandi—V illa- Lobos
307
målsföreställningen (motivet) omedelbart utlöser
den föreställda handlingen (ss. då en törstig
oreflekterat tillfredsställer sin törst). Om flera
motiv förekomma på en gång, vilka draga åt
var sitt håll, kan en kamp uppstå mellan
motiven inbördes, övervägandet, som finner
sin mest personliga avslutning i beslutet,
individens fullt medvetna val mellan de föreställda
handlingsmöjligheterna. — I fråga om v.-livets
psykologiska natur i dess förhållande till
kunskaps- och känslolivet finnas starkt divergerande
teorier, i det att man bl. a. velat bestrida v:s
karaktär av ett specifikt område inom själslivet
sida vid sida med de andra och på olika sätt
försökt föra den tillbaka till dessa som mera
fundamentala. Om problemet viljans frihet se
Determinism. — Litt.: J. Lindworsky, ”Der Wille”
(3:e uppl. 1923); E. Tegen, ”Möderne
Willens-theorien” (2 bd, 1924—28), ”Viljandet i dess
förhållande till jaget och aktiviteten” (1928).
Vfljandi, se Fellin.
Viljeförklaring, jur., mer el. mindre
uttrycklig delgivning av visst viljeinnehåll, medelst
muntligt uttalande, skriftligt meddelande,
bekräftande el. avvisande åtbörd el. dyl.
Wilkes [æi’lks], Charles, amerikansk
sjöofficer och upptäcktsresande (1798—1877). Han
sändes 1838 som chef för en eskader till Stilla
havet och antarktiska farvattnen. 16 jan. 1840
siktades land nära polcirkeln vid 158° ö. Igd,
och W. lyckades följa landet åt v. 2,300 km (se
W:s ”Narrative”, 5 bd, 1844).
Wilkes-Barre [<oi’lks-bä’ri], stad i n. ö.
Pennsylvania, U.S.A., vid Susquehanna River;
c:a 77,000 inv., med sina talrika förstäder 392,000.
W. har jäm-, stål-, textil- och elektroteknisk
industri. Ang. antracitförekomster, se Scranton.
Wilkes Land [æi’Iks lä’nd], den efter Ch.
Wilkes uppkallade, ännu föga kända delen av
Antarktis (se färgkarta vid d. o.), som ligger
mellan c:a 135 och 1050 ö. Igd inom den
australiska sektorn.
Wilkins [coi’lkinz], Sir George Hubert,
brittisk upptäcktsresande (f. 1888). W. åtföljde
1913—17 som fotograf V. Stefanssons exp.,
deltog i Shackletons sista färd, ledde en zoologisk
insamlingsresa till Australien och Oceanien 1923
—25 och började 1926 flygningar i
polartrakterna från Point Barrow i Alaska, varifrån han
1928 flög till Spetsbergen. 1928—29 och 1929
—30 ledde han de av W. Hearst bekostade
flygningarna i Västantarktis, varunder bl. a.
Hearst-land upptäcktes och områdets geografi i stora
drag klarlades. 1931 sökte W. och H. Sverdrup
med undervattensbåten ”Nautilus” under isen
övertvära polarbassängen. Resultaten av färden
blevo obetydliga. W. var ledare för ”Ellsworth
Trans-Antarctic Expeditions” 1933—39.
Wilkinson [coblkinsn], Ellen Cicely,
brittisk politiker och fackföreningskvinna (1891—
1947). Efter studier vid univ. i Manchester blev
W. journalist, engagerade sig i kvinno- och
fackföreningsrörelserna, anslöt sig 1920 till
kommunistpartiet och blev för sin hetsiga agitation
308
känd som ”röda Ellen”. 1924 bröt hon med
kommunisterna, anslöt sig till arbetarpartiet och
invaldes s. å. i underhuset. Under krisen 1931
riktade hon skarpa angrepp mot MacDonalds
samlingsregering. Vid nyvalen s. å. förlorade hon
säte i underhuset. Återvald 1935, angrep hon
hetsigt den konservativa politiken, bl. a. i sin bok
”The town that was murdered” (1939). W. var
parlamentarisk understatssekr. för inrikes
ärenden 1940—45 och undervisningsminister i Attlees
ministär 1945—47.
Vilkitskij [vjiljkjbtskaj], B. A., rysk
sjömi-litär och pol ar forskare, se Polarexpeditioner,
sp. 322.
Villa, se Optiska villor.
Villa betydde i lat. (villa) lanthus, lantgård
och fick senare även betydelsen by, stad (fr.
ville). Romarna skilde mellan villa urbana el.
suburbana, den i stadens närhet belägna och för
tillfällig vistelse avsedda byggnaden, och villa
rustica, den ständiga lantliga bostaden
(bondgården, avelsgården). Under den italienska
renässansen byggdes en mängd v. i närheten av de
större städerna. V :s närmaste omgivning
terrasserades och ordnades med planteringar och
vattenkonster. Under en senare tid närmar sig den
ståtligare italienska v. alltmera palatstypen.
Typiska ex. på 1700-talets nyklassiska
villaanläggningar äro Sanssouci i Potsdam och Grand
Tria-non vid Versailles. I nyare tid ha i utkanterna
av de större moderna städerna uppstått
villakvarter och i storstäders närhet
villastäder. Ordet v. har fått betydelsen av ett
fristående, för en el. ett par familjer avsett
boningshus.
Villach [fi’lak], stad i s. Kärnten,
Österrike, vid Drava, nära gränserna mot Italien och
Jugoslavien; c:a 30,000 inv. V. är knutpunkt
för järnvägarna Wien—Venedig och Salzburg—
Trieste samt har livlig turisttrafik.
Villa d’Este [dä’ste], se Tivoli (stad).
Villa Farnesina, i Rom, se Farnesina.
Villafranca [-fra’uka], stad i prov. Verona, n.
Italien, på Poslätten, 15 km s. v. om Verona;
som kommun 16,173 inv. (1936). I det omkr.
1200 uppförda slottet slöts “A 1859 ett
vapenstillestånd mellan Frankrike och Österrike (se
Italien, sp. 246).
Villafranca del Panadés [coiljafra^ka Öäl
panaÖä’s], stad i Spanien, 35 km v. om
Barcelona; c:a 11,000 inv. Bekant vintillverkning.
Villa-Lobos [vi’la-lå’<oo/], Heitor (Hector),
brasiliansk tonsättare, musikpedagog och dirigent
(f. 1887). Som tonsättare nästan helt autodidakt,
har V. framträtt med en enorm produktion (f. n.
c:a 1,400 nr), bl. a. 5 operor, 2 oratorier, det
profana oratoriet ”Mandü-Carårå”, en mängd
orkesterverk (bl. a. 8 symfonier) och
kammarmusik samt körer. V:s kanske
betydelsefullaste verk äro de 14 chöros för olika
besättningar, som i likhet med det mesta av V:s
övriga musik (ss. de 9 ”Bachianas Brasileiras”)
växt fram ur ett ingående studium av brasiliansk
infödingsmusik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
