Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Winther, Christian - Vinthund - Vintjärn - Vintjärns gruvor - Vintrie - Vintrosa (Vinteråsa) - Vinum - Vinyl - Vinylhartser, vinylplaster - Vinyon - Vinäger, vinättika - Vinäs - Viol - Viola - Violente - Violfamiljen - Violin, fiol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
361
Vinthund—Violin
362
som en skald av enkel, melodisk form, med en
sällsynt förmåga att skildra sommar, kärlek,
dansk natur. Hans senare diktsamlingar (1835—
72, en postum 1879) befäste hans ställning utan
att väsentligt ändra bilden av honom.
Naturlyriken är överflödande rik, mjuk, stämningsfull,
idyllisk, ofta vemodig. Som kärleksskald nådde
han högst i cykeln ”Til En” (Julie). Mycket
populära voro hans ”Træsnit”, kärleksnoveller
på vers; av hans romanser står den av kärlek
och riddartidens romantik fyllda ”Hjortens flugt”
(1855) främst. — Monogr. av N. Bögh (3 bd,
1893—1901).
Vinthund, zool., se Hundraser, sp. 568 och
bild 57—-58 å pl.
Vin t järn, samhälle i Svärdsjö sn i Dalarne.
Vintjärns gruvor i Svärdsjö sn i Dalarne, c:a
30 km n. ö. om Falun. Malmen (svartmalm) har
en järnhalt av 40—50% och en fosforhalt av 0,02
—o,03 °/o. All den brutna malmen anrikas. Ägare
är St. Kopparbergs bergslags ab.
Vintrie, villasamhälle i Bunkeflo sn, s. v. förort
till Malmö.
Vintrosa, (förr även Vinterås a), sn i
Örebro län, Örebro hd, på Närkesslätten (kring
Svartån) och Kilsbergens nedersta sluttningar; 49,49
km2, 1,363 inv. (1955). 2,572 har åker.
Egendomar: Nybble samt Lannafors f. d. stångjärnsbruk.
Stations- och industrisamhället Vintrosa har 424
inv. (1951). Kyrkan är från 1825. Ingår i V.
och Tysslinge pastorat i Strängnäs stift, Örebro
kontrakt. Tillhör storkommunen Tysslinge.
Vinum, farm., benämning på vin och på
läkemedel, vari vin ingår, t. ex. v. cinchonae, kinavin,
och v. glycyrrhizae opiatum, Roséns bröstdroppar.
Sådana beredningar benämnas
medikament-viner (vina medicata).
Vinyl, kem., CH2 = CH—, envärd, omättad
organisk radikal. Ang. vinylföreningar se
Konstmassor, sp. 627.
Vinylhartser, vinylplaster, kem., se
Konstmassor, sp. 627.
Vinyon [-jä’n], se Konstmassor, sp. 627.
Vinäger, vinättika, se Ättika.
Vinäs, gods i Västra Eds sn, Kalmar län; areal
c:a 2,500 har, därav 300 åker; taxeringsvärde
1,392,500 kr. V:s förste kände ägare, drotsen Bo
Jonsson Grip, byggde på V. ett fäste, varav
lämningar synas nära slottet, som urspr. uppfördes
av en av hans sonsöner; det är obebott, sedan ett
nytt corps de logis, i fransk stil, uppförts 1911.
V. ägdes inom ätten Grip till 1592, därefter inom
grevliga ätten Lewenhaupt till 1830 och bytte
sedan flera gånger ägare. 1935 inköptes det av
godsägare S. Carlson, vars barn, T. Malminger
och fru L. Kallefors, äro de nuv. ägarna.
Viöl, namn på arter av släktet Vi’ola. Bland
odlade v. märkes p e n s é n, Viola tricolor maxima
(V. hortensis), en mångformig trädgårdsviol, vars
former äro bastarder och återkorsningar mellan
styvmorsblomma (se vidare Violsläktet), V.
tricolor, V. lutea (från Alperna) och V. altaica (från
Sibirien). Penséerna odlas sedan 1800-talets
bör-jan. De viktigaste rasgrupperna äro j ä t t e p e
n-séer (Trimardeau, Roggli m. fl.)
Pensé.
och vårpenséer
(H i em al is). Den
sistnämnda gruppens
talrika färgformer äro
mycket vinterhärdiga.
En under senare tid
mycket odlad flerårig
kant- el. gr uppväxt är
den violett- el.
vitblommiga h o r n v i
o-1 e n, V. cormita (från
Pyrenéerna).
Basta r d v i o 1, V.
cor-nuta hybrida, kallas de
från tidiga våren till
sena hösten rikt
blommande bastardformerna mellan hornviol
och pensé. Om
luktviol (se Violsläktet).
— V. ingår även som
sammansättningsled i
namnen på flera ej hithörande växter, ss.
lackviol och nattviol.
Viola [viå’la], it. (fr. viole), mus. 1) Altviolin,
altfiol, som är en större form av violinen, har
fyra strängar, stämda en oktav ovanför
violon-cellen: c, g, d1, a1. — 2) Benämning för en nu
utdöd grupp av stråkinstrument, närstående
violinen men med bred underbygel, öppen c-formig
mellanbygel och spetsig överbygel, oftast flat
botten med sluttande överdel och c-hål el.
ormliknan-de flamhål samt skruvlåda med huvud i st. f.
snäcka. Antalet strängar var merendels fem—sju.
Instrument av denna typ voro särskilt populära
på 1600-talet. De användes i olika stämlägen.
Något mindre än violinen var ”sopranen” par-dessus
de viole, något större än violinen var ”alten”
viola da braccio (därav ty. Bratsche-, ”armviola”),
något större än denna viola da spalla (hölls mot
bröstet). ”Baryton” motsvarades av viola da
gam-ba, huvudinstrumentet inom violagruppen, och
”basen” av viola bastarda (viola di bordone). En
sidogren av gruppen hade underliggande strängar.
Hit hör viola d’amore av altstorlek med sju
spelsträngar och sju medljudande strängar. Genom
det större antalet strängar var v. särskilt lämpad
för ackordspelet. — 3) Tennstämma i orgeln
med mjuk strykande ton.
Violente [viålä’nte], it., mus., våldsamt,
häftigt.
Viölfamiljen, Violäceae, hör till koripetalerna
och har enrummigt fruktämne. I övrigt äro
blommorna femtaliga och oftast ensymmetriska.
Frukten är i regel kapsel. V. är örter, mera sällan
buskar (lianer) el. träd, med spiralställda, enkla, hela
blad och väl utvecklade stipler. Några, t. ex.
Hy-banthus ipecacuanha, vit kräkrot, lämna
läkemedel, flera odlas som prydnadsväxter (se Viol).
Violin, f i ö 1, huvudinstrument inom en grupp
av stråkinstrumenten, som framgått under
1500-talet ur liran. Alla till gruppen hörande typer, v.,
altviolin, violoncell och kontrabas, ha fyra
strängar, över- och underbygel välvda och likformiga,
mellanbygel mera sluten än hos gamban, lock och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
