Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårfrukloster - Vårfrukyrka - Vår gård - Vårgårda - Vårkumla - Vårlök - Vår Lösen - Vårmyggor (hårmyggor) - Vårmånad - Vårsallatsläktet - Vårsta diakonissanstalt - Vårsådd - Vårsäd - Vårta - Vårtbitare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
517
V årf rukloster—V årtbitar e
518
Vårfrukloster, ”V. på Kolmården”, se Krokeks
kloster.
Vårfrukyrka, sn i Uppsala län, Å sunda hd, på
Mälarslätten, närmast n. om Enköping; 26,49 km2,
466 inv. (1955). Genomlöpes av Enköpingsåsen.
2,936 har åker. Kyrkan, Vårfru el. Maria kyrka,
är belägen i Enköping. Ingår i Enköpings och V.
pastorat i Ärkestiftet, Trögds och Åsunda
kontrakt. Tillhör storkommunen Åsunda.
Vår gård, i Saltsjöbaden, grundades 1924 av
Kooperativa förb. som utbildningsanstalt för
anställda och förtroendemän. Undervisningen vid V.
är i stor utsträckning praktisk.
Vårgårda. 1) Storkommun i Vättle, Ale och
Kullings domsaga, Älvsborgs län, bestående av
socknarna Lena, Bergstena, Fullestad, Siene,
Hor-la, Hol, Bälinge, Skogsbygden, Nårunga, Ljur,
Ornunga, Asklanda, Kvinnestad, Algutstorp,
Kullings-Skövde, S. Härene, Tumberg och Landa;
471,45 km2, 8,151 inv. (i955).
2) Municipalsamhälle (sedan 1928) i V.i), delat
på Algutstorps och Kullings-Skövde förs., vid
Säveån och Västra stambanan mellan Alingsås och
Herrljunga; i,so km2, 1,767 inv. (1955), varav
1,709 i Kullings-Skövde förs. V. är handels- och
industriort. Här finnas (belägna strax utanför
municipalsamhällets gräns i Kullings-Skövde och
Siene socknar) grynverk, kvarn och tegelbruk,
tillh. ab. A. Heyman (adress Vårgårda; bolaget
gr. 1900; c:a 70 arb.), samt en armaturfabrik, ab.
Vårgårda armaturfabrik (c:a 170 arb.).
Vårkumla, sn i Skaraborgs län, Frökinds hd, s.
om Falköping; 12,41 km2, 188 inv. (1955). Ligger i
sydkanten av Falbygden och begränsas i ö. av övre
Ätran. 556 har åker. Kyrkan är av medeltida
ursprung (1100-talet). Ingår i Kinneveds och V.
pastorat i Skara stift,
Falköpings kontr. Tillhör
storkommunen Frökind.
Vårlök, Gägea,
liljeväxtsläkte med lök och
kapselfrukt. Blommorna
äro gula, på utsidan
grönaktiga och sitta i
flock. I Sverige växa
fem tidigt på våren
blommande arter, av
vilka två, G. lutea och
G. minima, äro täml.
allmänna i lundar och
vid gårdar ända upp i
Norrland.
Vår Lösen, tidskrift,
se Ungkyrkorörelsen.
Vårmyggor, tidigare
kallade hårmyggor,
Bibiönidae, påminna ge-
nom sin klumpiga kropp om flugor. Sitt namn
ha de trol. fått, emedan de uppträda tidigt på
våren. De slå sig ned på grässtrån och grenar,
där de bjärt sticka av från omgivningen genom
sin djupt svarta färg. Larverna leva i marken
och uppträda ej sällan i stort antal. Den
vanligaste arten är Bibio marci, vårmyggan,
som ibland förekommer i ofantliga mängder.
Vårlök.
Vårmånad, se Mars.
Vårsallatsläktet, Valeriane’lla, av fam.
Vale-rianaceae, står nära Valen ana, men blommorna
äro samlade i huvudlika knippen. Hithörande
växter äro ettåriga örter med upprepat gaffelgrenad
stjälk, enkla blad och små ljusblå el. vita
blommor. I Sverige finnas två arter. V. olitoria,
vårsallat, växer på trädesåkrar o. dyl. upp till
Uppland.
Vårsta diakonissanstalt, Härnösand,
grundades 1912. Verksamheten omfattar arbetshemmet
Granudden i Härnösand för kvinnliga epileptiker,
konvalescent- och vilohemmet Gälegården i
Medelpad samt sjukvård vid sjukhemmet Fristad i
Härnösand.
Vårsådd brukas för vårsäd, rotfrukter,
vallväxtfrö, som insås i höstsädesbrodd el. i vårsäden,
samt de flesta trädgårdsväxter, som odlas på fritt
land. V. bör ske i väl redd jord, som bibehåller
”såmust” (se Vårbruk), och företas så tidigt som
möjligt, så att plantorna, medan jorden är fuktig,
hinna rota sig så djupt, att de kunna stå emot
ev. torka och utvecklas fullt under den för många
odlade växter korta sommaren.
Vårsäd, säd, som vanl. utsås på våren. Hit höra
huvudsakl. korn, havre, ärter, vicker och bovete
men även vissa sorter av de vanliga
höstsädessla-gen, råg och vete.
Vårta (lat. verrüca), små, godartade tumörer
i huden av olika slag och ursprung. De egentliga
v. äro på ytan antingen ojämna, skrovliga,
vanliga v. (verrucae vulgäres), el. platta,
polygona-la, plana v. (verrucae planae). V. uppstå genom
tillväxt av hud- el. slemhinnepapillerna och det
epitel, som täcker dessa. De förekomma mest
hos barn och yngre personer. Hos äldre äro vissa
former, s. k. s e n i 1 a v., mycket vanliga. V.
kunna vara smittsamma. De försvinna ofta spontant,
särskilt hos barn, utan att kvarlämna ärr; i andra
fall måste de avlägsnas med frätande och
förstörande medel el. med röntgen- och
radiumbestrålning. — Om bröstvårta se d. o.
Vårtbitare, Locu’stidae el. Phasgonuridea, fam.,
tillhörande rätvingarnas ordning bland insekterna.
V. påminna mycket om gräshoppor men skiljas
från dem genom sina långa, borstformiga
antenner med över 30 leder. V :s hannar, hos enstaka
arter även honorna, ha ”stridulationsorgan” för
frambringandet av
ljud, som uppstår
genom att en
ving-ribba vid basen av
vänstra f ramvingen
på undersidan
gni-des mot en kitinlist
på översidan av
högra framvingen.
Hörselorganen, på de
främre skenbenen,
utgöras av tunna
hinnor, insänkta i
en håla och
förbundna med en
invecklad hörselapparat. V. uppehålla sig
Gröna vårtbitaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
