Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vittskövlemästaren - Wittstock - Vitus (Veit) den helige - Witwatersrand (The Rand) - Witz, Konrad - Witzleben, Erwin von - Vitön, Viles land - Vivace - Vivaldi, Antonio - Wivallius, Lars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
421
V ittskövlem ästar en—W i vallius
422
Vittskövlemästaren, anonymnamn på en
senmedeltida målare, som enl. nu kända monument
kan ha dekorerat framför allt valven i Vittskövle,
Torna Hällestads, Emitslövs, Knislinge,
Gladsax’, Gärds Köpinge, Maglehems (de bevarade
målningarna på väggarna) och Långaröds kyrkor
i Skåne. Genom en nu försvunnen inskrift, som
daterat målningarna i Hällestad till 1460, kan
hans verksamhet förläggas kring denna tidpunkt.
Wi’ttstock [-Jtåk], stad i n. v. Brandenburg i
Tyskland, vid Havels biflod Dosse; c:a 8,000 inv.
Stadsmur. W. nämnes som stad 1248. — Vid
W. slog Johan Banér 24 sept. 1636 med 15,000
man förenade kejserlig-sachsiska armén (20,000
man) under Hatzfeld och kurfursten Johan Georg.
Slaget är en av svenska krigshistoriens mest
lysande prestationer. Förenade armén hade i
avvaktan på förstärkningar tagit ställning 4 km
s. v. om W., med front söderut. Banér beslöt
anfalla, innan förstärkningarna till fienden
framkommit. Efter en besvärlig defilering över ån
Dosse framfördes armén mot ställningens vänstra
flank och det trånga området mellan denna och
Dosse. Högra flygeln (kavalleri) beordrades
anfalla samma flank, vänstra flygeln (kavalleri)
sändes att kringgå och omfatta fiendens högra
flank, mitten (infanteri) skulle t. v. kvarstå, och
reserven, som ännu ej fullbordat övergången
över ån, skulle följa efter. Fienden kastade sig
först över svenska högra flygeln och mitten. Då
vänstra flygeln och reserven blivit avsevärt
försenade och deras ingripande dröjde, uppstod en
utomordentligt farlig situation. De anfallna
avdelningarna ledo svåra förluster. Under Banérs
mästerliga ledning lyckades de dock hålla ut,
tills vänstra flygeln och reserven sent omsider
ingrepo i striden och inringade fienden. I skydd
av det inträdande mörkret lyckades dock denne
delvis draga sig ur inringningen. Svenskarna
togo ett oerhört byte och 2,000 fångar. Fiendens
förluster enbart i döda uppskattades till 5,000
man. Svenskarna förlorade c:a 3,000 man.
Segern skapade nya förutsättningar att fortsätta
kriget.
Vitus (V e i t) den helige, enl. legenden
marterad men räddad under diocletianska
förföljelsen. 836 kommo V:s reliker till klostret
Kor-vey, varifrån S:t Veitskulten spred sig, särskilt
bland slaverna. V. ansågs kunna hjälpa mot
dans-sjuka (Sankt Veitsdans).
Witwatersrand [eng. utt. (oitcoåTazränd],
populärt The Rand, guldgruvedistrikt kring
Johannesburg i Transvaal.
Witz [vi’ts], Konrad, sydtysk målare (omkr.
1395—1447), verksam huvudsakl. i Konstanz och
Basel. W :s förnämsta kända verk äro två
altarskåp, ”Baselaltaret” och ”Genèvealtaret”. Av det
förra, med framställningar rörande synd och
åter-lösning och utfört vid mitten av 1430-talet, äro
13 tavlor bevarade (10 i Basel, 2 i Dijon och 1
i Berlin). ”Genève-altaret” beställdes för
Saint-Pierre i Genève och är daterat 1444. Mittstycket
kan möjl. identifieras med den stora målningen
”Frälsningens rådslut” i Berlin (Deutsches
Museum). I Genèves museum förvaras däremot dess
flyglar; bilden av Petri fiskafänge med dess
utsikt över Genèvesjön är berömd som den första
realistiska landskapsskildringen i tyskt måleri.
Redan i W:s tidiga verk, ss. ”Kristus på korset”
(Berlin), spåras intryck från van Eyck och
Flé-malle-mästaren. Men W:s monumentala
präst-och profetgestalter i mantlar med mäktigt fall
(bl. a. på målningar i Basel, Nürnberg och
Strasbourg från ett f. ö. nu försvunnet 3:e altarverk)
vittna också om beröring med burgundisk
skulptur (Dijonskolan), samtidigt som de varsla om
Dürer. — Litt: Monogr. av M. Meng-Koehler
(1947).
Witzleben [vi’tsléban], Erwin von, tysk
militär (1881—1944), officer vid inf. 1901, gjorde
under 1 :a världskriget front- och stabstjänst samt
ingick efter kriget i riksvärnet. W. blev
armékårchef 1935, general av inf. och chef för armégrupp
2 i Frankfurt a. M. 1936 samt vid krigsutbrottet
1939 generalöverste och chef för 1 :a armén, med
vilken han vintern 1939/40 låg i Västvallen och
genombröt (ingående i armégrupp C)
Maginotlin-jen i juni 1940; generalfältmarskalk 1940. Han
blev därefter överbefälhavare på Västfronten men
försattes i disponibilitet 1942. W. deltog som en
av de främsta i sammansvärjningen mot Hitler
och var avsedd att efter dennes död bli
överbefälhavare för den tyska krigsmakten, varför han
efter attentatet 2% 1944 mot Hitler dömdes till
döden och avrättades.
Vitön, no. Kvitöya, G i 1 e s land, den
nordostligaste bland de öar, som tillsammans bilda det
norska arktiska territoriet Svalbard, 80 km ö. om
Nordaustlandet. V. ligger på 8o° n. br. och 32°3o’
ö. Igd, är 40 km lång och intill 9 km bred. Utom
vid väst- och nordspetsen är V. helt täckt av is.
Istäckets höjd över havet uppgår till 270 m. I
aug. 1930 anträffades på öns v. spets resterna av
Andrée-exp., och en minnesvård restes här 1931.
Vivace [viva’t/e], it., mus., livligt, snabbt. —
Vivacissimo [vivat/i’simå], mycket snabbt
Viva’ldi, Antonio, italiensk tonsättare (omkr.
1680—1743), violinist vid San Marco i Venedig
och konservatoriedirektör, utbildade
soloviolinkonserten och violinsonaten och utgav flera verk
för sitt instrument.
Wiva’llius, Lars, skald (1605—69), bondson
från Närke. Efter skolgång i Örebro blev W.
student i Uppsala 1623 och gav sig ut på resor i
Europa efter ett par år. Under namnet Erik
Gyllenstierna gifte han sig 1629 med en svensk
adelsdam, Gertrud Grijp, i Skåne, avslöjades snart
som bedragare och häktades. Äktenskapet
förklarades upplöst, och efter långvarig process dömdes
W. till fängelse på Kajaneborg i Finland. Först
1641 benådades han, begav sig till Stockholm som
advokat och var några år auditör vid gardet,
bodde sist på fädernegården, Vivalla. — W:s
diktning tillhör hans ungdomstid och tillkom
mestadels under fångenskapen; den är i regel
författad i avsikt att vara inlägg i hans
outtröttliga strävan att bli fri. Han skrev dikter på
tyska, latin och svenska; viktigast äro hans
svenska visor (”Libertas, tu ädle ting”, ”Varer nu glad,,
mine fiender all”, ”Klage-wijsa öfwer thenna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
