Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wrangel (Wrangell), ätt - Wrangel, 17. Ferdinand von - Wrangelska palatset - Wrangels land, Wrangels ö - Vrchlichký, Jaroslav - Wrede, ätt - Wrede, 1. Fabian - Wrede, 2. Rabbe - Wrede, 3. Mathilda - Wren, Sir Christopher - Vrena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
475 Wrangelska palatset—Vrena 476
1854 chef för hydrografiska dep. och 1858
statsråd.
Wra’ngelska palatset, på Riddarholmen i
Stockholm, uppfördes 1652—64 på Sparreska
husets plats av N. Tessin d. ä. för fältmarskalken
C. G. Wrangel. Denne hade 1648 av kronan fått
sagda hus, vari ingick ett av holmens
1500-tals-torn i s. v. hörnet. Palatset var genom en flygel
sammanbyggt med huset i s.; det var urspr. ett
av huvudstadens största och praktfullaste
privathus (avbildat på två planscher i E. Dahlberghs
”Suecia antiqua et hodierna”). Huvudbyggnaden
är åt sjösidan flankerad av två massiva torn och
åt ö. av två långa flyglar, omslutande en öppen
gård, till vilken en bred trappa leder upp. De
ståtliga terrassanläggningarna, trapporna och
båthamnen åt Mälaren, dubbeltrappan åt staden
liksom byggnadens rika arkitektoniska utsmyckning
ha genom eldsvådorna 1693 och 1802 förintats.
1697 inköptes palatset efter slottsbranden av
kronan, iordningställdes för kungl. familjens
räkning under N. Tessin d. y. och är som
kunga-boning bekant under namnet Kungshuset
el. Kungl. paläet intill 1754, då hovet
inflyttade i det nya slottet. Kungshuset omdanades
nu, och plats bereddes för ämbetsverk, ss.
Kammarkollegium och senare Svea hovrätt. 1898
skedde en grundlig restaurering, varvid tornen
er-höllo kupoler i enlighet med Sueciabilden.
Wrangels land, Wrangels ö, ry.
Vrangel-ja ostrov, rysk ö utanför östligaste delen av
Sibiriens ishavskust, skild från fastlandet av De
Longs sund; c:a 7,300 km2, ön genomdrages
av intill 1,100 m höga bergskedjor av granit och
mesozoiska skiffrar. Den är delvis nedisad och
tidtals otillgänglig på gr. av packis.
Meteorologisk station. W. siktades 1823 av F. v. Wrangel
och annekterades av ryssarna 1924.
Vrchlicky [va’rklitski], J a r o s 1 a v, urspr.
pseud., sedermera även civilt namn på tjeckiske
författaren Emil Frida (1853—1912), prof. i
litteraturhistoria i Prag 1893; led. av Österrikes
herrehus 1901. V., som nådde mästerskap på de
mest skilda litterära områden, debuterade med
den lyriska diktsaml. ”Z hlubin” (”Ur djupen”,
1875). Ett rikt lyriskt stämningsregister och en
romantisk, om V. Hugo påminnande formprakt
utmärka hans diktsaml., ss. ”Epické båsnè”
(”Episka dikter”, 1876—79) och ”Vittoria
Co-lonna” (1877; ty. övers. 1927), vars
monumentala innehåll gjorde V. till sitt lands erkänt
främste diktare.
Wrede, ätt, från kurfurstendömet Köln under
1500-talet överflyttad till Livland. Ryttmästaren
Henrik W. räddade i slaget vid Kirkholm
1605 Karl IX :s liv genom att lämna konungen
sin häst och blev själv nedhuggen av fienden.
Till belöning härför erhöllo hans änka och 2
söner evärdlig egendomsrätt till Elimä fjärding i
Finland och ett gods i Livland. De båda sönerna
upphöjdes 1653 av drottning Kristina till
friherrar W. a f E 1 i m ä. Den äldres son,
nedannämn-de W.i), blev 1687 greve men slöt själv sin ätt.
1818 immatrikulerades på Finlands riddarhus som
friherrlig en ättegren, till vilken höra W.2) och
W.3).
1) Fabian W., greve, ämbetsman (1641—
1712). Han blev 1675 landshövding i Viborgs
län, 1681 i Uppland, visade stort nit vid
reduktionens verkställande inom sitt län och utnämndes
därför av Karl XI till lantmarskalk vid 1682
års riksdag. 1685 blev W. chef för de båda
re-duktionsverken och s. å. kungligt råd, president
i Bergskollegium och kammarråd, 1687 president
i Kammar- och Kommerskollegierna, visade sig
vara en ypperlig finansman och arbetade
outtröttligt för att höja Sveriges handel och näringsliv.
Under förmyndarstyrelsen hade W. överinseendet
över flottan. Sedan kriget brutit ut, föll på W.
en dryg del av rådets börda, då han i främsta
rummet skötte finanserna och skulle skaffa de
medel, som kriget krävde. Från 1711 var W.
blott president i Kommerskollegium. — Biogr.
av B. von Beskow i ”Sv. akad:s handl. ifrån
år 1796”, bd 28 (1856).
2) R a b b e Axel W., finländsk jurist och
politiker (1851—1938), jur. dr 1884, prof. i
Helsingfors i civilrätt och romersk rätt 1885, i
civilprocessrätt 1898; v. ordf, i senatens justitiedep.
1905—09; kansler för Åbo akad. 1918—30. W.
åtnjöt högt anseende som rättslärd och
förfäktade under det ryska väldet i Finland energiskt den
finska rättsståndpunkten, varför han också
lands-förvisades 1904—05. Han var medl. av
lantdagarna 1877—1906, 1910—13 och 1917—18. W:s
huvudarbeten äro ”Finlands gällande
civilprocessrätt” (3 bd, 1904—29, 3:e uppl. 1922—36),
”Matthias Calonius” (1917), ”Grunddragen af
Finlands processrätt” (1919), ”Grunddragen af
Finlands rätts- och samhällsordning” (2 bd, 1920
—21) och ”Grunddragen av sakrätten” (1926).
3) M a t h i 1 d a Augusta W., finländsk
filan-trop (1864—1928). Hon ägnade sig från 1883 åt
arbete för fångarnas moraliska väl, besökte dem
i fängelserna och följde deras öden efter
frigiv-ningen. W. ägnade senare intresse åt ryska
flyktingars omvårdnad. — Litt.: Biogr. av Evy
Fogelberg (1939).
Wren [re’n], Sir Christopher, engelsk
arkitekt (1632—1723). Han blev 1660 prof. i
astronomi i Oxford men övergick snart till
arkitekturen. 1675—1710 byggde W. en ny kyrka
i st. f. den brunna S:t Paul’s i London. Berömd
är kupolen över den punkt, där skeppen skära
varandra (se bild 7 å pl. vid Engelsk konst).
Dessutom ritade W. ett femtiotal kyrkor i
London, bl. a. S:t Stephen’s, Walbrook. Särskilt
äro hans tornspiror berömda. Av hans profana
verk må nämnas den återuppbyggda ö. delen
av slottet Hampton Court, Royal Exchange (se
bild 9 å pl. vid London), Marlborough House
och Buckingham House. — Monogr. av M. S.
Briggs (1953).
Vrena, sn i Södermanlands län, Oppunda hd,
består huvudsakl. av halvöar och näs i
Långhalsens och Hallbosjöns sjösystem; 20,53 km2,
711 inv. (1955). Tätort: Vrena (486 inv., 1951).
Kyrkan är möjl. från 1200-talet. Ingår i Bettna,
V. och Halla pastorat i Strängnäs stift, Oppunda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
