Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårtbitare - Vårt Försvar - Vårtgården - Vår Tid - Vårt land (sång) - Vårt Land (tidning) - Vårtormar - Vårtsvin - Vårtödlor - Vårvik - Våtarv - Våta vägen - Våthult - Våtvärmande omslag (neptunigördel) - Våxtorp (kommun) - Våxtorp (socknar) - Vä
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
519
Vårt Försvar—Vä
520
bland gräs och örter el. i lövverk, där de
till följd av sin gröna färg äro mycket
svåra att upptäcka. V. äro övervägande
nattliga djur och mindre rörliga än
gräshopporna samt allätare. Familjen är utbredd över
hela jorden, dock mest i de varma länderna. —
Den i Sverige vanligaste arten, gröna
vårtbi tar en (Locusta viridissima), 45—68 mm
lång, äter andra insekter. Den vanliga
vårtbi t a r e n (Decticus verrucivorus) är 24—25 mm
lång och lämnar, då den biter, ifrån sig en brun
saft, vilken enligt folktron kan ta bort vårtor.
Under den senaste tiden har inkommit den s. k.
växthusvårtbitaren (Diestrammena el.
Tachycines marmorata), som gör skada i växthus.
Vårt Försvar, årsskrift, se Allmänna
försvarsföreningen.
Vårtgården, anat., se Bröstvårta.
Vår Tid, årsbok, se Samfundet De nio.
Vårt land, Finlands folksång, dikt ur
Runebergs ”Fänrik Ståls sägner”, musik av F. Pacius,
utfördes f. ggn 13 maj 1848. J. A. Josephsons
musik blev känd 1850. Runeberg skrev en melodi,
utförd 1846.
Vårt Land, aftontidning i Stockholm, gr. 1885.
utkom från 1886 sex ggr i veckan och dessutom
i en veckouppl. Den var ett konservativt,
högkyrk-ligt och protektionistiskt stridsorgan men
försvagades omkr. 1900 och uppgick dec. 1908 i Nya
Dagligt Allehanda. V:s huvudred, voro P. G.
Torelius (1886—1903), J. F. Nyström (1903—05)
och G. Ericson (1905—08), mest bemärkte
med-arb. dess litteraturkritiker, C. D. af Wirsén.
Vårtormar, Acrochordinae, underfam. av
ormgruppen Aglyphae, utmärkt av korniga, tätt
ställda fjäll. Alla v. leva i vatten och livnära sig av
fisk. De äro ej giftiga men bitas ilsket.
Vårtormen, Acrochordus javanicus, finnes i s. ö.
Asien och blir 2,5 m lång.
Vårtsvin, Phacochoè’rus, släkte av svindjurens
fam. Kroppen är cylindrisk, halsen kort, huvudet
anmärkningsvärt lågt och brett samt på sidorna
försett med tre stora, vårtiga utväxter. Ryggen
bär en man och svansen en hårtofs. Betarna äro
långa, grova och fårade. V. bebo öppna stäpper
Vårtsvin.
i Afrika. De leva av rötter men förtära även
smärre djur samt as. Vår t svinet, P.
afri-canus, blir, inberäknat den 45 cm långa svansen,
nära 2 m långt. Skulderhöjden är 70 cm.
Vårtödlor, zool., se Heloderma.
Vårvik, sn i n. Dalsland, Vedbo hd, Älvsborgs
län, kring sydändan av sjön V. Silen; 117,70 km2,
586 inv. (1955). Sjörik bergsbygd. 663 har åker.
Kraftstation vid Krokfors. Kyrkan är från
1845. Ingår i Blomskogs, Trankils, Torrskogs och
V :s pastorat i Karlstads stift, Nordmarks
kontrakt. Tillhör storkommunen Lelång.
Våtarv, bot., se Stellaria.
Våta vägen, se Kemisk analys.
Våthult, sn i Jönköpings län, Västbo hd,
närmast v. om Gislaved; 45,27 km2, 400 inv. (1955).
Småkuperad skogsbygd, rik på mossar; når i
Högåsen 280 m ö. h. 282 har åker. Kyrkan är
från äldre medeltid, ombyggd 1781. Ingår i
Gis-laveds, V:s och Bosebo pastorat i Växjö stift,
Västbo kontrakt. Tillhör Gislaveds köpings
kommun.
Våtvärmande omslag (neptünigördel),
med., ha ett innersta skikt av gaskompresser el.
linne, fuktade i vatten, borsyrelösning el. Burows
lösning. Utanpå lägges en ogenomtränglig duk av
guttaperkataft el. tunn vaxduk. Därpå lägges ett
lager fetvadd el. ylle, och det hela sammanhålles
med en binda el. duk. Avsikten är dels att bringa
hudinfektioner m. m. ”till mognad”, dels att
påskynda avsvullnad vid lokala ansvällningar. I st.
för v. användes ofta torrt fetvaddförband.
Våxtorp, kommun i Hallands län, Höks hd,
s. ö. om Laholm; 137,34 km2, 2,412 inv. (1955).
Ligger huvudsakl. på Laholmsslätten men når i
s. upp på Hallandsås, vars högsta punkt,
Högal-teknall (226 m), ligger på gränsen i s. v. 4,048
har åker. Egendom: Vallen. Kyrkan är från äldre
medeltid. Ingår i Hasslövs och V :s pastorat,
Göteborgs stift, Laholms kontrakt.
Våxtorp, socknar i Småland, se Voxtorp.
Vä, sn i Kristianstads län, Gärds hd, på
Kri-stianstadsslätten, strax s. v. om Kristianstad;
33,35 km2, 1,702 inv. (1955). 2,268 har åker.
Ingår i Vä och Skepparslövs pastorat i Lunds stift,
Gärds kontrakt.
Kyrkbyn ligger på platsen för den forna
staden V., som fanns redan på 1100-talet och som
efter att 1452, 1509, 1569 och 1612 ha bränts
av svenskarna förlorade sina stadsprivilegier vid
Kristianstads anläggning 1614. Från stadstiden
återstå nu, utöver Mariakyrkan, endast ruinerna
av S:ta Gertruds kapell (1938 inköpta av Gärds
härads hembygdsförening och därefter utgrävda
och konserverade), obetydliga spår av
helgeands-huset, en del murade källare från borgerskapets
gårdar samt några gamla gatusträckningar.
Mariakyrkan, som är en av Skånes intressantaste
kyrkor, ansluter sig särsk. i fråga om
ornamentiken nära till Lunds domkyrka och har antagi.
blivit uppförd av en av dennas byggmästare,
benämnd Regnerus; kyrkan uppläts under 1170-talet
till det då nyupprättade klostret och tillbyggdes
sedan flera gånger under stadstiden. — V. bildar
tills. m. Skepparslöv och Köpinge storkommunen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
